lördag 28 februari 2009

Rätt och fel

Tack alla. Vänner som ni gör att man inte försvinner ner i djupet av destruktiva känslor. Min destruktiva känsla idag är självförakt. Den har inte ett benhårt grepp just nu eftersom jag min vana trogen varit brutalt ärlig och låtit inblandade förstå bakgrund och att situationen baseras på specifika anledningar. Ändå vet jag att jag medvetet utnyttjat en persons känslor för egen vinning. Jo, han fick chansen att välja och säga nej, men innerst inne visste jag med rätt stor säkerhet att han inte skulle göra det. Jag är ovan vid att utnyttja någon. Det är inte en vacker känsla. Den naggar i utkanten av medvetandet hela tiden. Samtidigt är jag ambivalent mot den för jag har inte mått så jävla bra på så länge att jag inte minns när det var.

fredag 27 februari 2009

Misstag

Jag har med största sannolikhet precis begått det största misstaget i mitt liv, men helt ärligt skiter jag i det just nu.

torsdag 26 februari 2009

Mitt i natten


Klockan närmar sig ett på natten och jag har precis kommit hem. Trots en ensam början hade jag en mycket trevlig kväll. Men jisses så ensamt det kändes att sitta själv i barnen och vänta på kompisen som i slutändan visade sig vara över en timme sen. Bartendern log ömkande mot mig och gjorde till och med tummen upp när kompisen äntligen kom. Jag vågade inte fråga om han trodde jag blivit lämnad i sticket av någon, men han såg iaf glad ut när mitt sällskap kom. =P

Nu borde jag gå lägga mig, men det tänker jag inte göra. Jag ska bälga en del vatten och sedan bara vara ett tag innan sängen får besök. Det är så satans tråkigt att gå lägga sig ensam, speciellt när man fått i sig lite alkohol. Fasiken vad gott det är med riktig cider. Inte det där blasket som finns överallt, utan riktig cider. Men det är konstigt hur det kan kännas mer ensamt när man kommer hem när man druckit lite. Nåja, jag har ju ett gäng kuddar att krama....

tisdag 24 februari 2009

Trasigt

Just nu finns det många trasiga förhållanden i min omgivning. Igår pratade jag med en vän som hastigt och lustigt flyttade från sin sambo. Anledningarna är inte viktiga. Idag har jag suttit i telefon i flera timmar med en annan vän som ska separera efter ett 19 år långt förhållande.

Jag har inga goda råd att ge. Jag kan själv knappast anses framgångsrik när det gäller förhållanden. Fyra år, mindre än ett år och sju år är vad jag klarat. Uppenbarligen inget som höll hela livet eftersom jag är singel idag.

Vad säger man? Jag har ingen lust att trasha den andra parten. Det är inte min sak. Jag kan bara lyssna, försöka förstå, finnas där, krama, stötta, protestera när det blir för elakt och säga ifrån när bitterheten rinner över.

Trassel utan sudd

Jag fick ett tjurigt samtal på mobilen idag. Min käre mor undrade var jag höll hus. Förvånat förklarade jag att jag var på väg hem från IKEA. Fortfarande grinig talade hon om att grabbens gudfar minsann väntat utanför min dörr i över en halvtimme innan han gett upp och åkt därifrån. Eeeehhhh... OK?

Visserligen hade vi sagt att han eventuellt skulle titta förbi på antingen måndag eller tisdag, men han är inte inne med tåget här i stan förrän vid sex-halv sju så där och det var även sagt att jag inte skulle sitta och vänta utan att vi tar det som det kommer. Mor min fick det att låta som om han var skitförbannad över att jag inte var hemma. Hmmmm....

Jag ringde tillbaka när jag kom hem (han hyr ett rum hos morsan och hennes gubbe när han är i stan) och fick prata med honom själv istället. Han var helt inne på min linje och var hur glad och trevlig som helst. Vi får träffas nästa gång han är i landet istället. Han var rätt förvånad över hur morsan förklarat det hela. Satans gnällkärring! Jag tror hon gör så för att hon inte visste om att han skulle hem till mig och hon är svartsjuk över hur bra kontakt vi har. Bitterf***a!

måndag 23 februari 2009

Evil

Krig?



Inatt funderade jag på att förklara krig mot mina slasktroll. Jag har annars inget emot dem, jag är ju som sagt van, men när de blir så högljudda att de väcker mig och jag sedan inte lyckas somna om på bra länge blir jag mindre glad... faktiskt.

En gång är illa nog. Tre gånger under natten är en krigsprovokation.
Tyvärr skulle jag förlora om jag bestämde mig för att kriga mot dem. Öronproppar kanske är en bra idé istället?

söndag 22 februari 2009

En stilla kväll


Grabben gick till sin pappa för några timmar sen och nu sitter jag här och funderar på en massa onödigt igen. Konstigt hur sådana vanor blir befästa. Det är fjorton år sedan vi började med varannan vecka och jag minns hur jag även då kände en ensamhet och ett lugn i mig som fick mig att släppa tankarna loss. Funderingarna blev djupare än annars. Grubblerier avlöste varandra.

Tiden går, vanor består. Det krävs en hel del för att bryta vanor. Ibland är man stark nog, ibland inte. Man är inte en sämre människa för det. Man kan känna ett behov av att bryta vissa vanor eftersom de inte känns bra, men klarar man det inte nu kanske man kommer att lyckas bättre då livet gått några steg till på sin stig.


Ensamhetskänslan jag får på söndagar i udda veckor är en sådan vana som borde brytas. Kanske borde jag se till att ha något att göra på de kvällarna? Kanske borde jag skapa en ny vana som utspelar sig just då? Men jag har en känsla av att det inte spelar någon roll. Känslan kommer som ett brev på posten när jag sedan får en lugn kväll för mig själv, när jag får tid att tänka och fundera. På sätt och vis är det även en skön känsla. Hemtam på något vis. Det skrämmer mig mer än att känna mig ensam.

Farligt, farligt...


Vi äter väl ibland pizza här hemma, men det blir oftast hemgjord sådan. Dels beror det på att pizzerian tvärs över gatan haft så otroligt äckliga och dyra pizzor men även på att hemgjord pizza oftast är godare än köpt sådan. Nu blir det kanske annat i framtiden...

Pizzerian har bytt ägare. Köpte en pizza, av lathet och lite nyfikenhet, och alas! Den var bland det godaste jag ätit. Ojne vojne.... Man ska nu inte döma efter en enda upplevelse så jag köpte en till idag.

Jisses, nu blir det farligt...
Det var en annan sort och den var lika god som den första jag köpte. Jag vill inte ha en pizzeria med goda pizzor tvärs över gatan! =P

Ja, hur gjorde man...?

Jag fick detta i ett mail idag.










Precis så här är det!!!

När jag var liten brukade vuxna tråka ihjäl mig med deras tröstlösa
berättelser om hur svårt det var när de växte upp; som att gå 3 mil i
uppförsbacke - båda vägarna - varje dag till skolan genom snöstormar som

rasade året runt, bärandes sina syskon på ryggen. Till en skola som var en
ombyggd lada utan isolering, där de ändå lyckades hålla en 5:a i snitt trots
deras heltidsjobb efter skolan, på det lokala sågverket där de jobbade för en
krona i timmen så att de kunde hålla familjen ifrån att svälta ihjäl.

