onsdag 30 september 2009

Ledsen


Jag har lånat bilden av en vän.

Det finns några saker omkring mig just nu som gör mig ledsen. Den stora besvikelsen är att sonen strulat i skolan. Inte så att han bråkar, utan att han inte alltid går på lektionerna. Jag förstår inte.

Han har inte svårt för skolan. Han går iväg på mornarna. Han verkar över huvud taget inte ha någon direkt anledning till att inte gå på lektionerna. Ändå är han inte där. Varför? Jag är så trött på detta....

Hans pappa är inte till någon hjälp i detta. Han hör knappt av sig alls och verkar mindre än måttligt intresserad av vad som händer. Pratar man med honom svarar han knappt, än mindre kommer med några förslag eller hjälp.


Jag får se till att vi tar oss igenom detta också. Även om jag vid vissa tillfällen vill vrida nacken av honom och lämna honom i skogen åt de vilda djuren. Tack och lov går dessa plötsliga attacker av mordiskhet över rätt snart och jag är återigen mest ledsen och trött.

tisdag 29 september 2009

Trött som fan....


... men det var det värt! En dyngstripp på böljan blå har kommit till sitt slut. Massa folk. Många pensionärer, men även ett stort gäng från något Maxi i landet. Det var rätt intressant att studera just den gruppen. Mer om det sen.

Ladyn och jag använde tiden till att äta massor av god mat, dricka en hel del drinkar, prata med folk, kolla på folk, röra på oss och lyssna på musik. Det var oerhört enkelt att umgås med henne i ett dygn i sträck. Inga slitningar alls och vi vi hade hur roligt som helst. Tack för en allt i genom positiv upplevelse!!!

Antropologer skulle tro att de var i himlen om de åkte på en kryssning. Herregud så folk beter sig. Denna gång var det iofs ingen som trodde att man bara hukar sig där man står och gör sina behov genom byxorna, men det fanns mycket annat att studera. Maxigänget till exempel.

När de stod på terminalen och väntade på att kliva på båten var det lite stelt uppslupet och de ställde sig i mindre grupperingar i den stora grupp de samlades i. Efter några timmar, en del alkohol och lite dans stod många i än mindre grupper. Två och två blev vanligare allt efter kvällen led. Det vore intressant att vara en fluga på väggen när de vaknar i den riktiga världen igen. Snacka om ångest. Undrar hur många som aldrig någonsin vill träffa sina jobbarkompisar efter den här resan.

måndag 28 september 2009

Duktig kille

Något måste jag ha gjort rätt...

Samtal med sonen i morse:

Jag: Jag hinner inte laga någon mat åt dig, så... *blir avbruten*

Son: Vi har väl köttfärs?

Jag. Ja.

Son: Inga problem, jag slänger ihop lite spagetti och köttfärssås.

Jag: ...

Jag mötte en person

Den personen blev viktig för mig. Vi lärde känna varandra, vi blev vänner. Sådana där som kunde prata om precis allt. Visserligen träffades vi aldrig, men vi blev ändå nära vänner. För folk som inte pratar med folk på nätet är det ett svårt koncept att ta till sig. Men det ändå ett faktum. Om man pratar med någon ofta och samtalen berör mer än det mest ytliga lär man snart känna varandra väl. Man kan bli vänner.

Personen jag mötte var intelligent och vältalig. Han hade en stor skopa humor och kunde uttrycka sina åsikter på ett sätt som skapade diskussioner. Han ställde frågor och ifrågasatte när han inte förstod eller tyckte annorlunda. Han uttryckte ibland osäkerhet och bad om råd. Många timmar gick medan vi pratade. När vi inte pratade online gick det sms i mellan.

Ja, den personen blev viktig för mig. Den personen blev verklig för mig. Ibland gick det upp, ibland gick det ner, ibland var det bara trams och flams och ibland var det allvar. De olika delarna utgjorde en helhet. Under otaliga samtal lärde vi känna varandra och jag gillar den person jag såg bakom orden.

Nu har jag fått höra att den personen jag lärt känna valt att utge sig för att vara ytterligare personer online. Att personen bågat och lurats. Hittat på olika alter egon och lekt med folk. Det är absolut ingen omöjlighet. Vi pratar ju ändå om nätet. Det finns folk till allt. När jag först hörde det blev jag inte bestört. Jag blev heller inte arg. Jag blev mest ledsen och besviken. Inte för min egen skull, utan för att om personen verkligen gjort så här har han valt att kasta bort något väldigt bra.

Men faktum kvarstår. Jag mötte en person. Kanske är det bara ett alter ego, en uppdiktad personlighet, en ploj... Men för mig spelar det ingen roll. Den personen jag pratat med så mycket, som jag lärt känna, som jag bryr mig om... Det är ändå en person, oavsett. För mig har den personen varit viktig. För mig har det betytt massor. För mig är den personen värd att tyckas om. Även om denna person fabulerat, anpassat och konstruerat är det icke desto mindre en sammansatt personlighet som varit en givande kontakt för mig. Att kontakten sedan brutits sedan ett tag tillbaka är helt enkelt som det är. Att kontakten var betydelsefull för mig innebär inte nödvändigtvis att den var det för honom. Så är det ju i alla relationer.

Gårdagen


Igår var det full rulle. Jag var alldeles för slut för att ens formulera en mening, än mindre en blogg när kvällen la sitt stilla täcke över världen.

