722

Så många inlägg har jag skrivit innan detta. Vad har de alla handlat om? Finns det någon röd tråd? Finns det någon logik? Finns det någon mening med dem? Har de gett någon någonting? Har de gett mig någonting?

Jo. Mig har de gett någonting. En ventil, ett tidsfördriv, ett sätt att sortera mina tankar, vara en dagbok för mig att leta mig bakåt i för att se vad jag egentligen började med, vad det handlade om. Jepp. För mig har det varit givande. Kanske inte alla 722 kanske, men många av dem. Men att det skulle bli så många inlägg trodde jag nog inte när jag påbörjdade den här bloggen.

Just nu bloggar jag mindre, vilket några av er kanske märkt. Jag vet inte riktigt vad det beror på. Det är nog en kombination av faktorer. Dels sitter jag inte vid datorn lika mycket just nu, dels känns det mest som att bloggarna skulle vara pessimistiska och i gnällande ton, dels känner jag att jag inte har någon intressant att skriva. Orken tar stryk av allt som händer omkring mig just nu och då blir bloggen lite lidande.

Känner jag mig själv rätt kommer detta lösa sig självt och snart nog kommer jag spotta ur mig mer eller mindre intelligenskrävande bloggar att läsa. =)

Fest

Inte den väg jag kom, men den enda skylten jag hittade.

Kl 21.30 igår avslutade jag mitt åttonde arbetspass på lika många dagar. Det var otroligt skönt att stänga dörren efter mig när jag gick.

Jag trodde inte riktigt jag skulle orka dricka vin, umgås och pyssla, men tänka sig... Jag fick i mig vinet, hade trevligt med sällskapet och hade tre fina julkort med mig när jag letade mig bortåt Rönnby framåt natten. Ja, Rönnby av alla ställen. Hur fasen kan man välja att bosätta sig längst bort i hela stan? Det är en satans lång cykeltur. Det var nära att jag ångrade mig och vände av hemåt istället, men jag är fortfarande lite för kär för det. =P

Ikväll är det fest hos grannarna. De är smarta nog att ha bjudit in mig så att jag inte ringer störningsjouren sen. ;) Egentligen är det väl så att vi faktiskt är bra vänner, men det ligger nog något i det jag skrev först. Det verkar bli mycket folk och då är det sällan tyst. *s*

Nej, dags för en cider, lite krigsmålning och en genomgång av garderoben för att hitta något presentabelt. =)

Fel!

Jag har varit lite tveksam angående hur vida jag skulle lyckas hålla lugnet utan dator. Jag har ju ändå använt den dagligen, haft den på i tid och otid, skrivit, bloggat, msn´at och facebook´at i stort sett konstant. Jag hade en liten aning om att jag eventuellt skulle behöva en avvönjningsperiod när det mönstret bröts.

Nu kan jag med facit i hand konstatera att jag hade fel. Jag sitter inte alls vid datorn i samma utsträckning längre. Idag kom jag på att jag måste betala räkningarna vid lunchtid och knäppte inte ens på datorn förrän då, trots att jag varit igång i flera timmar. De helger jag tillbringar hos Han rör jag inte en dator på flera dar. Naturligtvis har han dator jag kunde låna, men jag har inget som helst behov och ingen lust att ens sätta mig och kolla mailen. Vad som än kommer där tar inte skada av att vänta i någon eller några dagar.

Jag hade fel. Jag är inte datorberoende. Skönt. =)

Vem?

Richard Ulfsäter

Rubriker är roliga. Bara att konstatera.

"SVT-stjärnan berättar om när han greps i en knarkrazzia".

Jag har läst artikeln och förstår att det måste ha varit traumatiskt för sagda person att polisen vetat om att leta efter, hittade de olagliga substanserna och att han till råga på allt fick ett straff för att han haft dem i sin ägo. Herregud, vad tänkte polisen på egentligen, som gav sig på en SVT-stjärna...?

Stjärna förresten...? Jag har ingen aning om vem fasen han är. Jag har kollat på tv lite oftare på sistone, men den personen är helt främmande för mig. Kan man vara en okänd stjärna?

Nej

Jag känner mig inte så pepp just nu. Mycket att sluta grubbla på innan jag somnar.

Regler för a-kassan

Nu för tiden får man inte stämpla upp med alla sina a-kassadagar. Nej, nej, det vore ju för jävligt om folk faktiskt jobbar så mycket som möjligt och sedan använder de dagar de kvalificierat sig till genom att betala in till sitt fackförbund till att fylla upp för de dagar de inte lyckats med i sin intention att försörja sig själva helt. Hemska tanke, att man ska utnyttja det på sådant vis!