Jag minns att jag lovade mig själv att när jag växte upp så skulle minsann
inte jag häva ur mig en massa sån skit på mina barn om hur svårt jag hade
det när JAG var liten och hur lätt de har det nu.

Men ..

Nu när medelåldern närmar sig med stormsteg, kan jag inte undgå att se mig
omkring och se dagens ungdom.
Kidsen idag har det så förbannat lätt!!!

Jag menar, jämfört med min barndom lever de i nån satans utopi. Jag ogillar
att säga det men, dagens ungdom, vet inte hur bra de har det.

Jag menar, när jag var barn så inte fan fanns det nåt Internet - när vi
ville ha reda på någonting fick vi gå till biblioteket och slå upp det själva!

Det fanns ingen e-post heller. Vi var faktiskt tvungna att skriva ett brev,
med penna och papper, och sen gå hela vägen ner till brevlådan och posta
det. Efter det tog det en vecka innan brevet kom fram och sen fick vi vänta
på svaret ytterligare en vecka.

Det fanns inte heller MP3:or eller Napster. Om man ville stjäla musik så
fick man vackert gå till skivaffären och snatta den själv. Eller så fick man
vänta till på lördag och hoppas att Kaj Kindvall spelade låten på för att
kunna spela in den på band, men killen brukade vanligtvis snacka över hela
början på låten och sabba alltihop ändå.

Vi hade inte sån lyx som "samtal väntar". Om du snackade i telefon och
någon annan ringde så fick de upptaget. Och inte fanns det
"nummerpresentation" heller. När telefonen ringde så hade du ingen aning om
vem det var. Det kunde vara din rektor, din mamma, en försäljare eller din
spritlangare. Du var helt sonika tvungen att svara och ta en chansning.

Inte hade vi några flashiga Nintendo Game Cube eller PlayStation tv-spel med
högupplösande 3D-grafik heller. Vi hade Atari 2600. Du kunde lätt se vilka
rikemansbarnen var - de hade Intellivision istället. Vi hade inte "Grand
Theft Auto" och "Tekken 3", vi hade "Space Invaders", "Pong" och "Asteroids"
- och grafiken sög! Din gubbe var en liten fyrkant och det fanns inte
massor med levels och olika vyer och bilder - det var samma bild. Hela tiden!

Det fanns inte några böcker och tidningsartiklar om "Hur man vinner i...",
för om det hade funnits en "Hur man vinner i Space Invaders" skulle den bara

innehålla en rad: Bli inte skjuten. Du kunde inte vinna eftersom spelet bara
blev svårare och snabbare tills du dog.

Precis som livet.

När du gick på bio fanns det inte någon "stadiumplacering". Alla säten var i
samma höjd. Om en lång kille satt framför dig så .....jepp.. taskigt läge.
Inte fanns det nån jäkla kabel-tv heller. Vi hade två kanaler utan text-tv.
Ville du veta vad som skulle visas fick du läsa det i tidningen.

Cartoon Network existerade inte. Tecknat kunde du bara se på
lördagsmorgnarna mitt i Gomorron Sverige. Fattar du!? Vi fick vänta HELA
VECKAN, era bortskämda små skitungar! Inte heller fanns det nåt Bolibompa
med blonda yppiga programledare. Få se nu...vi fick Staffan Westerberg, Clownen
Manne och nån jävla tomte i en regnbågssoffa som lallade om böcker istället...

Det är det jag säger, barnen har det alldeles för lätt idag! De är bortskämda!


Jag svär, de skulle aldrig ha klarat sig i fem minuter på 60- eller 70-talet...

lördag 21 februari 2009

Rock Band - igen


Ikväll hade jag inte tänkt att vi skulle vara hemma. Planerna var att gå bort och bli bjudna på mat. Först en sväng till syrran eftersom det var alldeles för länge sen vi sågs och sedan äventyra oss några få meter ut på hennes gata för att komma till en vän som lovat både mat och ett gammalt hederligt nintendo med Super Mario på programmet.

Istället för den trevliga dagen och kvällen sitter jag nu och lyssnar på när en tjurig son spelar Rock Band tillsammans med sin kusin. Jag hade tänkt skicka hem kusinen när sonen såg mindre pigg ut och han visade sig ha feber, men efter protester från bägge fick han vara kvar. Sonen la sig och sov en timme och var lite piggare när han vaknade.

Kusinen aktar sina ord eftersom han inte vill reta upp sonen och bli hemskickad. En timme till, sedan blir han hemskickad iaf. Jag vill ha lite lugn och ro och sonen börjar bli lite väl tjurig.

Nu har jag hört allt...?


Grabbens kusin vill vara lite hipp, platsa in bland kompisarna. Det inkluderar frisyren. Jag har tidigare varit lite förskonad från sådant eftersom grabben går sin egen väg och vägrar inlemma sig i något modetåg som dikterats av någon annan. Nå, idag fick jag ett bevis på hur starkt tryck det finns i samhället.

"Oj, jag måste fixa mitt hår. Tur att jag har plattången med mig.!"

Jag tittade på den trettonåriga killen och måste ha sett rätt förvånad ut eftersom han snabbt förklarade att hans kompisar också använder plattänger. Jag tittade på honom och försökte komma på vilken skillnad en plattång skulle göra på hans korta och redan spikraka hår. Jag valde att inte kommentera mer.

fredag 20 februari 2009

Tonårssnack


Jag har dubblat antalet tonåringar här hemma ikväll. Grabbens kusin har bestämt sig för att fasters mat är godare än mammas (ett faktum han talat om för mamma och jag ligger nu ännu längre ner på hennes favvo-lista) och när han fick chansen kom han över för att bokstavligen sluka lite kycklinggryta. Innan jag visste ordet av det var det bestämt att han blir kvar över natten. Helt ok för mig. Han och grabben har alltid varit mer som syskon än kusiner, vilket är bra eftersom de är jämngamla och det inte fanns några syskon på bra många år. De hade ändå varandra.

Jag gick förbi grabbens rum och råkade höra deras samtal...


Son
: Morsan är ok. Hon kan vara jävligt dryg, men hon är ändå rätt ok... oftast.
Kusin: Din morsa är skitbra på att laga mat, men hon är så sträng. Jag törs inte säga emot henne.
Son: Äsch, hon skäller som fan men är inte farlig förrän hon blir så där kolugn och sänker rösten så att man knappt hör vad hon säger.
Kusin: Shit, då har jag sprungit iväg för länge sen!

Ummm.... Jag är väl aldrig farlig??? *ler oskyldigt*


Förresten, jag måste påminna dem om att de inte får svära. =D

Beslutsångest?

Jag: Jag tar fram kyckling till ikväll.
Son: OK
Jag: Vill du att jag gör pizza eller gryta?
Son: Jag vet inte, bestäm du... Men inte pizza!