Grabben är toknöjd. Han är så himla glad över att så många visar att de bryr sig om honom, även om han hyser en liten misstanke om att några kom för att de egentligen bryr sig om mig. Lite vuxet tänk där, tror jag, även om det är fel. Om de inte brydde sig om honom skulle de ha hittat en lämplig ursäkt för att inte komma, oavsett om de gillar mig eller inte. Tack alla. =)


Det var otroligt skönt att inte behöva plocka undan en massa fikabröd som jag efter några dagar i skåpet sedan känt mig tvungen att slänga. Mackor med en satans massa pålägg funkade bra. Iaf verkade alla nöjda. Ja, utom brorsan då, som uttryckte en besvikelse över att inte få fundera ut vad det nya bland allt det goda som brukar stå på bordet var. Jag fick lite känslan av att han retades, men han såg gravallvarlig ut. Hmmm... *s*

Efter att alla gått och alla telefonsamtal avslutats för kvällen satte jag mig och läste. Tack Yvonne. Jag har aldrig vetat något om min släkt på farssidan. Inte bortom farmor och farfar och dem kunde jag i princip bara namnet på. Nu äntligen vet jag lite mer. Inte bara fakta heller, utan det jag fått veta är skrivet med en innerlig känsla och det förmedlar så mycket mer än orden. Jag ska läsa om det igen snart och då koncentrera mig på de fakta som står. Igår lät jag känslorna läsa åt mig, lät hjärtat se på bilderna. Det var en underlig känsla jag är glad över att ha fått uppleva. =)


lördag 26 september 2009

Vad tiden går..


I morgon är det sexton år sedan sonen föddes. Sexton år. Vart sjutton har all den tiden tagit vägen??? Jo, visst har jag känt av många av de dagarna, timmarna, minuterna... ja till och med sekunderna.

Ibland har jag varit övertygad om att han inte skulle en minut äldre än han var i den situationen. Jag hade gladeligen kunnat strypa honom långsamt. Men det är tillfälligt och självklart inte menat alls. Det är bara frustration som överumplar en och vill dränka en i sin famn.


Vid ett tillfälle var jag nära att förlora honom. Händelsen skrämde mig som fan och tanken på det nu skrämmer mig lika mycket. Han ska finnas här långt efter att jag gått hädan. Och jag tänker bli gammal. Så det så.
Sexton år.

Hur kommer det sig att jag än idag minns hans förlossning som om det vore igår? Nej, det är inte sant. Dagen efter förlossningen hade jag nog ett mer realistiskt minne av smärtan. Visst vet jag att det gjorde ont, men det är en avlägsen smärta nu. Tack och lov. *S*

Nå, alla är välkomna hit och äta mackor, dricka kaffe eller thé och umgås i morgon. Jag jobbar på dagen, men efter kl 16 är det öppet hus. =)

fredag 25 september 2009

Grattis?

Idag säger jag grattis till min syster som enligt facebook blir fru kl 16.00 idag. Kul att iaf ha fått veta det. Hoppas de lever lyckliga i alla sina dagar.

onsdag 23 september 2009

Min säng är inte bäddad...


Nu låter det kanske inte som något stort och är det kanske inte heller. Men nu är det eftermiddag. Alla som känner mig inser att det är något som inte stämmer om den inte är bäddad redan en halvtimme efter att jag klivit upp.

Och fel är det.
Hostan spränger i övre delen av bröstkorgen och sliter som taggtråd i halsen, när jag talar låter jag som en person som sett allt för många nätter passera från sin tillfälliga sovplats på en parkbänk och spänningarna som sitter i nacken och övergår i en mild huvudvärk för tankarna till en sträckbänk.

Fy fan vad jag avskyr att vara sjuk!

tisdag 22 september 2009

Sorgligt


Grabbens pappa ska flytta. Iofs inte så långt, bara tvärs över Bergslagsvägen, men det är ändå för jävla långt. Idag var jag och grabben dit och hämtade lite saker som inte längre får plats hos pappan nu när han ska bo i en mindre lägenhet.

Jag förstår att det inte känns befogat att betala för en trea när sonen inte längre vill vara där och som mest tillbringar en helg i månaden hos sin pappa. Det köper jag. Inga problem. Jag hade troligen resonerat på samma vis. Kanske.


Det som är så sorgligt är att de sakerna som inte längre får plats hos pappan är alla grabbens saker. Han har packat ner precis varenda pinal. "Om jag hittar något mer skicker jag över det sen." Han har inte ens ett par strumpor kvar där nu. Ingenting. Nada. Ziltch.


Hur tänker man då? Känns det uppmuntrande för sonen att komma dit då? Känner han sig välkommen de få gångerna han faktiskt går dit? Visar han att han ändå vill att sonen ska komma? Nej, det är bara för sorgligt.

måndag 21 september 2009

Jag fick en utmaning...

.... som jag tyvärr inte kan anta.

Anledningen är att utmaningen heter "I min väska" och man ska visa upp innehållet i sin handväska. Jag använder bara handväska när jag ska till jobbet och jag tömmer den så snart jag kommer hem. Just nu har jag absolut ingenting i någon av de handväskor jag äger. Tomma. Det ekar i dem. Förutom... *tänker efter*...

Hahahaha, nej... det finns en handväska som inte är tom.

I denna väska har jag grabbens nätverkskablar. Det är, som ni ser, en svart väska. Kablarna är lika svarta. Man ser dem bara om man tittar riktigt noga. Vilken tonårsgrabb tittar i en öppen handväska där en öppnad förpackning av bindor ligger överst? *ler glatt*

Hrmf!

Jag: Don´t forget that you´re spending the weekend at your dad´s next week.

Son: Not going to happen.

Jag: Yep, it most certainly will.