Nu får tiden får man sina dagar, i vilket det i dem inkluderar 75 dagar som får användas till att stämpla upp. 75 dagar. Om man till exempel jobbar 75 % innebär det att det går åt ca 4 dagar i månaden av de sk uppstämplingsbara dagarna. Jag är och har varit timvikarie i många år. Ändå har jag lyckats spara på mina 75 dagar i nästan två år. Tyvärr börjar de ta slut nu utan att mina övriga dagar är det. Jag har runt 20 uppstämplingsdagar och sedan ytterligare 80 vanliga stämplingsdagar kvar.

Om jag inte får ett heltidsvikariat kommer jag tvingas stanna hemma tills alla mina stämplingsdagar är slut. Varför det är så? Förstår att det kan tänkas konstigt, men reglerna är så att när ens uppstämplingsdagar är slut kan man visserligen välja att jobba strödagar och timmar eller på en lägre procent, men man får då bara pengar för de timmar/dagar man jobbar. Om jag jobbar t ex måndag och tisdag en vecka får jag inte betalt från a-kassan för onsdag-söndag. Detta eftersom jag ju inte längre får stämpla upp.

Har jag tur kommer jag få vikariat på heltid som sträcker sig veckovis. Får jag inte det kommer jag tvingas hålla mig utanför arbetsmarknaden tills mina 80 dagar är slut och jag får en ny period av stämplingsdagar, i vilket det ingår 75 nya uppstämplingsdagar.

Hur jävla galet är inte det här systemet? Jag vill ju jobba! Jag vill inte suga ut systemet. Jag vill vara till nytta! Jävla idioter som kommit på detta....

Tänkte gnälla...

... men tyckte det var så himla tråkigt. Faktiskt. Vad gör det att jag inte får vara kvar på jobbet, kommer tvingas vara hemma och dröna i en si så där tre månader, att sonen är en reinkarnation av Ivan den Förskräcklige, att jag inte har plats för alla mina böcker, att jag har nästan tomt i frysen och att jag fortfarande inte haft möjlighet att skaffa en ersättare för den cykel som blev stulen? Om ett tag kommer det nya aber, problem och elände att ta sig igenom. Vad gör det om hundra år? Kanske blir jag klar med den tredje boken när jag måste se till att aktivera mig hemma för att inte bli tokig?

Jag är medveten om att det finns de som har det mycket värre. Det finns det alltid. Jag hyser empati för deras situation. Jag önskar inte ta på mig något av det, men jag lider med dem. Gärna på avstånd.

Mitt i allt det jobbiga finns det ändå människor som gör mig glad. Det är det som håller mig flytande. Att det även där är turbulent gör inte betydelsen av det mindre. Just nu är det turbulent på många ställen runt omkring mig, ändå lyckas vi få varandra att känna att någon bryr sig, att man har någon att ventilera med. Viktigt, ju. Jag kommer aldrig bli blasé och ta mina vänner för givet. De betyder för mycket.

Inte heller kan detta jobbiga få mig att känna mig mindre glad, pirrig eller förväntansfull inför min Han. Även där är det turbulent, men inte mellan oss. Vi har hittat en bra plattform på vilken vi kan stötta varandra utan att det suger ut all energi. Många gånger slutar det med att vi skrattar åt eländet. Skönt att kunna göra det också, även om det ofta föregås av galghumor. I morse skickade jag ett sms till honom efter att han skjutsat hem mig. Jag hade muttrat om att sonen troligen inte kommit iväg till skolan än, men han trodde att han troligen gjort det eftersom han visste att jag skulle komma hem på morgonen.

Mitt sms:

Jag kan se det framför mig... Du, jag, paraplydrinkar, en vasektomi, en hysterekomi, sandstrand och inte en ungjävel i sikte!

Hans svar:

Säg god morgon till K från mig.

Ja, vad säger man? Kanske inte humor på hög nivå, men det fick mig att skratta till lite.

Edit 15.45

Att de tydligen gjort fel med min lön och vill betala ut några tusen för lite är väl heller ingen stor sak i längden....?

Slut

Jo. Det var väntat. Ändå känns det trist. Tråkigt. Sorligt. För jävla fel.

Jag fick besked idag om att det inte finns tillräckligt med timmar för att behålla mig på jobbet i den utsträckning jag behöver för att kunna klara mig ekonomiskt. 3 januari blir min sista dag.

Fan också!

Jag vill ju vara kvar... =(

Helgen klar

No more...?

