onsdag 18 november 2009

Totalhaveri


Grabben kommer inte vara hos sin pappa fler helger. Han är helt inställd på att aldrig mer gå dit. Detta kommer inte hålla i längden eftersom hans dator står kvar där och jag vägrar gå hämta den. Har han tagit dit den får han allt gå hämta den själv. Personligen anserjag den kan vara kvar där ett tag till. Grabben behöver lite avvänjning. Hur som helst kommer han gå dit en gång till innan han säger upp bekantskapen med sin far.

Jag tänker inte försöka reparera det trasiga igen. Det har lappats och lagats så mycket att man nu måste lappa lapparna. Det funkar inte. Och med det totala ointresse hans pappa visar finns det inte någon mening med att ens försöka. Grabben har också gett upp. Efter att i många år undrat om pappan verkligen älskar honom har han kommit till slutsatsen att känslan av att han inte gör det stämmer.

Totalhaveri. Jag ser ingen lösning på detta. Pappan rycker på axlarna, frånsäger sig allt ansvar och kommenterade att det iaf blir billigare till jul och födelsedagar. Grabben spyr galla, säger oförlåtligt elaka saker. Crash and burn.

6 kommentarer:

Ullis sa...

Låt sonen får slippa pappa, även fast det blir tyngre för dig. Det kommer troligen inte bli bättre och detta förstör han mer än att det hjälper om han inte kan komma till avslut. Sen vad framtiden har med sig är en annan sak.

~Sol~ sa...

Ullis - Du har så rätt så. Jag ämnar inte tvinga dit honom mer. Grabben är gammal nog att bestämma själv och jag tänker inte medla längre.

Meta sa...

har samma problem här.. fast med mamman då.. sonen har äntligen förstått att mamma inte kommer ändra sig och har istort sett brutit all kontakt. Vill han umgås med sina syskon åker han till deras pappa och umgås en helg. Tycker det är lugnare nu, grabben oroar sig mindre, är mindre sur och grinig..:-)

Så allt kommer att bli bra.. låt grabben ta kontakt senare när han känner att han vill och orkar. Ungarna växer ju upp de oxå.

~Sol~ sa...

Meta- Jag vet att du har rätt. Det kommer att lugna ner sig. Men just nu är det svårt. Man vill så gärna ta över en del av de där sårade och förvirrade känslorna och ge ungen lite lugn och ro, men samtidigt vet man att det är omöjligt och den lilla saten gör allt för att straffa sin omgivning, vilket gör att man själv blir grinig och måste säga ifrån. Det blir som en ond cirkel.

Men det går över. Jag vet detta. Jag längtar efter den dagen.

Jag är glad för att er grabb mår bättre nu.

Ullis sa...

du vet ju vad jag tycker.. basebollträlösning, som med allt annat *S* men, för att vara mer seriöst tycker jag det är rent förjävligt av den vuxna parten i det hela, och förjävligt att det i slutändan är inte bara K utan även DU som råkar ut för det hela.. som får betala liksom..

jag håller med Ullis.. låt ungstackarn slippa eländet.. nog måste vara nog.. kanske någon dag när helvetet fryser till is och asfalten blir full av blommor får idioten en uppenbarelse och inser vad som är viktigt i livet.

kram!

~Sol~ sa...

Basebollträt ger bara en tillfällig lösning och är troligen ett medel till ett ännu större problem. Hur mycket jag än tycker det kan vara förtjänt så röstar jag nej för den lösningen.

Han får slippa. Jag tänker inte tvinga honom. Det är inte värt det. Och denna där får ingen uppenbarelse. För att få det måste man vara kapabel att känna.

Kram!