Kompensation


Jag gillar mina grannar. Verkligen. Och mycket dessutom. De är guld värda och är mer som en extrafamilj till mig och grabben än grannar. Jag funderar faktiskt på att adopetera dem också. Man kan aldrig få nog med släkt man valt själv. ;)

Nå, oavsett nivån av gillande jag har för dem är det ändå ett faktum att de har fyra telingar och att deras vardagsrumsvägg är min sovrumsvägg. Det är även ett faktum att fyra telingar hörs rätt väl, speciellt när de två yngsta har utvecklat ett falsettskrik för att uttrycka sin glädje, sorg, ilska... you name it! I några veckor har jag faktiskt sett fram mot den här dagen. Grannarna åker bort för att spendera sportlovet hos sina morföräldrar. Jag får sooooooova på mornarna! =D

Jag antar att de gjorde vad de kunde för att kompensera det i morse, innan de åkte. Fredagar är liksom min lilla sovmorgon på jobbet och jag behöver inte kliva upp förrän vid halv sju. Jag gillar det. Idag kunde jag lika gärna ha klivit upp vid fem eftersom grannarna varit igång sedan dess. Det var dunkar, högljudda (supertrötta) barn, ledsna små, trötta och irriterade föräldrar och ilskna sju + nioåringar som ville ta med mig något extra men inte fick. En timme höll det på. Jag somnade knappast om sedan. Var liksom inte värt det.


Nå, i helgen ska jag banne mig ta sovmorgon!

onsdag 18 februari 2009

Definition

Ibland undrar jag vad folk tänker med. Jag hittade på detta när jag kollade runt lite idag...

Känns som man lever i ett töcken just nu.... som om man var i ett vakuum.


Eeeeehhhhhh?

tisdag 17 februari 2009

SÄPO


Jag har ett brett kontaktnät. Har alltid haft. Brorsan började kalla mig SÄPO när vi var tonåringar eftersom jag alltid fick reda på vad som hände i omgivningen. Ibland hände det till och med att jag visste vad han gjort innan han en kommit hem från äventyret han ägnat sig åt. Jag sökte sällan denna information, men känner man mycket folk så är det alltid någon som berättar en pusselbit, sen får man nästa bit av någon annan. Det är ju inte så svårt att pussla ihop dem till en enhet sen.

Grabben min har också börjat förstå varför jag kallades för SÄPO. Jag får reda på när han kommit för sent till skolan, när han inte ätit lunch där, vad han hade eller inte hade på sig... Han blir galen på detta. Han vet aldrig när jag redan vet svaret på frågorna jag ställer om hur det gick i skolan, vad det var för lunch eller om han skött sig som han ska, så han har hemfallit till att svara ärligt. Ingen mening med att ljuga liksom. Jag får iaf reda på det.

Han har varit väldigt dålig på att komma ur sängen på mornarna så nu har vi ett nytt system på vår adress. Jag väcker honom när jag går, sen ringer jag en stund senare och påminner honom om att han ska vara vaken. För att gardera går grannarna in och sparkar igång honom ordentligt. Just nu har han en aversion mot jackor etc, så jag har bett de jag känner som bor/jobbar längs hans väg till skolan att tala om för mig om de ser honom i t-shirt ute. Ja, jag vet, det är galet och idiotiskt att gå utan jacka ute nu, men han är femton och har satt sig i sinnet att han ska göra just det. Hur som helst har jag lovat honom på heder och samvete att jag kommer att dedikera mitt liv till att göra hans otroligt komplicerat och väldigt jobbigt om jag får höra att han "glömt" att det är minusgrader och att det inte lämpar sig att vara ute i enbart t-shirt då.

Undrar varför grabben blänger så på mig ibland...? ;)

Drömmar


Jag lyckades somna före tolv igår. Inte illa faktiskt. Jag kände hur jag flöt iväg till drömmarnas land.... Tyvärr ville jag inte vara kvar där. Det jag drömde kan väl inte direkt klassas som de mardrömmar man hade som barn, men när man hela tiden känner att man vill fly från drömmen, ta sig ut ur den, måste det väl ändå klassas som en mardröm? Jag var tröttare när jag vaknade än jag var när jag somnade.

Jag har förresten inte drömt om vampyrer på bra många år. Det var något jag var livrädd för när jag var yngre. Vampyrer och spindlar hamnade på samma plats i toppen. Undrar vad som föranledde att jag i natt hade en vampyr som hela tiden förföljde mig utan att ta kontakt?

måndag 16 februari 2009

Note-to-self


Knacka och VÄNTA sedan en stund innan du kliver in i tonåringens rum....

Vuxna människor

Jag har aldrig sett någon som kan bete sig som barn mer än vuxna människor. Helt otroligt så barnliga de kan vara.

Vi har haft schemamöte idag. Efter en lite kontrovers med minichefen schemat på sportlovet bestämde jag mig för att inte alls lägga ett preliminärt schema vi kunde utgå ifrån för att förkorta arbetet med det nya schemat. Småaktigt kanske, men när hon flera gånger påpekar att jag bara har till den sista mars och när hon lovar en sak och sedan tar tillbaka det bakom ryggen på oss, vilket leder till att vi måste göra om hela schemat jag och några till gjort för sportlovsveckan, utan att sedan bry sig om att meddela oss detta tröttnade jag. Varför ska jag sitta på min fritid när det inte uppskattas alls?

Nå, även om jag inser att mitt vägrande kan upplevas som lite barnsligt så var det inte det jag skulle skriva om. =P Vi är allstå 15 vuxna människor som ska jobba enligt ett nytt schema. Vi kom fram till ett rätt bra utkast idag, men nog sjutton kom det protester. Den ena protesten var befogad. Under de senaste två åren har fyra av de femton fått ta stängningarna. Det känns inte rättvist. Därför var det lätt att se till att just de fyra slapp stängningarna på det nya schemat. End of story... trodde vi.

Nej, vi är vuxna människor som alla valt vart vi vill bo och de allra flesta har valt jobbet också. Kanske finns det någon som jobbar där för att de inte har ett bättre alternativ, men det är oväsentligt i just detta. Tro på fan att det inte sitter en vuxen människa och gnäller för att den ska börja tidigt två gånger i veckan när h*n bor så långt bort. "Orättvist! Låt någon som bor närmare börja tidigt istället!"

Men vad fan.... Om t ex jag tar bussen eller går till jobbet tar det exakt lika lång tid som det tar för den människan att köra hemifrån och dit. Var i ligger skillnaden? Och hur fan tänker man när man gnäller om att man bor för långt bort? Man har ju valt själv!

söndag 15 februari 2009

Ma biche


Idag fick jag ett mess från en kille jag nyligen börjat prata med. Mycket trevlig och rätt intressant på så vis att han faktiskt utmanar mig lite i sina mess. Alla som läser det på ett snuskigt sätt kan stoppa korken i flaskan direkt, det ligger inte på det planet. Han skickade ikväll ett godnatt som fick mig att le av igenkännande. Iofs skrev hand på franska, vilket var en överraskning, men jag kunde alla ord utom det sista. Bonne nuit, ma biche. Ja, det var lite före också, men det är biche som är viktigt just nu. Det betyder rådjur.

