Emigrera?

När jag kom hem från jobbet var det nästan så att väskorna packades och resan till något ställe där stress och bekymmer inte finns. Nu finns det tyvärr ingen kunskap om något sådant ställe så det blev till att ringa sonen och använda mindre pedagogiska uttryck för att få hem honom så att han kunde göra de två enkla saker han blivit tillsagd att klara av innan min arbetsdag tog slut. Det blev även till att slänga ihop min köttfärssås. Ja... min och min förresten....

Den finska grenen av syskonskaran hade bokat in sig på middag här hemma. Spagetti och köttfärssås var beställt. Jag hade faktiskt inget att säga till om. Efter frågan om jag hade något planerat den kvällen fick jag mer eller mindre besked om att de kommer just idag och att de vill ha min spagge bolognese. Ummm.... Va? Nu råkar finska syrran vara allergisk mot hälften av ingredienserna i min bolognese. Hur fasen menar hon då att det ska bli som den brukar? *suck*

Sonen drog ut på tiden och jag trodde inte han skulle hinna hem innan de kom. Jag stressade som en tok, fixade med maten, undvek att titta på disken mer än att jag diskade upp det jag behövde för att laga mat, längtade efter en dusch och kände att jag verkligen vill flytta härifrån. Långt bort. Så långt att ingen hittar mig.

Sonen dök faktiskt upp i tid. Han suckade lite men ställde sig sedan snällt och diskade, trots att han ansåg mig överjävlig och onödigt kantig. Han smakade på bolognesen, både den med allt jag brukar ha i och specialen åt finn-syrran, och godkände dem. Glad över att ha nästan en halvtimme innan de skulle komma dök jag in i duschen.

Klart som fan det inte blir som man tänkt sig. Knappt hade duschstrålarna träffat min kropp innan det bankar på dörren. Det är finn-syrran som ropar åt mig att inte använda någon duschtvål som har doft. Hon har nämligen ont i huvudet. Mmmm, skallebank och en klocka som inte funkar. Jobbigt läge.

När jag skyndat mig igenom duschen var det för att konstatera att musiken inte var önskvärd och stereon därför stängts av, sonen hade fått order om att leka med sin fyraåriga kusin som han träffat kanske fem gånger sammanlagt, syrran stod och rynkade näsan åt bolognesen och sedan åt mig. Jag hade förstås "glömt" hur överkänslig hon är mot dofter och tagit på mig min vanliga parfym. Men vad fan, det är MITT hem!

Jag klarade mig rätt bra faktiskt. Tungan slant bara en gång. Det var när hon klagade över att hon är virrig och kanske behöver söka läkare och jag sa att en lobotomering kanske skulle hjälpa. Tyvärr förstod hon den. Inte väntat, men även en blind höna kan hitta ett korn, sägs det. ;) Och som ni ser på bilden överst finns det ju en förmildrande omständighet. Cool grape long drink. Lonkero. Älskar dem. Finns i Finland, inte här. Syrran tog med sig. Det måste räknas som förmildrande omständighet.

Sist och inte minst vill jag tacka för stödet jag fick genom sms. De fick mig att stanna till, vilket i sin tur gjorde att jag stressade av. Kram!