Nostalgi

Idag var vi på utflykt med jobbet. Vi besökte det jag räkar som mina gamla kvarter eftersom jag mer eller mindre bodde där när jag var yngre. Vem ville hänga på sin gamla gata när det finns ett roligt område nästgårds? Vallby Friluftsmuseum blev som ett andra hem för mig. Idag återupplevde jag en hel del glada minnen.... och passade på att se om takterna satt kvar. Jodå, jag har fortfarande bra balans. =)

Det finns bara ett eller två hus där jag inte varit inne i. Jag kände alla djuren. Jag fick ofta vara med och ta hand om dem. Antar att djurskötarna tyckte lite synd om den där lilla ensamma tjejen som sprang där för jämnan. När jag gick där idag mindes jag alla de roliga lekar och underliga saker man gjorde. Jag, som ju är och alltid har varit extremt fobisk mot spindlar trotsade detta varje gång jag var på muséet.

Här är den gamla sågen. Av någon anledning skulle man prompt klättra igenom dennes slingrande gångar innan man satte sig för att filosofera.

Man skulle klättra ner genom öppningen vid sågen.

Sen vidare under och ut till den trånga gången (skymtas längst till vänster i bild).

Hur galet var det inte för en spindelfobisk människa att krypa och klättra där???

Smalt, illaluktande och kryp överallt.... och så jag/vi.

Det var alltid en lättnad att få krypa upp i "fållan" efter turen i den trånga gången.

Slutstation var detta lilla tak. Där fick jag som tolvåring min allra första puss.


Dessa bilder har tagits på avstånd, med hjälp av zoom. Visserligen kröp jag in så att jag fick bra vinklar, men jag var inte alls i närheten av att krypa så långt in som jag gjorde förr.
Jag är väl inte galen, det finns ju spindlar där!!!