Faktiskt har jag kallats rådjursöga av ett flertal män i mitt liv, men det är första gången som etsat sig fast i mitt minne. Jag fick det skrivet till mig i ett brev min första pojkvän skickade när han var på en jobbrelaterad resa. Jag var så himla glad över att få brev att jag slet upp kuvertet. Allt eftersom jag läste spred sig ett brett leende över mitt ansikte. Det var ett vackert kärleksbrev. Slutklämmen däremot var nog menad att ta ner mig på jorden liten. Jag minns den ordagrant än i dag....

Jag saknar dig mitt rådjuröga! Du som snarkar så ljuvligt och sparkar som en häst på nätterna. Längtar efter dig. Puss och kram XXXXX

Räddad av grädden


Tänk er scenen....

Farmor står glatt och ska skära upp bullar för att göra hennes underbart goda semlor. Jag står förväntansfullt bredvid och känner mig som ett barn på julafton. Hon tar upp kniven och börjar skära. Min förväntan slocknar med blixtens hastighet då jag hör hur kniven bokstavligen raspar i bullen. Det som ska bli locket ramlar med en ljudlig duns på fatet. Ummm....


Jag räddade semlan genom att gröpa ur bullen rätt bra och fylla den med massor av mandelmassa och grädde. Smaken var fortfarande hur bra som helst och grädden gjorde att det inte blev för torrt. Nästa gång ska jag gå dit samma dag hon bakar bullarna och inte ett gäng dagar efteråt. =P

Semla


Jag har massor att göra idag. Iaf har jag tänkt göra massor. Men farmor, kära gamla farmor, drar ner mig i fördärvet. Hon har bakat semlor. Plötsligt är allt jag tänkt göra som bortblåst och det enda som hägrar i mitt sinne är en mental bild av en smarrig semla. Jag ska nu gå byta ut den mentala bilden mot en riktig. Mums!

Test

Ibland vet jag inte vad som kommer över mig. Jag har som vana att ignorera alla skitapplikationer som överöser en på facebook, men rätt vad det är ser jag markören hamna på allow och vips så sitter jag där och klickar i en massa rutor för att svara på en del helt meningslösa frågor som sedan ska visa något om mig själv. Eller hur... Den här gången var det "What does your birthday say about you?". Men tjena... Det är det datum jag råkade ploppa ut på. Mer än så är det inte. OM något datum vore viktigt (ur någon sektliknande religiös synpunkt) borde det väl i så fall vara datumet man blev till... eller?

Hur som helst fick jag veta att jag är Mars. Jag är född i Juni, men ok. Mars är tydligen en personlighet och inte en månad i detta fall. Så här stod det...

March
Attractive personality.sexy. Affectionate.Shy and reserved. Secretive. Naturally honest, generous and sympathetic. Loves peace and serenity. Sensitive to others. Loves to serve others. Easily angered. Trustworthy. Appreciative and returns kindness. Observant and assesses others. Revengeful. Loves to dream and fantasize. Loves traveling. Loves attention. Hasty decisions in choosing partners. Loves home decors. Musically talented.Loves special things. Moody.


Om vi ska bena upp det lite....

Attraktiv personlighet... Hmmmm... ett snällt sätt att säga att man kanske inte är så snygg eller?
Sexig.... Jo men visst.
Kärleksfull.... Jepp, älskar många och mycket.
Blyg och reserverad.... Jo, tjena!
Hemlighetsfull..... måste man inte ha hemligheter för att vara det???
Naturligt ärlig..... Går inte att förneka.
Generös och sympatisk.... Kan jag hjälpa så gör jag det.
Älskar lugn och ro.... Oftast men inte alltid.
Känslig angående andra.... Mjo... tror det.
Älskar att hjälpa (väljer att inte översätta det till tjäna) andra... Jepp
Har kort stubin.... Bara när det gäller Belsebub-wannabe´n och hans pappa.
Kan lita på.... Jag håller både käft och och mitt ord.
Uppskattande och ger vänlighet i retur.... Jupps
Observant och bedömer andra.... Hur ska man annars få veta något?
Hämndlysten... Ja, men det kan få bida sin tid. Cosa Nostra har lite att lära av mig... *hehehe*
Älskar att drömma och fantisera... Har insett att så är fallet.
Älskar att resa... De få resor jag gjort har gett mersmak.
Älskar uppmärksamhet... Ibland
Förhastade val av partners.... Allt är relativt.
Älskar dekorationer i hemmet... Eller inte! Enkelt och snyggt är bättre.
Musikalisk.... Bara om tondövhet är en talang
Älskar speciella saker.... Eeeehhh.... definiera speciella?
Ojämn i humöret.... Nix, oftast glad.


lördag 14 februari 2009

Vin

Jag har lyckats tömma en flaska vin på alldeles för kort tid. Jag vet bättre, men idag kändes det helt ok att göra så. Jag menar..... jag har ju faktiskt köpt en flaska coca cola så att jag klarar morgondagen utan att ens ha planerat att dricka ur vinflarran jag hade hemma. Ja, jag behöver kolsyran dagen efter (har fortfarande inte klurat ut varför) och det ska helst vara coca cola. Vet inte varför det är så heller och det spelar väl mindre roll. Huvudsaken är att jag har det när det behövs. Jag har dessutom blivit jäkligt bra på att planera in den lilla detaljen... Hurray för mig, liksom... =P

Jag kommer att vara hur rastlös som helst ett tag framöver nu. Ingen att terra. Jag flydde från grannen eftersom de tittade på det där spektaklet på SVT. Melodifestivalen tror jag det heter. Hemskt. Tortyr.

Jag behöver en flaska vin till.
Jag gillar inte mig själv just nu, vilket jag gör i vanliga fall.
Skitplakat låter som en bra idé.


Och nej, det har inte hänt något speciellt, jag är bara less och känner för att bli full.

Bra... och dåligt.


Jag tog mig i kragen idag. Jag har sagt att jag ska göra det i flera månader, men det har inte blivit av. Av någon anledning har det känts tungt och omotiverat. Men idag kände jag att "Yes!!!" nu var det dags!

Att redigera är det tråkigaste av allt när det handlar om att skriva en bok. Med den första skrev jag bara rakt av och gjorde all redigering efteråt. Ingen bra idé, jag lovar. Vilket jobb! Aldrig igen. *S* Med den andra redigerade jag allt eftersom kapitlen blev klara. Trots det... eller kanske pga av det... har det ramlat in en del fel och konstigheter som jag med säkerhet vet att jag inte skrivit dit. =P Hur som helst har bok och omslag inklusive bakside text varit klara för den sista touchen sedan i november. Allt som behövts var att jag gick igenom det skrivna en sista gång och sedan satte ihop allt till en enhet. Har jag tagit mig an detta då? Nix, pix...

Inte förrän idag. Jag har fixat alla småfel jag kunnat hitta och känner mig nöjd, även om jag är säker på att jag lyckats bli lite hemmablind. Något fel finns säkerligen kvar, men det får ses som en charmig quirk i boken istället för att jag ska reta mig på det. *s* Nå, jag har varit koncentrerad som sjutton och gjort allt jag kan inne i boken. Bra, bra.

När jag sedan skulle lägga på omslaget gick jag däremot bet. Tydligen är mitt, av Lena omsorgsfullt framarbetade, omslag för litet. Japp, det krävs 1046 x 774 punkter för att funka och mitt omslag är "bara" 1026.14 x 774 punkter. No go... Dåligt, dåligt.