Son: In your dreams.

Jag: I´ll confiscate your keys if I have to.

Son: I´m not going.

*Jag får en snilleblixt och tar till de stora kanonerna*

Jag: I intend to have sex everywhere in the appartment that weekend.

Son. HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
Seriously... you don´t belive that, do you....?

Jag: *blänger*

När?


Jag bara väntar på den. Känner efter ordentligt. Jag vet ju att den kommer. Det är nästan så att jag tycker att den ska komma så att det blir klart någon gång. Och ändå inte. Skönt att den uteblir. Men då funderar jag istället.

Om jag inte får den...? Innebär det att jag är i bättre form än jag trott? Eller tar jag inte i ordentligt? *funderar* Nej, det senare köper jag inte. Trots att jag inte simmat regelbundet sedan i mars simmade jag 1 km på under 30 minuter idag. Jag tar i. Jag var ju till och med lite anfådd när jag var klar. Hmmm... kan det första alternativet verkligen vara ett alternativ...?

Nej... Jag tror på att det kommer. Träningsvärken kommer att slå till under natten. Jag kommer säkerligen ha ont i rumpa, ben, mage och armar när jag vaknat. Yep, så blir det nog...

söndag 20 september 2009

Tack. tack, tack!

Bara så att ni vet.... de har bara IE här, så jag fixar utseendet på detta inlägg när jag kommer hem i morgon. =)

Jag är på jobbet och ska sova sovande jour för första gången på det här stället. Det blir lite skillnad mot på förra stället, en si så där tio år sen, eftersom det här finns en vaken personal också. Jag blir bara väckt om det verkligen behövs. Förr i tiden vaknade jag ofta av att det satt en boende på huk nedanför sängen och stirrade på mig. Skillnaden blir markant. *s*

Just när jag stod och paltade med lite i köket ringde min mobil. Lite förvånande eftersom klockan var 22. Folk nu för tiden anser sig för vuxna för att ringa sent. Familj, ålder och en knepig känsla för det passande brukar avhålla dem. Jag somnar sällan tidigt så för mig gör det inget om man ringer sent. =)

Hur som helst hade hon två ärenden. Bägge gjorde mig glad. Jag ska få tillökning i min service eftersom hon använt en likadan som jag men har nu införskaffat nytt. Man kan aldrig ha för många tallrikar, ju! Den andra anledningen gav mig hjärtsnörp efter redan första meningen. "Jag har läst din bok idag. Från pärm till pärm,." Snörp förresten... Jag tror mitt hjärta stannade...

Denna kvinna är en oerhört ärlig person. Frågar man henne om ett ärligt svar ska man inte förvänta sig något annat än just det. På gott och ont. Därför var det med låtsat cool jag frågade efter domen. Gissa om det var skönt att höra det hon hade att säga. Hon gillade den! Om jag fattade det rätt gillade hon den till och med rätt mycket. Inte bara det, hon vill läsa tvåan också. Yes!

Nu ska jag gå läsa boken jag tog med mig för att läsa innan jag somnar. Den är inte speciellt bra, men den duger som sömnmedel. Go´natt, världen. =)

Hollywood


Just nu är det en massa skriverier om fru Paul Anka. Denna Anna från Bjuv (eg Polen, men uppvuxen i Bjuv), har skapat rabalder genom sina uttalanden om kvinnans roll i ett förhållande. Jag finner det väldigt intressant att se dessa reaktioner hos folk i allmänhet. Faktiskt är jag lite förvånad också.

De uttalanden sagda Anna gör om avsugningar, blöjbyten och förhållningssätt till sin make är helt baserade på hennes egna åsikter och (kanske framförallt) erfarenheter. På vilket vis påverkar det oss, gemene man, som inte ens bor i närheten av det slutna samhälle hon lever i? Vad som pågår i Hollywood kan väl knappast anses vara normalt i vår värld? Vi, som lever i ett medelsamhälle, har knappast några större likheter med hur en dag i hennes liv ser ut. Och om så vore, vad spelar det för roll för oss hur hon valt att leva?

Om hon känner att de uttalande hon gjort speglar hur hon vill leva, so be it. Om andra känner att de inte alls skulle vilja ha det så, so be it too. Man väljer själv. Man tillåter. Man nekar. Vill man ha annat än hon har så gör man annat.

Varför reta upp sig så fasligt? Vad är det som spökar i huvudet på de som tar åt sig, retar sig, känner sig förnärmade och förfasar sig?


Som fotnot vill jag påpeka ytterligare en källa till förvåning. Detta par har varit gifta sedan förra sommaren. Kvinnan i förhållande förespråkar att följa mannens önskningar etc etc bla bla bla... Ändå blev hon i dec förra året, efter bara ett halvår som gifta, anhållen för våld i hemmet mot sin käre make. Hur kommer det sig att tidningarna inte gottat sig åt detta ännu? Spar de på det till senare, tro?

lördag 19 september 2009

Idag...

... är jag bara trött.

fredag 18 september 2009

Fasader

Personen på bilden (Sid Vicious) har personligen inget med artikeln att göra.

Idag har jag hunnit med en hel del under dan. Klockan är ett och jag har simmat ½ km, solat en stund och skrivit nästan ett helt kapitel.

Ni som simmar ofta vet att det kan vara förbannat tråkigt att simma fram och tillbaka, fram och tillbaka. Jag brukar distrahera mig med att se mig omkring (så gått det nu går). Man hinner observera en hel del under den tid det tog att simma de 20 längder jag nöjde mig med idag.