Trots jobb och en del måsten har jag haft en bra helg och till på köpet varit på krogen. Resterande -73´or hade återträff på BMB (rysligt ställe) och jag äventyrade mig ner dit. Det var kul att träffa så många gamla vänner och bekanta på en och samma gång, dansa och ha allmänt kul. Allt var inte rosenskimrande, men det berodde en del på alkohol och stället i sig. Sånt är livet. =)

Innan vi gick ner skickade jag grabben till pizzerian eftersom jag varken kände för eller hade tid att laga mat. Han skulle ha en valfri pizza till sig själv och kom hem med just det... och en färsk franska. Pizzabagaren tyckte han kunde ta med den hem till mig, nämligen. Det var en intressant upplevelse, speciellt med tanke på att jag annars inte går in där mer än någon gång i månaden. Nåja, brödet var både gott och uppskattat. =D

Jag sover fortfarande dåligt, men ett plus i det hela är att det inte längre beror på att jag hostar mig igenom nätterna. Visserligen får jag någon enstaka hostattack om dagen som river och sliter i bröstkorgen, men det verkar ändå finnas ett slut på eländet inom en snar framtid. Skönt. =)

Jag borde veta bättre än att gå ut när jag har jobb-helg. Klart som sjutton klientelet väljer att vara på sitt sämsta humör och få sina mest spektakulära utbrott när man är aningen trött. Jag blir så sällan bakis att det inte ens gills och igår var inget undantag. Jag mådde bra men var trött efter tre ofrivilliga nätter utan sömn och sedan en självvald natt då nattsömnen blev kraftigt förkortad. Igår var alltså en toppendag. ;)

Undrar om jag ska baka saffransbullar. Det vore himla gott. Orkar jag det....?

Snurr

Härligt. Ytterligare en natt utan att jag kan skryta med att ha sovit.Hipp Hurra. Undrar vad det är som gör att det är så? Kan kanske kusinen tala om ifall detta är något som går i släkten? Brorsan och sonen har samma problem, om än aningen mindre allvarligt än jag. Kanske är det ändå en släktåkomma?

Nåja, idag ska jag jobba. Sen ska jag hem till farmor. Sen ska jag skynda mig att laga mat. Sen ska jag umgås och ha roligt. Hoppas bara att lite vin inte orsakar en massa ZZZZZZZZZZZ så att jag inte orkar med kvällen. =S

Sömnlöst

Jaha?

Klockan är tjugo över två och här sitter jag. Det är andra natten den här veckan utan sömn. Nu är natten visserligen inte över än, men det blir väldigt få timmar om jag nu lyckas somna. Man blir oerhört frustrerad när man ligger i sängen, har lampan släckt, känner kroppen slappna av, tröttheten komma krypande... och hjärnan vägrar stänga av. Det är som ett satans flipperspel i skallen och inget av det jag tänker är vettigt eller ens något som borde hålla mig vaken. Förbaskat!

Fåfänga

Jessica Alba anses vara en av världens vackraste kvinnor. Inte ens hon klarar sig från retuschering. Skrämmande.

Jag är som alla andra. Jag väljer oftast de bästa bilderna på mig själv att både framkalla och visa som antingen profilbilder eller i någon form av album online. Det är inte alltid jag gillar bilderna och med den teknik det finns idag är det lätt att radera och ta om. Ibland tar jag mååånga bilder innan jag är nöjd med en enda. Något jag däremot inte skulle tänka mig att göra är att retuschera så att man verkligen ser annorlunda ut. Att bleka tänder, täcka över en förhatlig finne eller dölja bh´n om den skulle sticka fram är väl en sak, men det finns gränser.

Jag har nyligen läst en artikel om människor som gör sig själva smalare, fixar en rakare näsa, ett mer svallande hår, fixar en smärtare käklinje och en hel massa annat. Det var mindre de inte gjorde för att bilderna skulle se ut som modellbilder än inte. Kan någon förklara för mig hur man sedan kan se bilden och känna sig nöjd med den? Den personen som är med på bilden är ju inte du själv. Det är en illusion. Falsk marknadsföring, om man så vill.

Jag har skavanker. Jag är en bumpasvulla. Jag har en sned tand i undre tandraden. Jag har hår som inte vet vad svalla betyder. Jag har fräknar. Det är ändå jag, vad jag än kan tycka om det när jag ser det på bild. Skulle jag ändra på sådant är det inte jag längre. Självklart vill jag se bra ut som möjligt. Självklart gör jag vad jag kan för att åstadkomma det, med hjälp av smink, kläder och poser. Jag är ju både mänsklig och tjej. Men att sudda ut, lägga till och korrigera så att bilden egentligen föreställer något som inte finns? Nej tack.

Bilden lånad från nätet.

