Idag har jag tillbringat några timmar med ett föräldrapar som lyckats berätta om sin upplevelse av att vara föräldrar till en pojke med Down´s syndrom på ett otroligt fint och gripande sätt. Deras värme, kärlek, sorg, ilska, glädje, smärta och förtvivlan genomsyrar boken på ett sätt som fångar läsare och verkligen får honom/henne att förstå. Kanske inte allt, det vore att säga för mycket, men definitivt mer än man gör innan.Jag har arbetat med personer med Down´s i många år och ansåg mig ha en rätt stor förståelse för dem. Efter att jag läst denna bok ertappar jag mig själv med att tänka att det fanns mycket mer att lära, att komma till insikt med. Just det faktum att jag jobbar med dem innebär en enorm skillnad mot författarna till denna bok. Jag kan gå hem, jag kan byta arbetsuppgifter, jag kan bli avlöst... Föräldrarna kan inget av detta.
Boken är inte någon snyfthistoria. Det är en rak och ärlig berättelse om deras underbara son. Vilka svårigheter som funnits, vilken kärlek man känner. Oavsett. Det är även en tragisk förteckning över hur liten man som privatperson är inför en stab av sjukvårdare som har utbildning och erfarenhet. Som förälder känner man alltid sitt barn bäst, men man vågar ändå inte hävda sig mot de som har detta som yrke. Iaf inte till en början. Tack och lov finns det något som heter sunt förnuft. Det vinner i längden.
Tack Sören Olsson* och Yvonne Brynggård-Olsson för denna underbara bok.
*Ja, samma Sören Olsson som skrivit Bert och Sune-böckerna.
3 kommentarer:
har läst den ja me..:-) en underbar bok att läsa speciellt för dom/oss i "branchen". Man blir ofta hemmablind och avtrubbad. Inte för att man vill utan för att det blir en viss vardag. Boken är en spark i rumpan som kan behövas då och då.
ps.. gillar sparkar..:-)
Meta - Ja, sådana sparkar är av positiv natur, så de är välkomna. =)
ah, det var den där du tipsade mig om.. måste läsa den.. sugen på den.. :)
Skicka en kommentar