När jag stod i kö i kassan såg jag en liten grupp skolungdomar som också skulle in och bada. De var naturligvis inne vid badet samtidigt som jag. Jag la speciellt märke till två personer. En tjej med väldigt utmärkande uppträdande, klädsel och hår och en kille utan något alls som egentligen utmärkte honom förutom att han påtagligt stod en bit bort och såg blyg och osäker ut.

Inne på badet var rollerna ombytta. Tjejen sjönk liksom ihop och blev osäker och visste inte hur hon skulle bete sig. Hon ville absolut inte göra en övning som tydligen var obligatorisk eftersom hennes hår då skulle bli blött och det gick inte för sig. Hon skulle aaaaaldrig hinna få ordning på det innan bussen kom för att hämta dem. Utöver den diskussionen märktes hon inte av alls. Killen däremot uppträdde självsäkert, pratade och skrattade med de andra och såg ut att ha hejdlöst roligt.


De var klara ungefär samtidigt som jag, så de stod och väntade på sin buss när jag kom ut. Åter igen hade de tidigare rollerna övertagits. Tjejen stod beklagade sig högljutt över att hon fått underkänt i övningen och över att hennes hår absolut inte såg ut som det skulle eftersom det varit så fuktigt inne i badhuset. Hon tog plats och hindrade de andra att få en syl i vädret. Pojken var återigen blyg och osäker. Han stod för sig själv och pratade inte längre med de killar han haft så roligt med inne i bassängen.


Är vi så beroende av våra yttre att vi inte kan vara den vi vill? Kanske är det bara min tolkning, men det var ändå någon jag upplevde som väldigt markant. Jag tycker i viss mån synd om dessa bägge ungdomar, samtidigt som jag inser att detta är inte enbart är ett ungdomsbeteende. Många människor i samhället lever så. De är en person på jobbet, en annan på fritiden och en tredje hemma. Nu menar jag inte att man anpassar sig efter situationen, något vi alla gör, utan jag menar att de bokstavligen är andra människor beroende på vart de är/vilka de umgås med och vilken fasad de använder sig av då. Det yttre spelar tyvärr en stor roll i hur vi beter oss och hur vi därefter uppfattas.

torsdag 17 september 2009

Tack!!!


Idag fick jag en present. Det är min vän och fd kolllega Linda som bestämt sig för att jag behöver en mössa. Hon har tagit sig tid att först hitta garn i en färg jag skulle gilla, frågat vad jag vill ha för figur fastsydd och sedan virkat mössan åt mig. Hon är en fantastiskt kreativ och duktig människa. Jag har många gånger önskat att jag ägde en uns av den kreativitet hon dagligen uppvisar. Kolla gärna hennes övriga alster här.

Tack så otroligt mycket, Linda.

Fattar inte....


Den mänskliga naturen är fascinernade. Inte alltid i positiv bemärkelse. Jag har under kvällen slötittat på the Jerry Springer Show. Det var någon repris på ett specialavsnitt där de klivit utanför studion och äntrat stranden. Först var det fyra grabbar som skulle göra en massa konstiga saker som att ära rå fisk (fjällig och slemmig), dra ner byxorna och visa hela publiken sitt organ för att kunna vinna en dejt med en kvinna som i sin tur uppenbarligen var exhibitionist eftersom hon i tid och otid sprang och flashade publiken med både det ena och det andra.

När en av dessa män blivit utsedd som lycklig vinnare av publiken var det nästas tur. Tre överåriga skator dansade ograciöst balett och åt kattmat för att få dejta en ung bock som mest såg skräckslagen ut när han såg det urval han fått. Alltså, vem fan vill dejta någon som ens funderar på att käka kattmat? Att dessutom göra det offentligt och sedan se det som en kul grej gör det inte mindre osmakligt. Killen såg inte helt nöjd ut när allt var klart.

Därefter var det fem kvinnors tur. De skakade tuttar, vickade häck, flashade, tryckte upp tuttrna i ansiktet på en massa killar, grävde killar i skrevet och betedde sig allmänt vulgärt och äckligt åt. Vad de vann var lite otydligt. Jag tror det var en titel. Miss Springer Springbreak 2002 eller något liknande. För det betedde de sig hemskt. I tv. I ett program som visas över hela världen. Ofattbart.

Vad är det som gör att man utsätter sig för något dyligt? Varför hungrar människan efter att synas till den grad att man förnedrar sig och kravlar i dyngan för att få synas i tv i några minuter? Hur kan någon tycka att det är ok att utsätta en annan människa för detta?

Jag förstår inte.

Morgonrutin

kl 7
"Good morning, sunshine! Time to get up!"

kl 7.15
"Mini-Belse, you need to get up if you´re going to have time for a shower."

kl 7.30
"OK, I´ll make your breakfast so that you have time to shower, but you still need to get up now!"

kl7.45
"OK, you get your sorry ass out of bed before I make your life so miserable that you´ll wish me dead ten times over!"

kl 8
"Glad to see you didn´t melt in the shower. *big smile* Your breakfast is on the table. Enjoy"

kl 8.15
"Brush your teeth and then bugger off so that you´re not late."

Mini- Belse: "This is all your fault! I´ll be late because you made me have a shower and made me breakfast. You always make me late!"


Notera att jag är ledig idag och endast klev upp i morse för att han igår snällt bad mig om att väcka honom och ordna frukost så att han hann duscha på morgonen. Någon som vill ha skitungen? =P

Tankar


Natten har svept sin skepnad om omgivningen. Mörkret ligger som ett skyddande täcka om allt. Under dessa dämpade förhållanden får tankarna större utrymme att sväva fritt. En del tankar är flyktiga, de sveper förbi och försvinner i glömska igen. Andra är djupare, har mer substans, vägrar släppa taget.