Totalhaveri

Grabben kommer inte vara hos sin pappa fler helger. Han är helt inställd på att aldrig mer gå dit. Detta kommer inte hålla i längden eftersom hans dator står kvar där och jag vägrar gå hämta den. Har han tagit dit den får han allt gå hämta den själv. Personligen anserjag den kan vara kvar där ett tag till. Grabben behöver lite avvänjning. Hur som helst kommer han gå dit en gång till innan han säger upp bekantskapen med sin far.

Jag tänker inte försöka reparera det trasiga igen. Det har lappats och lagats så mycket att man nu måste lappa lapparna. Det funkar inte. Och med det totala ointresse hans pappa visar finns det inte någon mening med att ens försöka. Grabben har också gett upp. Efter att i många år undrat om pappan verkligen älskar honom har han kommit till slutsatsen att känslan av att han inte gör det stämmer.

Totalhaveri. Jag ser ingen lösning på detta. Pappan rycker på axlarna, frånsäger sig allt ansvar och kommenterade att det iaf blir billigare till jul och födelsedagar. Grabben spyr galla, säger oförlåtligt elaka saker. Crash and burn.

Organiserat kaos

Jag har äntligen fått upp mina hyllor!!! Snälla RH slet som ett djur för att få dem på plats utan att IKEA fått sitt lystmäte i hemska svordomar. Nu sitter de rakt och ordentligt. Oerhört uppskattat och jag bjussar på käk när helst du vill! =)

Några av de böcker som inte fick plats. Finns minst lika många till liggandes.

Jag har alltså äntligen fått ut alla böcker ur skrubben. Jo, det är visserligen bara en bråkdel av dem jag äger, men jag insåg att jag inte har hyllor till alla så jag har ställt undan en del i källaren. När jag plockade med dem jag hade i skrubben insåg jag att jag kunde ha plockat bort ännu fler, men det gör ont i mig att ställa ner böcker i källaren. De hör hemma i lägenheten, gärna framme. Tyvärr skulle jag få krupp av att ha bokhögar överallt, så nu får de trots allt bo i källaren.

Jag funderar på om det skulle gå att sätta upp hyllor tvärs över sovrumsväggen också, men där är det så skör vägg att jag inte vet om det går. Molly´s och andra expansioner skulle kanske göra susen, men troligen ramlar hela väggen ner istället. Detta blir en svår nöt att knäcka. Jag vill ju ha upp mina böcker.

Lista

Har sett denna lista på ett flertal bloggar jag surfat förbi och tänkte att det kan bli en utmaning för mig som har Y som första bokstav. Det måste vara riktiga ord, inget påhittat eller sammaslaget. Nu får vi se hur det går... *S*


1. Vad heter du: Yvonne
2. Ett ord på fyra bokstäver: Yster
3. Flicknamn: Yvette
4. Pojknamn: Yngve
5. Yrke: Yrkesvägledare
6. Färg: Eeeehhhh....?
7. Klädesplagg: Ylletröja
8. Mat: Yams
9. Sak i badrummet: ???
10. Plats/stad: York
11. En orsak att vara sen: Yrande snöstorm
12. Något man skriker: Yes!
13. Film: Yentl
14. Något man dricker: Your choise
15. Band: Yello
16. Djur: Yinlong - växtätande dinosaurie (vad gör man inte för att få ihop det??)
17. Gatunamn: Yngves väg
18. Bil: Yeti (Skoda)
19. Sång: Yesterday

Det var inte helt lätt, men de flesta fick jag dit iaf. *S*

Edit: Man ska gå efter sitt första infall. Ysta ska det stå på nummer två. Tack Alex för. =)

Helgen är slut

Min helt barfria helg blev inte riktigt som jag tänkt eftersom jag vid kvart över sex i morse vaknade av ett sms som talade om att grabben kommit hem och var hungrig. Jag var, som ni förstår, inte hemma själv. Jag svarade på sms´et med att ungen skulle äta något och sen gå lägga sig. Jag vägrade abryta min helg i förtid.

Jag har haft det så himla bra i helgen! God mat och dryck, väldigt bra sällskap av någon som pysslar om en är himmelskt. Jag har verkligen njutit av tiden. Det har varit som balsam för både kropp och själ. Han får mig verkligen att må bra!

Dottern har varit på bra humör och hon och hennes kompis var så där fnittriga och flamsiga som tonårsflickor är. Lite gulligt naivt var det när hon frågade om jag pussat hennes pappa än. Väldigt skönt och smickrande var det när hon gav mig en kram och sa att hon tycker om mig. Jag gillar henne också.

Sagan om ringen i förlängda versionen är mycket bättre än de kortare versionerna. Man får en sådan mycket större förståelse för intrigen och karaktärerna växer. Jag har ju läst böckerna ett antal gånger och har berättelsen i huvudet, men när jag ser de längre filmerna inser jag att det finns en hel del som inte förklaras i de kortare versionerna. Jag kommer se filmerna igen. Troligen kommer jag läsa böckerna igen också. *S*

Helgen avslutades med ett trevligt kalas. Jag gillar verkligen att gå hem dit, kalas eller inte. De är så jordnära och varma människor. Jag har tur med folket i min närhet.

