torsdag 12 november 2009

Lite allmänt bara...


Jag har inget speciellt att skriva, men det brukar jag kanske inte ha annars heller... Hur som helst tänker jag låta tankarna flyga och fingrarna följa deras väg. =)

Jag ska på kalas idag. En söt liten pojke blir hela nio år. Tiden går fort. Hans present är klar och jag ska bara ta mig dit för att överlämna den och samtidigt passa på att fika på allt gott som brukar vara. Känns som en väl spenderad eftermiddag/kväll. =)

Tänkte passa på att smyga förbi apoteket när jag ändå tar bussen. Måste ju byta på stan och busshållsplatsen är ju alldeles vid apoteket. Ok, inte direkt invid, men inte långt ifrån. Vi har ju ett ganska litet centrum här i stan. =P Jag tänkte prova med silence - snarksprayen - innan jag går på de där fina plåstren som ska vara så bra. Känns inte som om jag vill ligga där med plåster som vidgar näsvingarna, faktiskt.

Jag blir barnfri i helgen! Det har krävts en hel del förberedelser i form av upprepningar med bestämd röst om att han verkligen ska till sin pappa i helgen men till slut fick tanken rot i skallen på honom. Man måste nöta in sådant innan grabben accepterar att det är ett faktum. Visserligen är han stor nog att klara sig själv och jag har inget passande längre, men bara att kunna släppa tanken helt, att veta att jag har flera dagar framför mig då det inte är tjafs, gnäll, muttranden och förflugna ord som svider känns helt otroligt skönt. =)

Mitt schema i december ser ut att bli rätt bra. Jag blir ledig på julafton och nyårsafton och jobbar en del under de andra röda dagarna. Passar mig ypperligt. Men man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken. Schemat är inte helt spikat förrän på måndag.

Jag trivs verkligen på detta ställe. Jag vill så otroligt gärna bli kvar där, men det är samma visa som alltid. "Det är osäkert om hur det blir, kanske finns det inte timmar, vi måste kanske omstrukturera..." Trist, men en sanning i min värld. Det är flera som uttryckt att de vill ha mig kvar, så kanske lyssnar cheferna för en gångs skull. Håll tummarna.

Jag saknar... Trots att vi hörs så gott som varje dag och oftast träffas flera gånger i veckan saknar jag honom när vi inte umgås. Jag trodde faktiskt inte jag skulle känna så här för någon igen, men tji fick jag. Och inte är jag ledsen över det heller! =D

Nu blir det till att äta något. Jag blev plötsligt hungrig som en utsvulten varg. Kan iofs bero på att jag inte ätit sedan tidigt i morse, men ändå... =P

3 kommentarer:

Meta sa...

plåstren är genomskinliga och syns fasktiskt nästan inte alls.. sätt på dom lite i skym undan när det redan pussats godnatt så känns det kanske inte lika illa :-)

ibland kollar jag maken om de verkligen sitter på, får tända lampan och sätta min näsa mot hans för att se... hmm.. kanske beror på att jag e grymt närsynt men i alla fall.. hellre ett plåster på näsan en plastpinne I näsan...

~Sol~ sa...

Meta - menar du att han snarkar så kraftigt att du måste kolla så att de verkligen är på trots att de faktiskt sitter på? I så fall funkar de ju inte speciellt bra, ju...

Man sprutar tydligen inte i näsan utan det ska appliceras långt bak i halsen och det går rätt fort. Spruta i en sekund, vänta i tre, svälj och vänta sen i några minuter innan du gör om proceduren så är det klart för natten sen.

Vi får se om detta funkar. Gör det inte det kommer jag prova plåstren... I smyg. *S*

Meta sa...

jo då.. gubben e tyst.. bara det att jag måste kolla OM han kommer ihåg att sätta på annars vaknar man ju strax efter sv sten-mot-sten liksom.. lika bra att gardera sig. Spray finnes och en pinne (lite som en nosring till tjurar) som du sätter i näsan.. ser vansinnigt obehagligt ut. Men det finns tusen varianter på samma tema men jag hotade med plåster eller pinne i näsan och karln valde plåster... a win win situation for me..