Igår var det full rulle. Jag var alldeles för slut för att ens formulera en mening, än mindre en blogg när kvällen la sitt stilla täcke över världen.
Grabben är toknöjd. Han är så himla glad över att så många visar att de bryr sig om honom, även om han hyser en liten misstanke om att några kom för att de egentligen bryr sig om mig. Lite vuxet tänk där, tror jag, även om det är fel. Om de inte brydde sig om honom skulle de ha hittat en lämplig ursäkt för att inte komma, oavsett om de gillar mig eller inte. Tack alla. =)
Det var otroligt skönt att inte behöva plocka undan en massa fikabröd som jag efter några dagar i skåpet sedan känt mig tvungen att slänga. Mackor med en satans massa pålägg funkade bra. Iaf verkade alla nöjda. Ja, utom brorsan då, som uttryckte en besvikelse över att inte få fundera ut vad det nya bland allt det goda som brukar stå på bordet var. Jag fick lite känslan av att han retades, men han såg gravallvarlig ut. Hmmm... *s*
Efter att alla gått och alla telefonsamtal avslutats för kvällen satte jag mig och läste. Tack Yvonne. Jag har aldrig vetat något om min släkt på farssidan. Inte bortom farmor och farfar och dem kunde jag i princip bara namnet på. Nu äntligen vet jag lite mer. Inte bara fakta heller, utan det jag fått veta är skrivet med en innerlig känsla och det förmedlar så mycket mer än orden. Jag ska läsa om det igen snart och då koncentrera mig på de fakta som står. Igår lät jag känslorna läsa åt mig, lät hjärtat se på bilderna. Det var en underlig känsla jag är glad över att ha fått uppleva. =)
Grabben är toknöjd. Han är så himla glad över att så många visar att de bryr sig om honom, även om han hyser en liten misstanke om att några kom för att de egentligen bryr sig om mig. Lite vuxet tänk där, tror jag, även om det är fel. Om de inte brydde sig om honom skulle de ha hittat en lämplig ursäkt för att inte komma, oavsett om de gillar mig eller inte. Tack alla. =)
Det var otroligt skönt att inte behöva plocka undan en massa fikabröd som jag efter några dagar i skåpet sedan känt mig tvungen att slänga. Mackor med en satans massa pålägg funkade bra. Iaf verkade alla nöjda. Ja, utom brorsan då, som uttryckte en besvikelse över att inte få fundera ut vad det nya bland allt det goda som brukar stå på bordet var. Jag fick lite känslan av att han retades, men han såg gravallvarlig ut. Hmmm... *s*
Efter att alla gått och alla telefonsamtal avslutats för kvällen satte jag mig och läste. Tack Yvonne. Jag har aldrig vetat något om min släkt på farssidan. Inte bortom farmor och farfar och dem kunde jag i princip bara namnet på. Nu äntligen vet jag lite mer. Inte bara fakta heller, utan det jag fått veta är skrivet med en innerlig känsla och det förmedlar så mycket mer än orden. Jag ska läsa om det igen snart och då koncentrera mig på de fakta som står. Igår lät jag känslorna läsa åt mig, lät hjärtat se på bilderna. Det var en underlig känsla jag är glad över att ha fått uppleva. =)
2 kommentarer:
Varsågod! Så roligt att kunna överföra det jag vet och känna att det kommer till glädje!
Härligt att ni hade ett bra firande. Snart våran tur påminner Dottern om. Hon blir 17 30.11
Kram
ametrin - Vi är lyckligt lottade med de människor som finns omkring oss. Och det känns som om vi kommer bli än mer lyckligt lottade genom nya kontakter också. =)
Tack för att du vill överföra din kunskap och vetskap om släkten. Jag är visserligen övertygad om att vi är de vi är utan att man måste ha förankring i det förgångna, men det är ändå intressant och roligt att veta mer om människor vars gener förs vidare genom mig, mina syskon, barnen. =)
Hahaha, ja, de låter en ju inte glömma födelsedagar, inte. Tänk om man missade att ge dem presenter! ;)
Kram
Skicka en kommentar