Vissa nätter är tankarna mina vänner. De håller mig visserligen vaken, men är trots det av positiv natur. Sen har vi de mörkare tankarna, de som griper tag i inälvorna och leker centrifug innan de lämnar en urlakad och ett enormt behov av att sova. Inatt är tankarna av det lättare slaget. Skönt.

onsdag 16 september 2009

Trivialiteter


De två dagarna som varit sedan jag kom hem har gått fort. Jag har fått mycket gjort. Grabbens nycklar är numera på rätt adress, jag har anmält mig till Kommunal IF (får göra det nu när jag är månadsanställd nämlingen) eftersom det då är gratis att gå simma, har ordnat mitt schema på jobbet, har jobbat ett pass igår och varit på familjekväll på jobbet idag, har städat, tvättat, hälsat på farmor, varit till affären och bunkrat det som tagit slut när grabbsen roat sig här hemma och jag har faktiskt hunnit med några sovmornar också. Svisch har det sagt så har dagarna varit förbi.

I morgon är jag ledig hela dan. Inga oförberedda extratimmar då inte. =) Men jag ska till jobbet ändå. Inte till nuvarande jobbet, utan jag ska hälsa på gamla jobbet. Jag saknar dem. Några timmar med dem ska väl bota den värsta saknaden och sen ska jag iväg en sväng under eftermiddagen, tänkte jag. En vän behöver lite hjälp med sin dator och jag tror jag skulle kunna fixa det. =)

Lugn och ro inför kvällen nu. Bara andas...

måndag 14 september 2009

Tack!


Tack Ingela, för vykortet. Det värmde verkligen i hjärtat!

Tack alla som välkomnat mig hem.

Tack alla som bryr sig om mig.

Tack alla som finns där för mig.

Utmattad


Jag mitt spån glömde att min mobil var inställd på svensk tid, så när alarmet ringde vid tjugo över fyra idag klev jag upp och duschade och väckte sedan värdparet. Uh oh... De skrattade lite åt mig och gick och la sig för att sova en timme till. Jag var ju klar så jag satte mig i soffan och läste lite i väntan på att väcka dem igen.

Resan hem var händelselös, precis som det ska vara. Några timmar i bil, några timmars väntan på flygplatsen, några timmar i luften, några timmar på buss och sen äntligen hemma. Jag har haft det otroligt bra där nere. Jag ville knappt åka hem. Men nu när jag är hemma känns det skönt. Mina saker, mitt hem, ett större urval av kläder.... Ja, ni förstår hur jag menar. Mitt, liksom.


Sonen har nog saknat mig trots att han leker blasé och suckar över att jag är tillbaka. Ett säkert tecken på det är att han utan knot klev i skorna och följde med på en promenad när jag bad honom. Det var skönt att promenera. Och vi pratar så bra när vi promenerar. Nu vet jag i det stora hela vad som hänt här hemma när jag varit borta. Väldigt lite, verkar det som...

Det där väldigt lite kan jag kanske hålla med om. Jag är oändligt tacksam för att min bror bott här medan jag varit borta, men hur man än vänder och vrider på det har vi olika syn på vad som är rent. Självklart hade de två grabbarna röjt undan till att jag klev innanför dörren, men jag ser direkt vad som är försummat. Mina stackars blommor mår allt annat än bra. Vi får se om de återhämtar sig. Håll tummarna. Ikväll har jag städat badrummet, fixat lite i akvarierna så att fiskarna iaf ser ut och bytt sängkläder i min säng. Resten tar jag i morgon. Nu är jag trött.

Hemma...


Ja, nu har jag landat i verkligheten igen. Packat upp väskan och sett mig omkring här hemma. Mina blommor mår verkligen inte bra. Mina akvarier behöver omedelbar rengöring. Badrum och tvätt står också på schemat. Men inte idag. Nej, idag ska jag andas in den friska luften som följer med höstens intåg i Sverige.

Helt otroligt fick jag en present som tack för att jag suttit hundvakt. Men hallå??? Jag fick åtta helt fantastiska heldagar i soliga Portugal med lagom mycket att göra, ett överflöd av mat, egen pool, lugn och sinnesfrid (bortsett från mötet med herr Arachnid, då alltså) och en möjlighet att ladda batterierna så att jag orkar ta tag i vardagen igen. Vaddå present som tack för hjälpen??? Jag hade ju redan fått allt!


Nå, presenten (se bilden) är inte ouppskattad. Parfymer är alltid bra att ha. Dessa exklusiva dofter ska nu provas och kanske hittar jag en ny favorit...? Ja, inte Lou Lou, men av de övriga. Nämnda parfym får mig bokstavligen att kväljas. Kan absolut inte gå i närheten av någon som använder den utan att kräkreflexen få spatt. Hemskt. *ryser*


Grabben är redan rätt trött på mig. Jag kramade honom länge och krävde sedan hans uppmärsksamhet ett tag. Hemska mamma som vill veta vad som hänt medan hon varit borta. ;)

lördag 12 september 2009

Usch


Jag ger upp. Nu tänker jag inte klippa fler olivträd. Jag är trött på getingarna. Mmm, de bygger tydligen bon i slyn runt olivträd. Kul att veta, liksom. Här om dagen fick jag satans brått ur olivlunden då jag ovetandes om detta klippte sönder ett av deras bon. De var uppenbarligt förbannade och följde med mig till dörren och stannade där ett tag innan de gav upp. Kul... NOT!

