onsdag 4 november 2009

Jag blir så trött

Någon som har gift åt mig? En pillerburk av cyanid borde räcka....

Jag har precis fått höra av sonen att jag inte bryr mig, att jag skiter totalt i hans önskemål och åsikter och att jag inte behöver lägga mig i hans liv. Han vill sluta skolan nämligen. Istället för att spendera tid där vill han sitta vid datorn och bo i sina onlinespel. Det är när jag frågar honom vad han ämnar göra istället för skolan, vad han ämnar försörja sig med och vad han tänkt om framtiden som jag är totalt jävla dum i huvudet som frågar om saker jag iaf inte bryr mig om svaret på.

Skolan blir nog inget problem för honom snart. Det löser sig självt när de inte längre vill ha honom. Han har så hög frånvaro att de snart kommer räkna bort honom. Det absolut jävligaste med detta är att han faktiskt är där. Han går bara inte in på alla lektioner utan väljer och vrakar som det passar.

Den lilla satungen förstår inte. Jag förklarar om och om igen att han får sluta om han hittar något annat sätt att finansiera sitt boende etc. Om han slutar mister han studiebidraget och de drar in mitt bostadsbidrag. Det är inga småsummor i vår ekonomi. Den där som en gång var min lilla, söta son fattar inte. Han ser inte konsekvensen av detta. Så länge han minns har jag balanserat ekonomin och fått den att gå runt. Han vet inte hur små marginalerna är. Jag vill inte tvinga honom att göra något han absolut inte vill, men han är stor nog att förstå att man ibland måste göra sådant också. Och i slutändan skulle han inte ångra att han har en gymnasial utbildning.

Jag förstår inte. Men så är jag ju ovanligt jävla korkad, tjatig, ointresserad och lakonisk gentemot honom också.

8 kommentarer:

bengt sa...

Kan du inte ge honom hundbenet att hjälpa till att utvecka spelen. Vore det inte en utmaning att vara med i laget. Och plugga för att bli det.
Jag har en systerson som sitter ganska mycket och spelar. Han gick på något IT-gymnasium för han gillade datorer. Nu funderar han på CAD-applikatiner.

~Sol~ sa...

bengt - Jag har provat det och han går på just det gymnasiet. Han fick helt fria händer och jag la mig inte i hans val alls, ändå vill han inte gå dit. Att de läser data mer än några andra verkar heller inte spela någon roll.

Lina sa...

han är ju liksom inte riktigt myndig än, så det är ju liksom du som bestämmer liksom. han är liksom inget val. (ursäkta min liksom humor, jag har jobbat inatt och har sprungit som en tok från 21-07. med en liten paus för en clementin.)

Ullis sa...

älskade.. jag VET.. jag vet ju precis allt det där.. jag vet var HAN är, och eftersom jag börjar växa upp vet jag även var DU är.. i sinnet, liksom.. och jag lider med dig.. det känns ju som att det inte finns någon lösning..

ta spelen av honom funkar ju inte, då blir ju du ännu mer satan och han hittar en anna lösning.. tvinga honom funkar inte heller..

hade det varit en realistisk lösning skulle jag GÄRNA kunna följa med honom på lektionerna som tvångsfröken, se till att han åtminstone är DÄR även om han vägrar lyssna på skiten. jag är gärna den personen eftersom jag vet precis hur han har det och jag VET hur sånt påverkar ens liv..

jag var exakt likadan.. jag sket i lektionerna.. jag VAR i skolan men gick inte på det.. jag orkade inte.. jag var skoltrött.. visst, jag blev sjuk, men i början var det bara skoltrötthet.. och här sitter jag..

tror du det skulle hjälpa om jag pratade lite med honom? på ett pedagogiskt vis och inte sådär som jag kan vara? visar på hur jävla värdelöst ens jävla skitliv kan bli om man skiter i det? för jag är ju ett exempel om inte annat.. "i'm not totally useless, i can be used as a bad example!" liksom...

jag finns här, jag gör allt jag kan för att hjäloa till, hojta bara till om du kommer på nåt <333

Ullis sa...

shit vad deppig jag lät. jag älskar mitt liv men det har oxå tagit mig nästan TIO år och stöd av f-kassan. Han kan inte få sånt, han är inte sjuk, så han kan inte lösa det.

~Sol~ sa...

Lina och Ladyn - Nej han är inte myndig, men hur ska jag kunna tvinga honom att gå? Jag börjar tidigare än han ibland och då passar han på att ta sovmorgon eller vara kvar hemma. Ska jag sluta arbeta för att han ska komma iväg? Det är heller inte genomförbart att, som Ladyn talade om, gå med honom och se till att han går in på lektionerna.

Jag begränsar hans priviligerier, men vad gör det för nytta när ungen är lika glad över att få ligga på sängen och slappa? Jag tvingar honom att göra saker som "konsekvens" av att han inte gör det han ska, lovat och åtagit sig att göra, men det känns rätt futilt.

Hur jag än gör kan jag inte bära ner ungen och tvinga honom att delta på lektionerna. Jag kan till viss del känna förståelse över hur han känner, men samtidigt är det ju faktiskt så att han är 16 år, inte 6, och det är fan på tiden att han tar lite mer ansvar.

Lina sa...

du får väl säga att han får flytta till sin farsa om han vägrar gå till skolan.

hehe.

~Sol~ sa...

Jag har inte hotat med det - Jag har lovat! *hehehe*