Jag ska höra med Lena om det är besvärligt att fixa det, men inte idag. Solen skiner härligt skönt på denna lördag. Jag tänker låta henne ha en lugn helg utan en massa funderingar på hur hon kan hjälpa mig. Det förtjänar hon. =D

fredag 13 februari 2009

Överdrev

OK, så jag överdrev lite i det förra inlägget. Men ibland känns det tungt och jobbigt. Tur att jag inte låter det hålla humöret nere länge. Lika bra att se det som är bra i livet.

Dream

I´m all about living the dream....



..... too bad mine is a fucking nightmare!

Less


Jag har trollat med knäna denna månad och faktiskt varit satans duktig på det. Handlingen jag hade sådan ångest över blev inte. Lika bäst så. Situationen skulle bli för komplicerad då. Jag kommer att få trolla med knäna även nästa månad men hade en ganska realistisk tro på att det skulle bli lite lättare än den månad som nu varit eftersom jag ju jobbat halvtid iaf och att strulet med a-kassan verkar vara löst. Men....

Jag har precis skaffat mig ett webkonto så att jag kan hålla lite koll på min elräkning. Jag är glad att jag gjort det men samtidigt är jag less som fan eländet. Men hellre att kunna förbereda mig innan den ramlar ner och ska betalas än att få en smocka i magen då.

Man ska som bekant inte ropa hej förrän man är över bäcken. Snälla Mälarenergi har av någon anledning lagt en massa elskatt från maj-dec -08 och sedan även någon elavgift från samma tid på den räkning som kommer nu. Summan landade på tre gånger mer än vanligt. Jippie, liksom....

OK, jag fattar. Livet är i maskopi med Murphy. Sparka på Yvonne. Kick her hard and then laugh uncontrollably.....

torsdag 12 februari 2009

Make-over

Konstärer är kända för att återanvända sina dukar. De målar helt enkelt över tidigare målningar. Kanske var det vanligare förr, men även idag finns det kämpande konstnärer som tvingas vända på slantarna och därför tar en redan använd kanvas i brist på en ny när inspirationen griper tag i dem.

Gör inte vi andra likadant? Byter yttre, alltså. Ett trött och glåmigt ansikte får kontgjord färg som piggar upp det lite, en platt byst fylls ut, en ny frisyr ersätter "a bad hairday" och nya kläder följer eller döljer kroppens konturer. Vi tar vad vi har och gör något nytt av det. Det bringar nya känslor, både för oss själva och andra.

Varför har vi så svårt att tro att vi duger som vi är....?

Radio

Hörde en nyhetssändning på radion nyss. Själva nyheten handlade om hur oetiska poliser är och någon som åter igen använd nedvärderande och diskriminerande ord om en misstänkt. Men det är inte det jag hakade upp mig på, utan ordföljden reportern hade.

"Mannen är misstänkt för att ha rånat en kvinna med pistol."

Om kvinnan hade pistol borde hon väl ha kunnat freda sig ganska bra, eller....?

onsdag 11 februari 2009

Szeretlek


Det ordet måste jag lära mig att uttala. Tänk vad farmor kommer att bli förvånad när jag talar om för henne att jag älskar henne på hennes hemspråk.

Besök


Idag skulle en tjej från mitt förflutna komma på besök. Vi umgicks för ca tio-tolv år sen, men tappade sedan kontakten. Hon var väl mer kompis med mina kompisar, vilket gjorde det rätt naturligt att vi tappade kontakten när jag droppade just de kompisarna för att de visade sig vara väldigt falska och mindre trevliga än de utmålat sig att vara. För ett tag sen hittade hon på mig på blobben och vi har sedan varit och fikat en gång. Vi satt i flera timmar och pratade om allt mellan himmel och jord. Väldigt trevlig tjej och det var verkligen kul när hon frågade om hon fick komma över. Nu blev det tyvärr inställt men vi gör ett nytt försök i nästa vecka istället. =)

Nåväl, eftersom jag var upplagd för ett besök gjorde jag ett eget sådant istället. Jag fick direkt till farmor efter jobbet. Det är världens mysigaste gumma och jag är glad över att hon låtit mig adoptera henne. *S* Men, saken är nog den att jag skämt bort henne lite....

Jag fick skäll för att jag inte varit där på jäääättelänge. Jag var där i två timmar i torsdags. Men jag börjar bli van. Förr var jag där två gånger i veckan, då gnällde hon över att jag bara stannade mellan 1 - 2 timmar. Jag gjorde då om det och gick dit tre gånger i veckan istället, men stannade sällan mer än max 1 timme åt gången. Då fick jag skäll för att jag stannade så kort tid. Att jag jobbar heltid, har en son, ett hem och kanske, kanske ett eget liv att ta hand om var liksom inte viktigt. =P

Nåja, gumman har fört med sig mycket positivt i mitt liv, så jag tar hennes skällande med ro. Jag är glad att jag har henne. =D

tisdag 10 februari 2009

Singel


Idag satt jag och en kollega och pratade om Alla hjärtans Dag. Jag uttryckte en åsikt om att den dagen gärna kan slopas eftersom kärlek och romantik inte ska framtvingas av kommersialismen och att folk som inte kan vara romantiska och omtänksamma utan den dagen lika gärna kan låta bli att fejka det bara för att det råkar vara den 14 februari.

Min kollega höll med och påtalade dessutom hur otroligt ensam man känner sig som singel då all reklam, alla skyltfönster, radiopratare, tv och allt vad det är talar om hur mycket man ska visa sin kärlek bla bla bla bla. Visserligen har hon sambo sedan flera år, men idag fick jag veta att hon varit singel i 17 (!) år innan hon träffade sin nuvarande. Mina 2.5 år är en spott i havet, ju. Vi pratade lite om att vara singel länge och jag såg det framför mig...


Om 4.5 år firar mina nära och kära att jag fyller 40, sympatin lyser i deras ansikten men den enda som säger något är den då 84-åriga farmor som eftertänksamt (och taktlöst) kastar ur sig "Kanske behöver du banta och göra en ansiktslyftning för att kunna fånga en man...?"


Om 6.5 år börjar jag fundera på om inte farmor kanske hade rätt och blir besatt av att träna och forma om kroppen. Jag sliter som ett djur och tränar så mycket att jag inte har tid att träffa någon, om de så bokstavligen krockar med mig.

Om 10 år upptäcker jag att träningen bara resulterar i att jag blir besatt av allt runt omkring också, mat, kalorier, sömn, hur mycket man klarar i bänkpress etc. Insikten om att alla samtal kretsar kring detta och att jag inte längre har något liv slår mig i huvudet som en slägga. En drastisk förändring krävs!

Om 11 år tränar jag fortfarande, men på en mer moderat nivå. Efter en del möda har intresset för annat än kosthållning och bänkpress återupptagits, men vännerna är misstänksamma och vågar ännu inte presentera mig för någon av deras manliga bekanta som numera är singla.