Trött

Det är en sådan där kväll då jag är trött in i märgen. Jag la mig i badet och höll på att somna in djupt. Det är ovanligt. Jag somnar aldrig i badet annars.

Det är inte ovanligt att jag sover dåligt dagen innan jag ska upp väldigt tidigt. Efter den gången jag försov mig har jag svårt att slappna av och sova bra. Nej, det passar tydligen min kropp bättre att först ha svårt att somna över huvud taget och sen vakna massor med gånger under natten innan man vaknar med en känsla av att inte ha sovit alls. Men det är ju en tillfällig trötthet. Den går över när man sover nästa natt.

Idag var det mycket städning och en del tankekrävande pappersarbete på jobbet. Inget som tog ut mig helt, men när jag kom hem gjorde jag misstaget att sätta mig. All energi rann ur mig. Mat var inte att tänka på. Det blev kräm och macka istället.

Något jag äntligen tog mig i kragen och gjorde var att byta vatten och rensa lite i akvarierna. Det var alldeles för behövligt. Jag har kollat på de stackars fiskarna i flera dagar och tänkt att jag ska.... jag ska... jag ska.... och inte sjutton har jag gjort. Idag, äntligen, gjorde jag det. Nu ser fiskarna ut igen. OK, riktigt så illa var det inte, men nära på. Nu har de lite fräscht vatten iaf.

Det har funnits solstrålar under dagen också. Allt är inte mörkt och trött. Ett kalas för en söt kille renderade i leenden och varma känslor. Glädjen när de får paket är smittsam. Fikat var gott, sällskapet bra och jag mådde bra av att vara där.

Ett telefonsamtal fick mig att le brett och att längta efter i morgon kväll. Jag jobbar till åtta, sen ska jag hem och duscha, packa en väska och sen bli upphämtad. Jag ämnar inte vara hemma alls under helgen. Ska bli så skönt att bara vara och bli ompysslad. =)

Nu blir det sängen. Jag är så trött att jag knappt håller ögonen öppna.

Lite allmänt bara...

Jag har inget speciellt att skriva, men det brukar jag kanske inte ha annars heller... Hur som helst tänker jag låta tankarna flyga och fingrarna följa deras väg. =)

Jag ska på kalas idag. En söt liten pojke blir hela nio år. Tiden går fort. Hans present är klar och jag ska bara ta mig dit för att överlämna den och samtidigt passa på att fika på allt gott som brukar vara. Känns som en väl spenderad eftermiddag/kväll. =)

Tänkte passa på att smyga förbi apoteket när jag ändå tar bussen. Måste ju byta på stan och busshållsplatsen är ju alldeles vid apoteket. Ok, inte direkt invid, men inte långt ifrån. Vi har ju ett ganska litet centrum här i stan. =P Jag tänkte prova med silence - snarksprayen - innan jag går på de där fina plåstren som ska vara så bra. Känns inte som om jag vill ligga där med plåster som vidgar näsvingarna, faktiskt.

Jag blir barnfri i helgen! Det har krävts en hel del förberedelser i form av upprepningar med bestämd röst om att han verkligen ska till sin pappa i helgen men till slut fick tanken rot i skallen på honom. Man måste nöta in sådant innan grabben accepterar att det är ett faktum. Visserligen är han stor nog att klara sig själv och jag har inget passande längre, men bara att kunna släppa tanken helt, att veta att jag har flera dagar framför mig då det inte är tjafs, gnäll, muttranden och förflugna ord som svider känns helt otroligt skönt. =)

Mitt schema i december ser ut att bli rätt bra. Jag blir ledig på julafton och nyårsafton och jobbar en del under de andra röda dagarna. Passar mig ypperligt. Men man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken. Schemat är inte helt spikat förrän på måndag.

Jag trivs verkligen på detta ställe. Jag vill så otroligt gärna bli kvar där, men det är samma visa som alltid. "Det är osäkert om hur det blir, kanske finns det inte timmar, vi måste kanske omstrukturera..." Trist, men en sanning i min värld. Det är flera som uttryckt att de vill ha mig kvar, så kanske lyssnar cheferna för en gångs skull. Håll tummarna.