Idag gjorde jag det igen. Jag missade visserligen boet, men de blev smått irriterade över att jag var där. Jag gjorde dem till viljes, dvs stack innan de fick en chans att göra det, och bestämde mig för att jag gjort mitt som olivträdsstrimmare. Visserligen finns det fler träd att klippa, men de har tills november att göra det. Kanske är getingarna borta vid det laget. Eller kanske sover de gott. Vad vet jag. Jag vet iaf att jag inte uppskattar att bli jagad av getingar.

Tänke bara....


Jag har fått hudfärg. =D
Ja, ni vet den där fina färgen de flesta har när de lever. Jag brukar ju mest påminna om ett fräknigt lik. Nu är jag en levande fräken isället! =) Inte världens bästa bild, men spela roll... Jag har fått färg!

Och alla som inte förstår upptsåndelsen för lite färg i skinnet kan ju tänka sig hur kul det är att varje sommar få frågan om man är sjuk eftersom man är så blek. Eller få kommentaren att man måste gå ut mer, trots att man varit ute i solen i flera timmar så gott som varje dag under sommaren. Ja, jag är exalterad över att äntligen få se ut som alla andra efter sommaren. OK, inte lika brun som de flesta, men iaf vanlig hudfärg. =)

Glad


Jag är glad över många saker just nu.

Att jag fått denna semester.

Att jag snart ska få träffa min son.
Att min stad, enligt uppgift, finns kvar.

Att jag har de vänner jag har.

Att jag trivs på mitt nya jobb.

Att jag funderar mer och mer på intrigen i min bok.

Att alla broar inte är så brända som jag trodde.
Att någon uppfann isthé, speciellt i persikosmak.

Att böcker finns.
Att jag är saknad när jag är borta.
Att det finns mail och sms.
Att jag äger en kamera.


Att jag är älskad.

fredag 11 september 2009

Hmmm...?

Min dator har tydligen blivit blockad från Blobben. Undrar varför? Jag har knappast gjort något som befogar det. Jag vet att flera andra råkat ut för det utan att veta varför. En bugg i systemet?

Djur



Förutom den där mindre mysiga spindeln jag visade i ett tidigare inlägg finns det många andra djur här. Hundarna jag tar hand om är fina och välanpassade för livet här ute på landet. De lever livet och springer omkring som om de ägde världen. På sätt och vis gör de nog det också. =)

Geckon är en av de mindre jag träffat på. Det var lite läskigt att höra det torra gräset omkring olivträden prassla i början, men jag inbillade mig att det inte finns ormar på den iberiska halvön. Jag säger inbillade mig eftersom jag precis var korkad nog att kolla detta på nätet. Klart det finns ormar här. Varför skulle det inte finnas det? 13 olika sorter till och med, varav iaf den första (och enda) arten jag läste om är farlig nog att orsaka smärtsamma skador hos en människa. Härligt. Jag skulle ha låtit bli att kolla och fortsatt gå på det där jag hört så länge sen. Men nej, det vore ju rätt atypiskt mig, så det är klart jag kollade. *suck* Jag ska klippa några till träd i morgon...

Hur som helst, geckos finns det massor av. De är rätt intressanta att studera. Snabba som satan och kamoflerar sig sig väl i den torra vegetationen. Jag tror det är säsong för de nya små geckosarna att kläckas nu eftersom det finns så många av de mindre som springer omkring.

Det finns även rätt stora gräshoppor och en biljon flugor... per kvadratmeter. Jag har även sett en konstig skalbagge. Den påminner om en stor svart myra framtill men bakdelen, som också är svart, är konformad och har knallröda streck tvärs över. Underlig.

torsdag 10 september 2009

Promenad

En av många vackra vyer under min promenad.

Jag har försökt låta bli att hålla mig helt still under dagarna. Det är ett vackert landskap och promenader lockar. Hettan gör dock att man inte orkar gå speciellt långt, men idag har det varit mindre soligt än tidigare. Inte mindre varmt, utan bara inte lika gassande. Det gör stor skillnad så idag knatade jag iväg för att ta kort på några träd jag såg när vi åkte hit. Det blev väl en dryg halvmils promenad, allt som allt. Låter inte så långt, men försök göra det när det är 33 grader i skugga och det inte finns någon skugga ska ni se hur lätt det är. ;)

Mina kort gör inte träden rättvisa. Korkekarna är "nyskördade", något som indikeras av nian, och lyser orangea i solen. Jag hade tänkt gå ta kort vid solnedgången, då de är än mer magnifika än under dagtid, men de sista två kvällarna har det varit åska så jag har stannat inne. Tänker inte promenera omkring i ett landsskap där den högsta punkten då skulle vara jag. Nix, inte intressant.

Den här bilden visar det lite bättre, men ändå inte så bra som jag hoppats. Om några år kommer dessa trädstammar vara helt svarta och siffran ni såg på bilden ovanför kommer att blekna. Korkekarna skördas var nionde år och sedan börjar hela processen om.

Äsch! =(

Jag kom på att jag ju har videofunktion på min kamera och glad i hågen spelade jag in en liten snutt här för att visa hur det ser ut, men sen funkar det inte att lägga in det i bloggen eftersom det är fel filformat. Typiskt. =(

Lång natt

Jag valde att gå lägga mig strax före midnatt. Alla funderingar på monsterspindlar förpassades långt bak i skallen och murades in. Det funkade, iaf tillfälligt. Efter någon timme under vilken jag tänt lampan x antal gånger och kollat väggarna kände jag att jag faktiskt var på väg att somna.