Om 12 år har misstänksamheten övergått i trygg förvissningen och det börjar ramla in erbjudanden om dejter. Den ena nyskilda, bekräftelsesökande desperadon efter den andra ratas efter att han en hel kväll pratat om sin ärkehäxa till ex och vilken orättvis skilsmässa han tvingats genomgå pga henne.


Om 14 år har jag gett upp alla tankar på att träffa en vettig man och hinner snudda vid tanken på att bli flata innan jag helt enkelt ger upp och försöker se enbart positiva saker i att vara singel. Till vännerna säger jag "Nej, men det är sååå skönt! Ingen som lägger sig i, man har bara sig själv att ta hänsyn till och jag gör vad jag vill när jag vill. Underbart!" och de galningarna väljer att tro mig.


Om 15 år träffar jag Honom! Oj, vilken karl! Lite pösmagad, gråsprängt hår, reumatism i händerna, lite slapp haka, ett intellekt som triggar mig på flera plan och en självsäkerhet som kommer av att han vet vad livet handlar om. Jag ryggar först vid anblicken av den åldersstigna karln, men en snabb blick i spegeln får mig att sansa mig. För fasiken, jag är 50! Vad förväntar jag mig egentligen????

Vinter

Jag älskar vintern!
Idag kom jag ihåg att ta med mig kameran när jag fick på morgonen. Jag önskar att jag kommit ihåg det igår. Solen sken och landskapet omkring fick en sådan vacker, gnistrande framtoning att man nästan blev tå
rögd. Idag hade den en disigare och gråare framtoning, men det blev några bra kort ändå. =)





måndag 9 februari 2009

Magknip

En del i min omgivning måste vara läkare i förklädnad. Det är helt otroligt hur vissa kan sitta och äta en tallrik full med t. ex pasta, köttbullar, ketchup, majs, vitkålssallad, vitlökssås, rivna morötter etc etc etc och sedan säga "Oj, vilken magknip jag fick av vitkålen!".

Jag är superimpad! =P

Konstellationer


Ursa Major är markerad med gult.

Att försöka se och lära sig stjärnkonstellationerna när man vistas i stan är inte det lättaste. Jag har (ibland) lyckats urskilja Stora Björn, Ursa Major, men alla gatlyktor, billysen och allehanda ljuskällor i stan gör det svårt. Jag hittar lätt Lilla Björn, Ursa Minor, och bestämde mig därför att hitta Stora Björn, som tydligen inte enbart består av Karlavagnen. Där fick jag för att jag trodde att jag kunde något om himlavalvet!

När jag lokaliserat alla stjärnor som ingår i den skulle jag söka andra konstellationer utifrån den.
Det är besvärligt. Jag måste nog ta mig bort från de glittrande och störande ljusen för att kunna se och koncentrera mig ordentligt. Helst skulle jag ha med mig någon som kan iaf några konstellationer och kan peka upp mot det enorma himlavalvet och försöka få mig att förstå. Jag letar alltså efter någon med körkort, bil OCH som kan stjärnbilder. Kan vara lika svårt att hitta som själva stjärnbilderna. =P

Jag har iaf konstaterat att jag bor på rätt ställe. Tydligen är stjärnkonstellationerna mindre tydliga på det södra halvklotet eftersom de är så vidsträckta, vilket gör det svårare att hitta dem. =)

söndag 8 februari 2009

Utnämning


OK, kanske inte utnämning men iaf en komplimang. =)

Kanelen har kallat mig sin allvetande skräphög och det var en sådan uppskattad komplimang att jag valt att ändra namnet på min blogg från en Gurkas betraktelser till just Den allvetande skräphögen! Ja, som ni förstår utgår jag från att det är visdomarna/kunskaperna denna skräphög levererar som renderat mig denna komlimang och inte utseendet. =P Tack, Kanelen.

Jag lade även ut mig på bloggportalen, men gick bet när jag skulle lägga in länken dit på min blogg. Jag är lite för trött för att hitta på stället jag ska klistra in koden som ska göra detta trolleri möjligt. Jag får kolla på det en annan dag. *hoppas att någon vänlig själ ska bespara mig en massa läsning genom att helt enkelt tala om vart jag ska titta* =P

Nyduschad och rent i sängen. Gissa om jag ska tryna!
Natti natti...

Slut


Nu får det räcka! Jag orkar inte städa mer. Jag anser själv att det behövs en hel del till, men eftersom det iaf inte än någon annan som ser det tänker jag strunta i det tills nästa helg. Förhoppningsvis har jag mer energi att ta till då och det jag inte hunnit/orkat idag blir gjort då. =)

Nu har grabben gått till sin pappa. Idag hade han och jag ingen bra dag. Man skulle ju kunna tro att han skulle vara mindre vrång då han fick vakna av sig själv och jag knappt tjatat på honom om att göra i ordning innan han skulle till sin pappa, men tji fick jag. När jag försökte vara snäll fick jag bara sura blickar och hans tonläge hade en del att önska (om inte annat önskade han mig åt pipsvängen). Detta är något jag inte accepterar så efter några väl valda ord från mig och en timmes tjurande kom han och gav mig en kram. Han ber inte om ursäkt, men visar att han tagit till sig det jag sagt på annat vis. Jag accepterar detta för den ursäkt det är. Ingen mening med att försöka krama vatten ur en sten, liksom. Tyvärr var det dåliga humöret hos honom och bristen av tålamod hos mig väl påtagligt under hela dagen, så den första halvtimmen efter att han gått kändes lugn och skön. En timme efter att han gått saknar jag honom. *S*


Jag är slut som människa just nu. Det blir en timme med Bones och sen skulle jag inte bli ett dugg förvånad om jag ramlar i säng och sover som en stock.

Knop

Idag blir det inte många knop. Jag hade tänkt städa i hallen och vardagsrummet, men de kommer troligen inte bli så avancerat som jag planerat. Dels säger den där eländiga ryggen ifrån och dels orkar jag nog inte. Hostan har renderat att jag känner mig lite orkeslös. Nåja, nu har jag iaf lite balans i det hela. Värk i ryggslutet och varmt och ömt i bröstkorgen. Man vet ju att man lever iaf. =P


Det finns så mycket jag skulle vilja/behöva göra här hemma, men så liten ork. Mina stackars blommor behöver planteras om. Det är ett stort projekt som jag just nu inte har energi till. Min high chaparral är högra än vad jag är och paraplyblomman får jag med nöd och näppe tillbaka i fönstret de gånger jag tar bort den därifrån för att duscha av den. Jag har sedan tre riktigt stora växter till och en hel drös halvstora. Den ena stora ska jag göra mig av med så snart orken att städa upp efter det infinner sig eftersom jag verkligen tycker illa om eländet. *S*



Idag ska jag gå ut. Snön föll ymnigt i natt. Underbart! Jag älskar verkligen vintern. Det ligger nog en del sanning i det när mina vänner säger att jag skulle bo i Norrland. Vissa är än mer extrema och påstår att Sibirien vore ett bra ställe för mig, men jag misstänker andra motiv bakom dessa påståenden. ;)


lördag 7 februari 2009

Hemma


Det tog ungefär lika lång tid som det brukar när man åker upp till akuten. De åkte vid halv sju och kom hem för en kvart sen, vid kvart i tolv. Underbart. Men pojken fick lite hjälp. Om det räcker visar sig i morgon.

Min Belsebub-wannabe var inte ett dugg ledsen över att jag var inne hos grannen. I ett svagt ögonblick hörde jag mig själv säga att han fick sitta vid datorn tills jag kom hem. Hur urbota lite kan man tänka efter innan man säger något? Jisses, jag serverade fem timmars datatid på ett silverfat. Hoppas han vet att uppskatta det, mitt satansyngel.*

Jag har börjat hosta. En sådan där torr hosta som är har sitt bo precis nedanför halsen. Övre delen av bröstkorgen är alldeles varm och hostan gör att det svider i halsen. Jag har lätt för att få hosta och svårt att bli av med den. Nåja, det är iaf en ursäkt till att gå suga på halstabletter hela tiden. Alltid något gott i allt ont. *S*


* Eftersom brorsan utnämnde mig till Satan när vi var barn och titeln hängt med sedan dess har jag rätt att kalla honom så. ;)

Ändrade planer

Jag hade tänkt mig en väldigt lugn kväll, göra pizza och njuta av den i lugn och ro, kanske spendera en timme eller så i badkaret och sedan bara se till att missa mellot helt genom att se på film med grabben. Tänk så fel man kan ha....

Visserligen blev det pizza, en stor där halva hade kyckling och ädelost och den andra halvan hade köttförs, lök och bearnaisesås, men jag kastade i mig den eftersom grannen ringde på tio minuter innan den var klar och frågade om jag kunde vara barnvakt medan hon åker upp med deras yngsta till barnakuten för inhalering. Stackarn har astma som blir väldigt allvarlig då han är förkyld.

En snabb dusch medan pizzan blev klar, kasta i mig maten och nu sitter jag här vid en dataskärm som är större än min tv och önskar att jag vore döv. De två äldsta av grannbarnen sitter och tittar hänfört. Jag däremot ryser och känner mig plötsligt illamående. Det är faktiskt värre än jag minns det. Nu har jag åter igen bekräftat anledningen till att jag vägrar ha med melodifestivalen att göra. :S

Det visar sig hur länge jag blir sittandes här. Tur att det finns dator här också annars hade jag nog flippat ut helt. *S*

Tvättfru

Klicka på bilden så ser ni vad det står.

Jag har denna tavla i badrummet. Jag fick den i julklapp ett år. Det finns en historia bakom... och efter. ;)

Jag bodde tillsammans med en man som har tre barn. Jag själv har ett. Det var alltså en rätt stor familj och ni kan tänka er tvätthögen som växte trots att man slet som ett djur för att få den att minska. Jag gnällde väl lite över att de knappt hann använda kläderna innan de slängde dem i tvättkorgen....

De tröttnade på mitt gnäll och när de hittade denna tavla slog de glatt in den som julklapp åt mig. Jag kunde inte annat än skratta när jag såg vad det var. Men samtidigt gav det mig en idé. Det hade de inte förväntat sig. *hehehe*

Jag valde att bestämma att äldsta grabben, 12 år, (han som valt ut tavlan) var gammal nog att sköta sin egen tvätt. Jag skaffade en egen tvättkorg åt honom, visade honom noggrant hur tvättmaskinen och torktumlaren fungerade och skrev sedan ner allt steg för steg och fäste instruktionerna på maskinerna. Den näst äldsta fyllde 12 året efter och han även han en tvättkorg innan han fick samma genomgång. Det var liksom slut på mitt gnäll över tvätten och de använde kläderna mer än en halv dag innan de kastade dem i tvättkorgen.

Jag har tavlan kvar som påminnelse om att jag inte behöver göra allt själv.

Städ

Jag har gått omkring länge nu och tänkt att jag måste städa. Jag har visserligen order från läkaren att bara sköta de enklare städsysslorna under en lång tid framöver, men idag trotsade jag detta. Jag hade att välja mellan djup ångest eller ont i ryggen. Ryggen förlorade.

Först städade jag badrummet. Naturligtvis har jag torkat och fejat annars också, men nu var det verkligen dags för storstäd. Grabben flydde iväg någonstans så snart han insåg vad som fanns i min tankar i morse, så där fick jag ingen hjälp. En fråga jag ställer mig varje gång jag ska skura badrummet är varför de tvungen måste ställa toalettstolen så himla nära badkaret! Jag måste pga av detta lyfta ena änden av badkaret för att kunna flytta bort det helt. Oerhört opraktiskt, men det funkade även idag. Ångesten är bortjagad för denna gång. =)


Nästa projekt var köket. Jag har av någon anledning lagt saker där de inte ska ligga och istället för att vara väldigt ordentlig med att plocka undan saker har jag använt värken som ursäkt för att inte sträcka mig upp eller böja mig ner för att plocka undan diverse saker som inte vanligtvis står framme. Lathet kombinerat med en känsla av att det ändå inte spelar någon roll eftersom jag ändå inte får skrubba som vanligt. Nu har jag ställt undan alla dessa saker och satt upp nya gardiner där inne. Jag har en del att städa ur skåpen, men det väntar jag med tills jag tagit hem några kartonger från jobbet. =)


Jag har mycket mer att ta tag i, men faktiskt tror jag ryggen vinner kampen om resten av dagen. Kanske städar jag av mitt nattduksbord lite senare. De verkar ha blivit magnetiskt på sistone och har dragit till sig en del för den platsen udda saker som verkar trivas bra där. Det ska bli ändring på det.... snart. *S*

fredag 6 februari 2009

Roligast ikväll


Jag brukar inte se på Let´s Dance men ikväll var jag barnvakt en stund och de barnen ville se skiten. Jag är oerhört glad att jag valde att sätta mig med dem i soffan med dem.

Carl Jan Granqvist som gör en parodi på samba är det roligaste jag sett på länge.

Qué???



Jag skrattade gott när jag stod vid busshållsplatsen idag. Jag såg nämligen en skylt som inte var speciellt logisk. Kolla vad det står och kolla sedan omgivningen...


* För den som är för fåfäng för att använda glasögon kan jag tala om att det står "Varning för snöras".

Busschaufför

Jag åkte buss idag. Det händer inte så ofta. Efter idag vet jag inte om det kommer hända igen. Chauffören var en barsk man runt femtio eller så. Ni vet typen, stram, buskiga ögonbryn, allvarlig min och med långt till ett leende. Vid hållplatsen efter mig klev det på några ungdomar som hade fylla kassar från flaskbanken. När de var på väg bakåt i bussen var det rätt uppenbart vart kassarna kom ifrån, alldeles bortsett från den fina lila färgen och utformingen av dem.

Precis innan de funnit en plats ljuder en glad röst tydligt i högtalaren;

"Klirrar hemtrevligt!"

Hmmmmmmm......

*asg*

Nattligt besök


Inatt har jag minsann haft beslk av många män! Det blev tämligen trångt i mitt rum efter att John Blund varit förbi och sagt hej.

Newton var sur på Tyko Brahe för att denne vägrade låna ut sitt teleskop till honom, Gallilei vandrade i en labyrint tillsammans med Da Vinci och Gordon Ramsey lagade tjogvis med strutsägg till en omättlig Ivan den förskräcklige.