Jag saknar... Trots att vi hörs så gott som varje dag och oftast träffas flera gånger i veckan saknar jag honom när vi inte umgås. Jag trodde faktiskt inte jag skulle känna så här för någon igen, men tji fick jag. Och inte är jag ledsen över det heller! =D

Nu blir det till att äta något. Jag blev plötsligt hungrig som en utsvulten varg. Kan iofs bero på att jag inte ätit sedan tidigt i morse, men ändå... =P

Timmarstockar

Jag är en snarkare. Det är inget jag vanligen störs av och som singel de senaste åren har ingen annan heller störts av det. Nu är jag däremot satans medveten om det och det känns himla jobbigt.

Inatt var jag vaken i rätt många timmar efter att han puffat lite lätt på mig för att få mig att byta ställning. Jag var ju ledig idag och han skulle jobba, så det kändes förargligt att jag skulle väcka honom med mina timmerstockar. Jag blir så otroligt självmedveten om denna "defekt" hos mig.

Naturligtvis behövde jag inte ligga vaken och oroa mig över att väcka honom. Om han bara somnar in sover han som klubbad. Synd att jag inte visste det innan jag ansträngt mig för att hålla mig vaken utan att gäspa käken ur led. Men oavsett är det ändå något som är väldigt jobbigt för mig själv och det blir en tur till apoteket snart. Jag har hört om en nässpray som ska funka. Kanske ska jag använda den tillsammans med de plåster som också finns för att motverka snarkningar....?

Funderingar

När en person sa till mig att grabben kanske är kär skrattade jag och sa att den gossen är gift med sin dator. Men så tänkte jag till lite. Undrar om det kan vara så att min lilla son, som ju faktiskt är sexton år, beter sig så underligt pga av hormonella kortslutningar? Han har aldrig tidigare verkat intresserad av något annat än datorer och nu plötsligt åker han iväg till ett av stans ytterområden och vägrar tala om vem han ska träffa. Det har framkommit att det är en flicka, men sen kniper han igen som en mussla. Ren logik (enligt mig) säger att han inte skulle ha knipit igen på samma vis om han inte tyckt om denna flicka på mer än kompisnivå.

Det är en ny situation för oss bägge. Jag är otroligt nyfiken men ska avhålla mig från att fråga. Han behöver inte ha morsan flåsande i nacken med hundra frågor, speciellt inte om det rör sig om en första förälskelse. Den vill man väl inte berätta för morsan om över huvud taget.

Men nåde den ungen om han inte skärper till sig på beteendefronten. Då kommer han inte må bra, oavsett hur det går med den eventuella förälskelsen.

Trött

Jag borde kanske lära mig att dricka kaffe...

Grabben valde att vara uppe hela natten till idag. Det hade väl inte varit något att orda om i vanliga fall, men nu var det så att han valde detta av protest för att jag tagit ifrån honom internet. Han satt många timmer igår och trodde uppenbarligen att han skulle få sitta natten igenom också. När så inte var sprang han omkring som en tok här hemma och valde att komma in och prata med mig med jämna mellanrum.

Det var väl ok i början, men när klockan blev mitt i natten blev det aningen frustrerande. Jag ryade till och han försökte mucka gräl. Jag vägrade anta utmaningen och faktiskt lät han mig faktiskt vara efter det. Att klockan då var halv fyra eller så spelade honom ingen roll, men jag visste ju att jag skulle jobba hela eftermiddagen/kvällen så jag var mindre glad.

När jag kom hem från jobbet satt han vid datorn igen, men faktiskt lyssnade han på mig när jag sa åt honom att stänga av den. Kan tänka mig att han känner sig lite sliten nu. Han var borta under eftermiddagen så jag vet med säkerhet att han inte sovit något under dagen. Om jag är trött, vad är då inte han? Det blir en lugn natt....

Officiellt

Jag är inte ensam längre. Han känner likadant för mig som jag för honom. Efter en hel massa tid känner jag att jag hittat någon jag vill dela mitt liv med. Han får mig att må bra, att skratta och att sakna när vi inte träffas. Det känns stort. Det är vi.

Processer

Bild lånad från nätet.

Min dator går aningen långsamt just nu. Jag tänkte se om jag kunde stänga ner några processer eftersom det är alldeles för många som går igång automatiskt. 55 st kan inte vara rimligt. Tyvärr vet jag inte vad som är vad och törs därför inte göra speciellt mycket. System hit, .exe dit, liksom. Ibland önskar jag att jag vore en datanörd.

