Färna herrgård
I dagarna två har jag varit vid natursköna Färna Herrgård. Det är en vacker gammal miljö som de gjort om till ett spa och konferenshotell. =)
Innan jag åkte packade jag en övernattningsväska. Jag stannade upp och funderade lite över vad man har för ombyte med sig till en sådan här konferens. En tunika och ett par jeansleggings fick duga. Oj, vad nedklädd jag var jämfört med många andra och ändå kändes mina kläder helt ok för en sådan tillställning. Det jag hade glömt var att jag jobbar på en enhet med ett 70-tal personer, varav 9/10 är kvinnor. En del var redan uppklädda och festsminkade redan när de kom till bussen kl åtta på morgonen. Nåja, alla är olika. *S*
Dagarna har spenderats med att jobba. Diskussioner och uppgifter som tar arbetet framåt. Det har varit himla givande och jag är glad över att få ha tagit del av detta, men den delen är mindre intressant för någon annan att höra om, så jag återgår till att berätta om det som hände på fritiden. *S*
De flesta fick rum i närliggande byggnader och fick dela rum med andra medan jag, som ingen ville dela med pga hostan*, fick ett fint rum i själva huvudbyggnaden. Syrran jobbar inom samma enhet så jag skojade lite om att hon inte fick rum i herrgården.
Jag: Hahaha, avskrädet i uthusen!
Syrran: Ja, och spöket behålls där det hör hemma.
Hmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmm
Trerättersmiddagen skulle börja kl 19. Vi satte oss vid de vackert dukade borden och väntade sedan glatt på förrätten. När klockan passerat 20 började det knorras lite runt om i salen. Hungern började slita i folks magar. Kl 20.15 kom äntligen de fem skedarna soppa som utgjorde förrätten. Den var god, absolut, men vid det laget var vi så hungriga att vi kunde ha ätit upp tallrikarna. Nåja, det kunde inte bli lika lång väntan tills varmrätten kom, eller hur?
FEL! Det tog lite över en timme innan den kom. Det var otroligt gott, men tre små köttmedaljoner och lite mos utgör bara en middag om det är en del av en flera-rätters. Just ja! Det var ju just det det var! Tyvärr dröjde det så lång tid innan desserten kom att det kändes som om det var det enda vi fått att äta under kvällen. Att få in tre rätter som det tog sammanlagt tio minuter att äta under en tidsrymd av tre och en halv timme ger inte en speciellt stor mättnadskänsla.
Underhållningen var klart godkänd. Bröderna Slut har rutin och de vet att sänka nivån på skämten allt eftersom alkoholen flödar. Det blev många skratt, inte minst när de stannade upp mitt i alltihopa och ifrågasatte mitt val att hosta mitt under deras framträdande. Hrmf! Vaddå valde?
Nu är jag hemma igen och är nästan lite imponerad över den korta stund det tog innan jag funderat ut nya tortyrmetoder jag kan använda i min bok och en stark vilja att ge bort mitt ättelägg. Egetnligen är det inget han gjort medan jag varit borta som skapat detta, utan ett brev från skolan som kommit idag som orsakat en stor känsla av resignation och aktiverat den starkt morbida fantasi jag verkar ha utvecklat till en konst. =P
Nu ska jag pigga upp mig med att tänka på roligare saker, kolla lite på tv och sen sova gott. =)
Innan jag åkte packade jag en övernattningsväska. Jag stannade upp och funderade lite över vad man har för ombyte med sig till en sådan här konferens. En tunika och ett par jeansleggings fick duga. Oj, vad nedklädd jag var jämfört med många andra och ändå kändes mina kläder helt ok för en sådan tillställning. Det jag hade glömt var att jag jobbar på en enhet med ett 70-tal personer, varav 9/10 är kvinnor. En del var redan uppklädda och festsminkade redan när de kom till bussen kl åtta på morgonen. Nåja, alla är olika. *S*
Dagarna har spenderats med att jobba. Diskussioner och uppgifter som tar arbetet framåt. Det har varit himla givande och jag är glad över att få ha tagit del av detta, men den delen är mindre intressant för någon annan att höra om, så jag återgår till att berätta om det som hände på fritiden. *S*
De flesta fick rum i närliggande byggnader och fick dela rum med andra medan jag, som ingen ville dela med pga hostan*, fick ett fint rum i själva huvudbyggnaden. Syrran jobbar inom samma enhet så jag skojade lite om att hon inte fick rum i herrgården.
Jag: Hahaha, avskrädet i uthusen!
Syrran: Ja, och spöket behålls där det hör hemma.
Hmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmm
Trerättersmiddagen skulle börja kl 19. Vi satte oss vid de vackert dukade borden och väntade sedan glatt på förrätten. När klockan passerat 20 började det knorras lite runt om i salen. Hungern började slita i folks magar. Kl 20.15 kom äntligen de fem skedarna soppa som utgjorde förrätten. Den var god, absolut, men vid det laget var vi så hungriga att vi kunde ha ätit upp tallrikarna. Nåja, det kunde inte bli lika lång väntan tills varmrätten kom, eller hur?
FEL! Det tog lite över en timme innan den kom. Det var otroligt gott, men tre små köttmedaljoner och lite mos utgör bara en middag om det är en del av en flera-rätters. Just ja! Det var ju just det det var! Tyvärr dröjde det så lång tid innan desserten kom att det kändes som om det var det enda vi fått att äta under kvällen. Att få in tre rätter som det tog sammanlagt tio minuter att äta under en tidsrymd av tre och en halv timme ger inte en speciellt stor mättnadskänsla.
Underhållningen var klart godkänd. Bröderna Slut har rutin och de vet att sänka nivån på skämten allt eftersom alkoholen flödar. Det blev många skratt, inte minst när de stannade upp mitt i alltihopa och ifrågasatte mitt val att hosta mitt under deras framträdande. Hrmf! Vaddå valde?
Nu är jag hemma igen och är nästan lite imponerad över den korta stund det tog innan jag funderat ut nya tortyrmetoder jag kan använda i min bok och en stark vilja att ge bort mitt ättelägg. Egetnligen är det inget han gjort medan jag varit borta som skapat detta, utan ett brev från skolan som kommit idag som orsakat en stor känsla av resignation och aktiverat den starkt morbida fantasi jag verkar ha utvecklat till en konst. =P
Nu ska jag pigga upp mig med att tänka på roligare saker, kolla lite på tv och sen sova gott. =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar