Händelserik dag

Visserligen är det vardagshändelser, iaf det mesta, men det är ändå händelser. =)

Innan jag äventyrade mig ner på stan betalade jag anmälningsavgiften till klassträffen som är i okt. Jag vette sjutton om jag borde ha gjort det, men samtidigt... vad har jag att förlora på det? Jag träffade oväntat på en gammal klasskamrat när jag var nere på stan. Han bor numera i Örebro men var hemma på besök. Jag har inte sett honom sedan den senaste återträffen för tio år sen. Klurigt hur slumpen leker med oss egentligen.

Marbor förärade mig och min stad ett besök idag. Mycket trevligt. Hon är en oerhört sympatisk person. Timmarna svischade förbi och snart var speeddaten över och vi fick säga hej så länge. Nästa gång ska jag försöka ta mig till henne. Det var bestämt en gång tidigare men då ville ödet annorlunda. När jag kommer hem från semestern (nedräkning: bara fyra dagar kvar tills jag åker) kommer ödet inte ha något att säga till om. Så det så! =P

När jag ändå var på stan passade jag på att gå prata med bemanningstjänst. Det hade blivit något missförstånd (Nä hä???) och naturligtvis får jag jobba upp till heltid utan att det blir kval. Människan som ringde måste ha blandat ihop kval och fyllnadstid. Jag har förlorat ett extrapass på detta, men nu är det uppklarat och jag kan ta andra pass i stället. Alltid något.

Några euro finns nu i min plånbok och väntar på att bli använda. Inte så många eftersom jag i det stora hela kommer att vara ensam på gården, sittandes vid poolen tillsammans med laptopen, en bra bok, något kallt att dricka och kanske ett fruktfat eller en sallad. Sa jag att det bara är fyra dagar kvar innan jag åker...? ;)

Nu är jag trött i fötterna och ska följa giraffen på bildens exempel. Slappa, slappa, slappa... =D

Koll?

Folk brukar säga att jag har koll, att jag är den man ska fråga om man undrar något. Jag kan inte riktigt hålla med. Jag ska ge er ett exempel på varför jag misstror min egen förmåga... =P

När jag tvättade i förra veckan tömde jag tvättkorgen, precis som vanligt. Ingen mer tvätt fanns när jag var klar. Efter några dagar blev jag fundersam. Mina trosor verkade ha gått åt ovanligt fort och jag kunde inte minnas att jag duschat ovanligt ofta eller bytt underkläder mer frekvent av någon annan anledning. Jag gick till och med ner i tvättstugan för att kolla om jag glömt dem där, men där fanns de inte.

Idag hittade jag dem. I lådan under, där har jag mina strumpor. Jag använder inte strumpor när jag är hemma. De dagar jag jobbat har jag bara dragit ut lådan en liten bit och sedan snott åt mig ett par strumpor. När jag drog ut lådan ordentligt idag hittade jag som sagt mina trosor, prydligt vikta och längre in än de rena strumporna jag lagt in i en prydlig rad längst fram.

Jävlar vilken koll jag har... =P

Ett förtydligande bara... jag har många par trosor, men de jag saknade var de jag föredrar att använda.

Slut

Kvällen blev intressant. Lagom mycket att göra och intressant. Me like. *S* Visserligen fanns det aspekter av den som jag gärna kunnat vara utan, men sammantaget var kvällen bra. =) Helgen är slut och jag likaså. =P

I morgon är jag ledig. Jag hade planerat att sovit på jobbet men Bemanningstjänst har strulat till det och av någon anledning blir det kval om jag tar extratimmar. Korkat att de ens kan säga en sådan sak när jag jobbar 75%. Alla har rätt att jobba upp till 100% utan att det blir kval. Nu får jag tillbringa en del av min lediga dag i telefon med dem för att reda upp detta missförstånd.

Sagan om Ringen. Ja, ikväll är det tredje delen. Som Meta så riktigt påpekar är de förlängda versionerna mycket bättre än de som visas på tv, men just nu duger det gott med den versionen. Jag har läst böckerna sju gånger så jag kan fylla i det som saknas iaf. Och nej, anledningen till att jag läst om dem så många gånger är inte att jag haft svårt att förstå dem, utan att jag gillar dem så mycket. Fyra av gångerna har jag läst dem i svensk version och tre av dem i engelsk. Det är väl ingen match att gissa vilken version jag gillar bäst?