Lugnt

Ikväll blir det mat och film. Inte här hemma, så jag slipper disken. Skönt. Börjar jobba vid sju i morgon, så det blir till att gå lägga mig tidigt. Enligt bokningslistan blir det en lugn helg. Det är bra. Jag behöver det. Ibland har man tur. =)

Ämliga

Jjag trodde jag skulle vara piggare vid det här laget, men nu kan jag meddela att jag hade fel. Visserligen har jag inte feber längre och är inte heller lika snorig som jag var, men hostan är det ingen hejd på. Jo, det har blivit lite lugnare på nätterna så nu får jag iaf några få timmars sammanhängande sömn. Alltid något. Samtidigt blir jag helt slut av att kroppen slits itu med varje hostning. Mer sömn, mer och mer trasig kropp. Kombinationen är säkerligen väl kalkylerad av bacillerna. Jag måste ju orka med tortyren så länge det bara är möjligt för att roa dem.

Igår yttrades några milda klagomål angående måendet från sonen. Tidigt i natt hörde jag de första försiktiga hostningarna. Framåt morgonkvisten hade de övergått till djupa hostningar som troligen sliter i hans bröst. När jag var in för att väcka honom var han grå i ansiktet och så ämlig att jag inte iddes be honom ens försöka gå idag. Han har därför anmäld frånvaro för en gångs skull.

Igår jobbade jag på rätt bra, men det märktes när jag kom hem. Jag var helt slut. Jag satt i soffan hela kvällen. Den förlängda versionen av Kungens Återkomst blev en bra ursäkt till att inte röra mig på ett gäng timmar. Idag ska jag tvätta och sen ta det lugnt. Lika bra att inte ta ut mig eftersom jag ska jobba lördag och söndag. Bäst att vila så mycket som möjligt innan det är dags. Tur att det blir lugnt på jobbet. Jag överlever nog...

Vad drygt det är när man är för frisk för att vara hemma och egentligen för sjuk för att gå till jobbet. I mitt tillstånd skulle det funka att gå till ett kontor eller en fritidsgård, men det fysiska jobb jag har kräver aningen mer av en. Just nu är jag nog någonstans mitt i mellan. Jag orkar inte gå hemma hela dagarna men jag orkar knappt ta mig igenom ett arbetspass. Halleluja!

Lättad

Tydligen hade jag blivit felinformerad när jag hörde att man mister bostadsbidraget om ungdomen inte går i skolan. Det är iaf en tröst i allt detta.

Jag blir så trött

Någon som har gift åt mig? En pillerburk av cyanid borde räcka....

Jag har precis fått höra av sonen att jag inte bryr mig, att jag skiter totalt i hans önskemål och åsikter och att jag inte behöver lägga mig i hans liv. Han vill sluta skolan nämligen. Istället för att spendera tid där vill han sitta vid datorn och bo i sina onlinespel. Det är när jag frågar honom vad han ämnar göra istället för skolan, vad han ämnar försörja sig med och vad han tänkt om framtiden som jag är totalt jävla dum i huvudet som frågar om saker jag iaf inte bryr mig om svaret på.

Skolan blir nog inget problem för honom snart. Det löser sig självt när de inte längre vill ha honom. Han har så hög frånvaro att de snart kommer räkna bort honom. Det absolut jävligaste med detta är att han faktiskt är där. Han går bara inte in på alla lektioner utan väljer och vrakar som det passar.

Den lilla satungen förstår inte. Jag förklarar om och om igen att han får sluta om han hittar något annat sätt att finansiera sitt boende etc. Om han slutar mister han studiebidraget och de drar in mitt bostadsbidrag. Det är inga småsummor i vår ekonomi. Den där som en gång var min lilla, söta son fattar inte. Han ser inte konsekvensen av detta. Så länge han minns har jag balanserat ekonomin och fått den att gå runt. Han vet inte hur små marginalerna är. Jag vill inte tvinga honom att göra något han absolut inte vill, men han är stor nog att förstå att man ibland måste göra sådant också. Och i slutändan skulle han inte ångra att han har en gymnasial utbildning.

Jag förstår inte. Men så är jag ju ovanligt jävla korkad, tjatig, ointresserad och lakonisk gentemot honom också.

Konferens

Färna herrgård

I dagarna två har jag varit vid natursköna Färna Herrgård. Det är en vacker gammal miljö som de gjort om till ett spa och konferenshotell. =)

Innan jag åkte packade jag en övernattningsväska. Jag stannade upp och funderade lite över vad man har för ombyte med sig till en sådan här konferens. En tunika och ett par jeansleggings fick duga. Oj, vad nedklädd jag var jämfört med många andra och ändå kändes mina kläder helt ok för en sådan tillställning. Det jag hade glömt var att jag jobbar på en enhet med ett 70-tal personer, varav 9/10 är kvinnor. En del var redan uppklädda och festsminkade redan när de kom till bussen kl åtta på morgonen. Nåja, alla är olika. *S*

Dagarna har spenderats med att jobba. Diskussioner och uppgifter som tar arbetet framåt. Det har varit himla givande och jag är glad över att få ha tagit del av detta, men den delen är mindre intressant för någon annan att höra om, så jag återgår till att berätta om det som hände på fritiden. *S*

De flesta fick rum i närliggande byggnader och fick dela rum med andra medan jag, som ingen ville dela med pga hostan*, fick ett fint rum i själva huvudbyggnaden. Syrran jobbar inom samma enhet så jag skojade lite om att hon inte fick rum i herrgården.

