En bister blick ner mot grabbens kablar fick honom att skyndsamt kliva bort från datorn och kliva i strandtofflorna. Han minns sist han gick mig emot. Det finns bra gömställen för kablar och han har ännu bara tillgång till några av de han vill ha. Lika bra att inte reta upp mig nu inte...
Det fanns ett villkor till promenaden. Den blev annonserad redan igår med undantaget för om det regnar. Var inte lockande ens för mig då. Han gick och bad till regngudarna men det kom inga stänk innan vi gick iväg. Tio meter utanför porten kände vi dock de första dropparna. Han såg överlycklig ut tills han såg min beslutsamma min. Jag bokstavligen såg hur hjärtat sjönk i honom, men han bet ihop och knatade på bredvid mig. *hehe*
Visserligen gnällde han en del över längden på promenaden, men dropparna slutade falla, samtalet var roligt och uppsluppet och han glömde snart bort att muttra över situationen. Vad skönt att bara gå, utan mål och tidspress. Helt annat än att veta att man ska vara någonstans vid en viss tid. Att man dessutom får en hel massa tid för att verkligen prata med varandra är ytterligare en bonus. Många ämnen, mer eller mindre allvarliga, avhandlas under våra promenader.
En av de saker han funderat på ordnade vi direkt vi kom hem genom att vi tog ett samtal med pappan, som råkade sitta på balkongen när vi gick förbi. De saker grabben har där som är dubbletter, dvs tv, ps2, säng (pappan ska byta till mindre lägenhet och har skaffat en större variant av luftmadrass till de gånger grabben ska vara där) etc, tillhör grabben. Han ska få sälja av dem och får naturligtvis disponera över pengarna själv. Han är nog fortfarande i chock, den stackars grabben. Han hade förväntat sig att pappan skulle lägga beslag på dem nu. Skönt att han hade fel. =D
Det fanns ett villkor till promenaden. Den blev annonserad redan igår med undantaget för om det regnar. Var inte lockande ens för mig då. Han gick och bad till regngudarna men det kom inga stänk innan vi gick iväg. Tio meter utanför porten kände vi dock de första dropparna. Han såg överlycklig ut tills han såg min beslutsamma min. Jag bokstavligen såg hur hjärtat sjönk i honom, men han bet ihop och knatade på bredvid mig. *hehe*
Visserligen gnällde han en del över längden på promenaden, men dropparna slutade falla, samtalet var roligt och uppsluppet och han glömde snart bort att muttra över situationen. Vad skönt att bara gå, utan mål och tidspress. Helt annat än att veta att man ska vara någonstans vid en viss tid. Att man dessutom får en hel massa tid för att verkligen prata med varandra är ytterligare en bonus. Många ämnen, mer eller mindre allvarliga, avhandlas under våra promenader.
En av de saker han funderat på ordnade vi direkt vi kom hem genom att vi tog ett samtal med pappan, som råkade sitta på balkongen när vi gick förbi. De saker grabben har där som är dubbletter, dvs tv, ps2, säng (pappan ska byta till mindre lägenhet och har skaffat en större variant av luftmadrass till de gånger grabben ska vara där) etc, tillhör grabben. Han ska få sälja av dem och får naturligtvis disponera över pengarna själv. Han är nog fortfarande i chock, den stackars grabben. Han hade förväntat sig att pappan skulle lägga beslag på dem nu. Skönt att han hade fel. =D
2 kommentarer:
menneh.. han kan GE bort, till tant ullis? :D hahaha
skönt att ni kom ut.. man får så mycket tid ihop som man lätt missar när man sitter vid datorn, eller tvn osv.. och ni ÄR ju bra ihop liksom, så maximera det :)
kram!
hahaha flodomp?? vilket jävla ord som verifiering.. flodomp.
Ladyn - han vill skaffa ny dator eller om det nu var några nya komponenter till den redan ägda datorn, så han vill få in lite flis till det. Alltså ger han inte bort någonting han kan få pengar för. Han har affärssinne, den pojken. *S*
Ja, det var skönt att komma ut. Vi tar sådana långpromenader ibland, dels för att få frisk luft och dels för att prata ordentligt. Inget annat som stör eller lockar då. =D
Kram
Skicka en kommentar