Ka Boom!

Satan i gatan vilket åskväder! Jag som tyckt att det var magnifikt kvällen innan. Nu var det helt otroligt magnifikt. Jag antar att det inte bara är spindlar som har storebröder... Jag skojar inte när jag säger att huset skakade. Saker omkring hela huset skallrade och det är snudd på att jag kan svära på att sängen bokstavligen skakade trots att den står på ett väldigt stadigt stengolv.

Blixtar lös upp rummet så pass att jag slapp tända lampan regelbundet för att syna väggarna. Ett plus mitt i allt. =P Mullret var mindre ett muller än skarpa knallar. Faktiskt lät det som om någon avfyrade en kanon i närheten eller snärtade med en piska. Någon timme in i denna elektriska storm kom regnet. Torrråska i all ära, men när regnet smattrar ner som projektiler samtidigt som knallen från åskan och blixtarna viner är det verkligen häftigt.... när man är inomhus, vill säga.

Det tog några timmar, men till slut somnade jag av ren utmattning. Sömnen blev dock kort eftersom jag av någon anledning vaknar före åtta här. Har inte slagit fel någon gång hittills. Nåja, hänga lite tvätt (jodå, solen är tillbaka) och sedan frukost kändes som en bra början av dagen.

Tvätten hängdes utan större problem än att jag sjönk ner när jag gick eftersom det var så blött i marken. Härligt med vägar och gårdsuppfarter av packad lera. ;) Frukosten var heller inge problem i sig, men när jag kom in köket upptäckte jag att strömmen gått någon gång under natten. Proppskåpet var ju lätt att hitta. Men sen då??? Ovanför alla enskilda reläer står det något på portugisiska. Jag listade ut de flesta, men vad hjälper det mig när jag ändå inte vet hur sjutton man byter och det dessutom inte är något elektriskt alls som funkar?



Jag valde till slut att prova att slå på och av den största relän. Den orangea som sitter under de andra. Ta mig tusan att jag hade sådan tur att det funkade! Det måste finnas någon form av överladdningsskydd som gör att den slår av när åskan kommer för nära. Vilken satans tur! Jag hade liksom ingen lust att ringa numret jag har för att försöka förklara för en äldre portugisisk herre att strömmen gått på Monte do Chaparral och att jag inte har någon som helst aning om hur man fixar det. Hurra för huvudströmbrytare!

onsdag 9 september 2009

Vaken mardröm

Jag kommer inte kunna sova inatt.

Jag har setat och stirrat på de vita väggarna i över en timme. Tack och lov att de är vita! Den där bjässen satt på väggen tidigare idag och jag har inte kunnat slutat noja. Det blev lättare efter några timmar men nu på kvällen såg jag en mindre släkting till den inomhus och vips! så kom minnet av storebror tillbaka. Herregud. Han var det största jag sett utanför ett terrarium. *ryser*

Väder


Igår dånade hela världen. Huset skakade. Jag bokstavligen såg hur vädret förändrades. Himlen blev grå i sektioner. Bilden ovan visar hur det såg ut. Snabbt gick det också. Från en klarblå himmel och värme utan dess like blev det grått och stora, väldigt tunga droppar kom ner som pilspetsar. Naturligtvis hade jag saker ute som tvunget skulle in, så jag sprang ut och på mindre än en minut var jag genomblöt. November i Sverige, släng dig i väggen!

Monsun. Just det ordet är det enda som kan beskriva upplevelsen. Iofs vet jag inte om monsuner brukar ha åska, men den här monsunen hade det. Ka Booom! Otroligt häftigt. Naturens krafter är verkligen magnifika.
Kanske blir det likadant ikväll? Jag har på avstånd sett det gråa breda ut sig över landskapet några km och kanske mil bort. Man ser väldigt långt härifrån. Bergskedjan som skiljer Portugal från Spanien skymtar i fjärran, trots att det är ett tiotal, om inte fler, mil dit.

Dånet är stillsamt så här på avstånd. Inte alls som det jag upplevde igår. Men redan har strömmen stängts av både en och två gånger för att direkt klicka på igen.
Väder är intressant. Väder är fascinerande. Väder är...

Ny erfarenhet


Idag har jag upplevt något nytt.
Jag trodde inte det skulle vara så svårt, faktiskt.

Det svåra låg inte i att låtqa någon annan göra det, utan i att låta bli att hjälpa till. Jag hade klockan på ringning idag. Enda gången förutom den dag jag åker hem som jag behövde ha det under min semester. Anledning? Jo, städfirman skulle komma på morgonen. Nu är huset skinande rent (det var det innan också, men vaddå?) och jag har fått insyn i hur det är att kunna sitta och göra annat medan huset blir redigt rengjort.

Alltså... är det någon som missat vilken suverän semester jag har? Egen pool, fylld kyl och frys, städfirma som till och med tog hand om tvätten, eget hus med ungefär en triljon filmer och serier att ta till på kvällstid, internetuppkoppling, tillgång till ett välfyllt barskåp, några småjobb att sköta om jag vill så att jag inte blir uttråkad, sol, sol, mer sol och ett fantastiskt vackert landskap att vila ögonen på. Suverän låter plötsligt lite fattigt... ;)

Min association


Nja, jag tänkte faktiskt inte på Afrika, Lilla Huset på Prärien eller något bibliskt. Faktum är att jag nästan förväntade mig en dammig och sliten Clintan komma ridande med stenhård blick, spelad likgiltighet och en stinkande cigarill i käften. Jepp, hela området bokstavligen skriker Spagettivästern. Lee van Cleef skulle trivas här, liksom Terrence Hill och Bud Spencer. *S*

Det ser ut som man lärt sig att norra Mexico gör. Enligt sagda västernfilmer alltså. Troligen finns det likheter, men just precis så här är det jag ser det framför mig när jag tänker på det. Hårdbarkade män och starka kvinnor, hetta, snustorrt land där vinden skapar virvlar av damm. Ja, Spagettivästern. =)

Och till min namne...
Korkekar klarar sig utan sax. ;)

tisdag 8 september 2009

Association?