De enda två jag direkt kände igen till utseendet var Gordon Ramsey och Da Vinci. De övriga hade jag i uppgift att identifiera. Newton hade en hatt som var formad som ett äpple, Tyko Brahe var stor, fryntlig och spottade grodor - kan inte vara annat än dansk, alltså -, Gallilei hade en klocka med planeter i vilken solen var i centrum och Ivan den förskräckliges ögon rullade som tombolabollar i skallen på honom medan han spelade schack.

Jag vet inte om jag är tacksam över att John Blund kom på visit eller om han jävlas med mig....?

torsdag 5 februari 2009

Poff


Jag hade en tanke.... men den försvann!
Fasen vad jag är trött. Orkar inte ens tänka.


Mina handskenor funkar inte alls lika bra som de gjorde i början. Av någon anledning har jag svårare att slappna av när jag har dem på mig. Jag ska köpa ny gastub och byta ut det jag tvättat sönder och se om det hjälper, men annars får jag höra med arbetsterapeuten om alternativa lösningar.

På jobbet har stämningen förändrats. Min ena kollega ska snart sluta och hon och den andra kollegan är parhästar som knappt vet hur man andas utan den andra. Nu är separationsångesten som en tjock dimma i klassrummet och gliringarna och de råa (men hjärtliga) kommentarerna haglar. Tur att jag är bra på att både ducka och ge igen då de ibland siktar lite illa... =P

På tisdag ska jag ha möte med mini-chefen. Alltså, visst är det bra att man som vikarie får delta sådant, men faktiskt... jag har vik till den sista mars. Varför i all världen ska jag ens fundera på hur jag tror skolan utvecklats om ett år och vad jag tror jag själv kan bidra med för att nå dit? Jag kommer säga som det är och sedan tillägga att de vore korkade om de inte ser till att få behålla mig på en mer permanent basis. Undrar hur det faller i jord... ;)

En kompis unge har löss. Mina fantomlöss blev genast satans aktiva. Jag hatar bara tanken på de små krypen och kommer att ha kliat sönder skalpen innan jag tror på luskammen när den talar om att jag inte har några.

Säng.....

Oväntat besök


När man är ensam hemma förväntar man sig inte att dörren till toan ska öppnas utifrån när man sitter där inne i godan ro...

Min tvååriga grannpojke anser sig bo här lika mycket som inne hos sig och har inte riktigt tagit till sig konceptet personlig integritet. =P

onsdag 4 februari 2009

John Blund


Den lilla knatten är någon man ska hålla sig väl med. Ja, John Blund alltså. Jag är bästis med honom på ett sådant där fjortisaktigt sätt. I perioder är vi oskiljaktiga och jag sover som ett barn på nätterna. Underbart skönt och jag orkar med mina dagar på ett fullt tillfredssställande sätt. Sen blir vi tjuriga som fan på varandra och han håller sig borta i alldeles för långa perioder.

Inga ursäker för något jag inte kan minnas att jag gjort hjälper. Jag har försökt allt! Böner, ursäkter, kommandon och vädjanden. Inget funkar. Han har till och med kommit på ett sätt att undkomma de där kemiska hjälmedlen man kan ta till för att kalla på honom. Just nu är jag på gränsen till att möta honom i tvekamp.

Jag har svårt att somna och är därför mindre alert när väckningen ljuder. Att ryggen ömmat de senaste dagarna gör inte saken bättre. Det blir till att tvinga mig själv att gå lägga mig tidigt så att lilla Johnny kanske känner medlidande för att jag väntat så tålmodigt. *host, host*
Väckarklockan ringer inte förrän kvart över sex i morgon. Jippie! Sovmorgon. =)

Dialog


Grabbens pappa och jag har ofta dialoger. Allt är frid och fröjd tills det är dags att förverkliga det vi kommit överens om i dialogerna. Idag hade vi inte en dialog, utan det var mer så att jag var sur och därför lite mer direkt och rak på sak än han gillade, trots att jag faktiskt höll inne mycket av det jag ville säga...

Jag
: Kom vi inte överens om att han skulle få dataförbud direkt om han skolkade?

Han: Jo.
Jag: Men förra veckan var han tydligen hemma och fick ändå sitta vid burken lika mycket.
Han: Nej, nej, han satt faktiskt någon timme kortare än vanligt*.
Jag: Alltså, det är väl du som brukar vara den av oss som bäst förstår sig på matte?
Han
: Jo, jag har bättre sinne för det än du. *lite belåtet*

Jag
: I så fall borde du förstå begreppet NOLL!

Han
: Va?

Jag: Jo, totalförbud är lika med noll. Men den enda nollan här är ju tydligen du. Det i sig borde ju göra att du förstår det ännu bättre, men uppenbarligen är det överkurs.
Han: Nu tycker jag du är orättvis. *buttert*
Jag: För att jag säger som det är? Jag tycker du ska ta och iaf låtsas att du är mannen i huset där borta. Förresten kan han troligen lösenordet du aldrig använder på datorn, så du kan ju byta det om du mot förmodan skulle våga agera som vi kommit överens om.
Han: *total tystnad*

*30 sek senare....*


Han
: Jag tycker du är orättvis.


Jag är så trött på att dela föräldraskapet med någon som är kraftlös, har ett känsloregister av en isbit och drivkraften av en sengångare.



* Ungen sitter vid datorn ca 4-5 timmar om dagen då han är hos pappan, på helgerna blir det ännu längre...

tisdag 3 februari 2009

Läxläsning


Jag har hört att Lamaze ska komma tillbaka. De förr så populära andningsövningarn har visat sig vara mer funktionella än man egentligen trott och många barnbördshus och folk som jobbar mot nya liv söker sig nu tillbaka till dem.

Jag har inte ägnat mig åt Lamaze under kvällen, men jag har likväl andats djupt och lugnt och är därför som en filbunke. Må vara att filbunken kanske haft en lite stormig yta, men nu är det kav lugnt. =)

Innan jag blev aningen agiterad hade jag tillbringat en stund inne hos grannen. Han ringde på och frågade om jag hade tid att spendera några minuter med hans sjuåring. Grannfrun var på jobbet och tydligen funkar det där med tålamod inte så bra inne hos dem heller. ;) Grabben var iaf glad över att slippa läsa läxan med pappa och jag fick stå ut med att gå titta på Kenny Starfighter mitt i alltihopa. Fick med egna ögon bevittna chokladzingons återkomst. Ja, för den har ju funnits. Den lanserades 1973, men det var tydligen äckligt med en genomskinlig, brunblaskig, kolsyrad chokladdryck så de la ner produktionen av den rätt snart.

Jag måste erkänna att jag, trots avbrottet med Kenny, hade väldigt trevligt. Min grabb gör läxorna redan på skolan eller innan jag kommer hem (iaf påstår han att så är fallet) och jag har alltid gillat stunderna där man sitter ner tillsammans och man får följa barnets tankeslinga fram till svaret på någon fråga. På helgmornarna får de gärna tillhöra sina päron, men annars lånar jag gärna in grannungarna. *S*


Snubben bakom Kenny på bilden är misstänkt likt Di Leva... kan han ha sjunkit så lågt???