måndag 2 februari 2009

Troll


Jag har saknat dem. Faktiskt. Tystnaden var onaturlig.

Jag minns mitt första möte med dem väl. Jag flyttade in här på en lördag. Det fanns inte så mycket att flytta eftersom jag slängt massor och lämnat en del kvar i min brådskande flykt från mitt förra boende, men det som fanns stod huller om buller i lägenheten. Det var i mars, så framåt kvällningen blev det rätt mörkt. Lamporna hade inte blivit uppackade än så jag fick hålla till godo med en liten bordslampa och lamporna i kök och badrum, som ligger vägg i vägg en bit ifrån sovrummet.

Strax efter elva hade jag äntligen skruvat ihop sängen och bäddat den. Ljuden i den nya lägenheten var ovana och därför hördes de ovanligt tydligt. Knäppade i parketten i vardagsrummet, någonstans i huset spolades en toalett, steg i trapphuset... Jag försökte stänga ljuden ute för att kunna få lite vila. Utmattad kastade jag mig i säng och släckte lampan för att försvinna in i sömnens dvala.

Jag fick ingen förvarning. Plötsligt var invasionen ett faktum! Ett hemskt, högt, klanglöst, gurglande ekade mot de tomma väggarna i lägenheten. Jag hann debattera med mig själv i hela tre sekunder innan jag smög ur sängen, tog lampan för att ställa den så långt ut i hallen som sladden räckte och smög sedan närmare ljudet. Att min skugga dansade på väggen framför mig gav det hela en surrealistisk stämning, vilket gav ljudet en än värre dimension.

Köket, det kom från köket. Med en hammare (jag kan än idag inte förklara varför jag trodde jag skulle ha nytta av en hammare i en låst lägenhet i vilken jag visste att jag var ensam) i högsta hugg sträckte jag långsamt in handen och tände lampan. Gurglandet ökade i styrka men jag visade mitt mod genom att stiga in i rummet utan att tveka. Jag gick närmare vasken och gjorde nästa obegripliga sak. Jag ställde mig och såg ner i vasken. Vad trodde jag egentligen att jag skulle få se???

Är det inte konstigt hur vi funkar förresten...? Jag menar, vi hör eller uppfattar något som obehagligt, hemskt eller skrämmande och är vi smarta nog att gå bort ifrån det hela? Nej, nej, vi plockar upp ett tillhygge och går MOT ljudet. Vilka otroliga puckon vi människor är. :S

Jag har nu vant mig vid att rören innehåller mycket luft och att just jag råkar bo där denna luft väljer att fly. Det händer ingen av mina grannar (jag har frågat) och värden har sagt sig inte kunna göra något åt det. Efter sex år känns det naturligt att jag måste lämna köket om jag råkar prata i telefon just då gurglandet i rören uppstår för att kunna höra vad den andra säger. Visserligen sker detta vanligtvis mellan halv elva och ett på natten, så det är mindre vanligt nu för tiden att jag pratar i telefon då det händer. Men hur som helst har det den sista månaden varit konstigt tyst i köket. Men nu är de tillbaka, mina slasktroll!

4 kommentarer:

Mija sa...

*asg*
Jag har oxå slasktroll i min nya lya. Hoppas jag kommer att gilla dom oxå, just nu skiter jag på mig varje gång det börjar gurgla där nere! *S*

~Sol~ sa...

De blir som en del av familjen... till slut. *hehehe*

Hoppas dina är av den godmodiga typen. Någon dag kanske vi kan dela en eller två flaskor vin och jämföra gurglande... *S*

Mija sa...

Det får nog bli två ;P
Jag är en törstig jäkel jag ;)

~Sol~ sa...

Och jag är en tålig sådan. ;)