Jag lägger upp tre bilder. Jag tog dem under min promenad tidigare idag. Vad tänker ni när ni ser dem? Jag vet vad jag tänkte när jag såg landskapet live. Tänker ni på samma...?



Note-to-self

Solsskyddssalva i ögat svider.

måndag 7 september 2009

Färg???


En av "mina" solstolar.

Tro det eller ej, men jag har faktiskt fått lite, lite färg på benen. Det har aldrig hänt tidigare. Jag, den blekaste av bleka, har färg på benen. Ok, det kanske inte är så himla mycket, men när till och med jag själv märker skillnad är det färg. Armarna och ansiktet har fått färgskiftning, men det har hänt tidigare så det är inte lika stort. Det är lite grisskärt. Blir jag brun kommer det att vara stort. Jag meddelar sen. *S*

Om jag ser lite, lite skillnad efter en helg, hur kan det komma att se ut efter nästa helg?


Detta blir en intressant studie.... =)

Visdomsord och favorit i repris

Min dag kan summeras av kloka ord...

gott att äta...


och poolen...

Jag mår jävligt bra!

söndag 6 september 2009

Funderingar

Jag har i några dagar funderat på en hel del saker. Jag undrar varför människan har en tendens att fastna i triviala händelser, varför de retar sig på småsaker, varför de förstorar situationer och gör dem konstiga istället för att se dem för de bagateller i det stora hela de egentligen är.

Anledningen till dessa funderingar är ett sms. Jag hade alldeles för mycket att tänka på när jag fick det för att ha tid att ta det för vad det verkligen var. Iaf vad jag tror att det var. Kanske har jag fel, men det spelar ingen roll. Det sms´et har startat en kedja av funderingar hos mig. Jag ämnar inte vara sur över saker som blivit fel pga av stora eller små missförstånd, oavsett var i missförståndet ligger. Livet är för flyktigt för att man ska haka upp sig på sådant. Jag väljer att leva och må bra istället.

13

Utsikt över byn Avis som ligger sju km bort.

Jag kämpade på med de där satans träden. 13 stycken gjorde jag idag innan jag kroknade. Jag tvivlar på att jag kommer att göra lika många de kommande dagarna. Det är mycket tyngre än jag trodde att det skulle vara. Trots det har jag hunnit sola, bada, äta gott och må bra.

Mitt på dagen är det för varmt att jobba, så jag la upp det smartare än tidigare på dagen och lämnade den andra omgången träd tills efter klockan halv sju. Mycket svalare då. Bara 35 grader och faktiskt fanns det en skön bris som gjorde arbetet lite lättare. =)

Före och efter



Detta är bilder på samma träd. De är tagna med endast åtta minuters mellanrum.

Förra gången jag var här erbjöd jag mig att måla grinden. Den är fortfarande vackert mörkgrön och står emot väder och vind. Vad jag glömt från erfarenheten av att måla den är hur satans varmt det är att göra sådana saker när det är 30 grader i skuggan och det inte finns skugga ens i närheten av den plats man ska uppehålla sig vid.

"Hur jobbigt kan det vara att ansa olivträd? Piece of cake!" Mmmmm, så tänkte jag. Nu har jag ansat (dvs klippt bort grenar som växer nertill så att det ska gå att lägga ut filtar som man sedan skakar ner de mogna oliverna på) fem träd. Det tog inte speciellt mycket av min tid, men i ork och svett har det kostat massor.

Herregud. Olivlunden har hundra träd eller så. Hur fasen ska detta gå??? Jag och min stora käft!

Morgon

Efter en god frukost...

Vilar jag lite vid poolen...

lördag 5 september 2009

Semester


Tror ni jag njuter av tillvaron just nu?

fredag 4 september 2009

Jävla idiot!!!

Till den som i morse körde på min son utan att sedan stanna för att se hur det gick med honom när han väl landat har jag vara detta att säga; Din förbannade jävla slemhög! Hoppas dina inälvor ruttnar långsamt och att du förtvinar i en plågsam död. Må du brinna i helvetet!

Kevin mår efter omständigheterna bra. Han har skrubbsår, är blåslagen och känner sig omskakad, men han mår ändå bra. Jag undrar om inte jag varit mer upprörd över det hela än vad han är. Fan, tänk om jag redan hunnit åka och sedan fått besked om att han varit offer i en smitningsolycka. Jag hade kapat planet och tvingat piloten att vända direkt. Det känns inte bra att lämna nu heller, men nu har jag iaf sett med egna ögon att han verkligen klarat sig och mår hyfsat.

Polisanmälan är gjord, även om jag tvivlar på att det leder någonstans. Spelar ingen roll, det ska anmälas! Hoppas de hittar den satans amöban och rycker lappen av honom/henne!

torsdag 3 september 2009

I morgon....

I morgon kommer jag åka på den här vägen...

Och ser mitt absoluta favoritträd igen...

Innan vi åker igenom denna grind...

Och jag får fri tillgång till denna pool i över en vecka....