tisdag 22 september 2009

Sorgligt


Grabbens pappa ska flytta. Iofs inte så långt, bara tvärs över Bergslagsvägen, men det är ändå för jävla långt. Idag var jag och grabben dit och hämtade lite saker som inte längre får plats hos pappan nu när han ska bo i en mindre lägenhet.

Jag förstår att det inte känns befogat att betala för en trea när sonen inte längre vill vara där och som mest tillbringar en helg i månaden hos sin pappa. Det köper jag. Inga problem. Jag hade troligen resonerat på samma vis. Kanske.


Det som är så sorgligt är att de sakerna som inte längre får plats hos pappan är alla grabbens saker. Han har packat ner precis varenda pinal. "Om jag hittar något mer skicker jag över det sen." Han har inte ens ett par strumpor kvar där nu. Ingenting. Nada. Ziltch.


Hur tänker man då? Känns det uppmuntrande för sonen att komma dit då? Känner han sig välkommen de få gångerna han faktiskt går dit? Visar han att han ändå vill att sonen ska komma? Nej, det är bara för sorgligt.

2 kommentarer:

Ullis sa...

fyfan vilket vidrigt agerande.. att få barn att känna sig som nåt pappan vill "städa ut".. inte ens MIN pappa skulle ha gjort så när han var som värst, och det säger inte lite...

~Sol~ sa...

Om jag ska vara rent analytisk tror jag att han anser att grabben ska ha alla sina saker där han är, men känslomässigt känns det åt helvete för jävligt. Han fattar inte att han motverkar viljan att komma och vara hos honom.