Jag: Hahaha, avskrädet i uthusen!
Syrran: Ja, och spöket behålls där det hör hemma.

Hmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmm

Trerättersmiddagen skulle börja kl 19. Vi satte oss vid de vackert dukade borden och väntade sedan glatt på förrätten. När klockan passerat 20 började det knorras lite runt om i salen. Hungern började slita i folks magar. Kl 20.15 kom äntligen de fem skedarna soppa som utgjorde förrätten. Den var god, absolut, men vid det laget var vi så hungriga att vi kunde ha ätit upp tallrikarna. Nåja, det kunde inte bli lika lång väntan tills varmrätten kom, eller hur?

FEL! Det tog lite över en timme innan den kom. Det var otroligt gott, men tre små köttmedaljoner och lite mos utgör bara en middag om det är en del av en flera-rätters. Just ja! Det var ju just det det var! Tyvärr dröjde det så lång tid innan desserten kom att det kändes som om det var det enda vi fått att äta under kvällen. Att få in tre rätter som det tog sammanlagt tio minuter att äta under en tidsrymd av tre och en halv timme ger inte en speciellt stor mättnadskänsla.

Underhållningen var klart godkänd. Bröderna Slut har rutin och de vet att sänka nivån på skämten allt eftersom alkoholen flödar. Det blev många skratt, inte minst när de stannade upp mitt i alltihopa och ifrågasatte mitt val att hosta mitt under deras framträdande. Hrmf! Vaddå valde?

Nu är jag hemma igen och är nästan lite imponerad över den korta stund det tog innan jag funderat ut nya tortyrmetoder jag kan använda i min bok och en stark vilja att ge bort mitt ättelägg. Egetnligen är det inget han gjort medan jag varit borta som skapat detta, utan ett brev från skolan som kommit idag som orsakat en stor känsla av resignation och aktiverat den starkt morbida fantasi jag verkar ha utvecklat till en konst. =P

Nu ska jag pigga upp mig med att tänka på roligare saker, kolla lite på tv och sen sova gott. =)

Jag vet inte...

Får ni dagar då ni inte har en aning om ifall ni är på väg längst rätt stig? Om ert liv är som det var ämnat att vara?

Tro nu inte att jag har svåra grubblerier och tveksamheter om mitt liv, för mer fel kan det inte bli. Jag är väldigt nöjd med mitt liv idag. Visst finns det några saker jag skulle vilja ändra på, som att jag är överdrivet fånig och osäker ibland och att jag går på hårt andra gånger, men i det stora hela är jag nöjd.

Ändå finner jag det intressant att fundera genom mina val, ta en promenad längs raddan av erfarenheter och helt enkelt fantisera lite om hur livet hade sett ut om man gjort saker annorlunda. Så länge jag känner mig nöjd och ser saker för vad de är ligger det ingen risk i att göra så. Fantasier som föds av drömmar. Funderingar som föds av visioner. Tankelekar om vart nästa val kommer att föra mig. Inget är skrivet i stjärnorna än. Jag själv för pennan.

Om om inte fanns...

Revolutioner

Igår och idag har jag ägnat mycket tid åt revolutioner. Industrins och fransmännens, alltså. Det hela hade varit lättare om flickan som behövde hjälp haft sina skolböcker hemma över helgen, men eftersom jag är en historianörd gick det bra ändå. Några saker fick kollas på nätet, men kronologin och en hel del fakta finns fast förnankrad i min skalle. Av någon anledning tror jag inte att flickan insett hur mycket tid och energi hon skulle tvingas lägga ner när hon bad mig om hjälp, men hon gjorde väl ifrån sig och jag måste säga att jag är lite impad över att hon lyckades avhålla sig från att slå blocket i skallen på mig när det var som mest instensivt*

Min hosta har avtagit en hel del nu. Från att ha varit ett konstant gissel har det tagit form av något som drabbar mig när jag rör på mig. En klar förbättring alltså. Jag sov dessutom i flera timmar utan att bli väckt av en hostattack från helvetet, vilket gör att jag känner mig rätt ok överlag idag. Att ha blivit ompysslad och väl omhändertagen har nog också gjort sitt till. Jag kan gärna hjälpa till med fler läxor om det innebär fika, thé i osinliga mängder, mat och kramar hela dagen. =)