Jag lyckades somna före tolv igår. Inte illa faktiskt. Jag kände hur jag flöt iväg till drömmarnas land.... Tyvärr ville jag inte vara kvar där. Det jag drömde kan väl inte direkt klassas som de mardrömmar man hade som barn, men när man hela tiden känner att man vill fly från drömmen, ta sig ut ur den, måste det väl ändå klassas som en mardröm? Jag var tröttare när jag vaknade än jag var när jag somnade.
Jag har förresten inte drömt om vampyrer på bra många år. Det var något jag var livrädd för när jag var yngre. Vampyrer och spindlar hamnade på samma plats i toppen. Undrar vad som föranledde att jag i natt hade en vampyr som hela tiden förföljde mig utan att ta kontakt?
Jag har förresten inte drömt om vampyrer på bra många år. Det var något jag var livrädd för när jag var yngre. Vampyrer och spindlar hamnade på samma plats i toppen. Undrar vad som föranledde att jag i natt hade en vampyr som hela tiden förföljde mig utan att ta kontakt?
2 kommentarer:
fyfan vad gulligt, vampyrer.. jag har clownfobi sen jätteunga år, och spindlar håller jag med om.. vampyrer däremot.. jag ville mer VARA en vampyr.. om det räknas? *S*
fast något av det värsta jag vet än idag är filmen "Nosferatu".. det GÅR inte.. kan inte se den där gubben utan att tjuta som en unge.. *rysa*
Nosferatu är en rätt speciell film.
Jag hade skräck för vampyrer när jag var liten. Kunde inte ens se komedier där de medverkade. Jo, jag skrattade som fasiken åt dem när jag såg dem men sen hade jag en vampyr i drömmen länge, länge efter. Oftast var det inte ens något som var skrämmande, förutom själva närvaron av den. Knepigt det där.
Skicka en kommentar