Vallfärd

Jag sitter i köket just nu. Utanför går det ett lämmeltåg. Än är det tidigt, så tåget går enbart i en riktning. Om några timmar kommer det gå åt bägge. Men just nu vallfärdar folk ner till Rocklunda med spänst i benen.

Jag förstår inte. Om alla de som gick hade haft barn med sig hade jag haft mer förståelse, men många vallfärdar till detta kaos utan att ha knattar med sig. De går för att trängas, puttas, tvingas stanna för att det är knökat av folk som träffar bekanta och väljer att stå mitt i gången för att prata, överfallas av lukter från alla stånd som säljer langos, våfflor, hamburgare, korv, grillad majs, alla barnfamiljer som desperat försöker hålla koll på sina avkommor - eller helt enkelt låter dem springa vind för våg - barnvagnar och allt vad sjutton som nu finns där nere i detta område av total anarki.

Kvällarna har varit fulla av ljud. Skrik, gråt, skratt, uppspelta ungdomar som fått för mycket i sig. Ett ungt par stod utanför mitt öppna köksfönster och diskuterade vart de kunde stjäla en cykel för att ta sig hem. De var lite orutinerade och det krävdes bara en diskret hostning för att de skulle lägga benen på ryggen. Marknadshelg.

Visst gillar jag karusellerna, men priserna är skrattretande höga. Stånden kan decimeras till en tredjedel och då skulle det ändå finnas minst fem stånd kvar som sålde samma saker. Matoset som ligger som en filt över området får en att tro att man står inuti en fritös.

Nej, jag förstår inte denna vallfärd.

Samma lika varje månad

Det måste göras. För att bo kvar, för att ha el, för att kunna tillbringa timtal i telefon, för att se på tv... ja, det finns knappt något man kan göra utan att först ha betalt en räkning. Sorgligt, men sant.

Pengarna kommer in på kontot, surt förvärvade slantar som liksom bara vinkar åt mig på sin väg förbi. Inom allt för kort tid ramlar de in hos olika företag istället. Svisch. Ibland känner jag fartvinden, men oftast hinner jag bara se siffrorna och sen är de förändrade till några andra, några som betyder mindre än innan. Mycket mindre än innan.

Nåja, jag får bo kvar, jag får se på tv, jag får sitta vid datorn, jag får tillbringa timtal i telefonen och jag får till och med äta denna månad också. Inte allt för illa pinkat, alltså. =P

Ikväll

Det blir en lugn kväll. Ska nog se andra delen av Sagan om Ringen. Jag har sett den minst sex gånger, men det funkar ändå. Faktiskt är det lagom för min skalle att hänga med i. Konstigt hur man kan känna sig så slut efter att ha jobbat åtta timmar. Visserligen inser jag att det troligen har mycket med att göra att jag sovit för få timmar och vaknat flera gånger under natten, men ändå. =P

Jobbet är bra. Jag trivs. Man får visserligen döperioder då det inte händer så mycket men de varvas med perioder då man dryper av svett och knappt tror man kommer hinna med allt som ska göras. Antar att det jämnar ut sig i slutänden. *S*

Varva ner

Helvete vad trött jag är. Jobbade till 21.30 och ska vara tillbaka på jobbet vid 7 i morgon bitti igen. Hur fasen varvar man ner för att kunna somna och vara pigg i morgon? Klockan är redan alldeles för mycket. Jag borde ha gått och lagt mig för en timme sen. Jag ska gå lägga mig. Snart. Jag är på väg. Sängen kallar mitt namn. Tröttheten sliter i mina leder. Jag ska...

Måste

Jag är visserligen ledig idag, men det hade nog varit lugnare på jobbet. =P

Ett snabbt besök hos farmor för att lämna av lite av skogens guld jag plockade igår efterföljs av ett måste. Grabben behöver några saker till skolan så jag ska äventyra mig till något ställe som säljer skolväskor och plånböcker, pennor och kanske några t-shirts

Jag måste sedan kolla upp - igen - varför jag ännu inte fått mina anställningspapper.

Därefter "måste" jag städa lite här hemma eftersom dammet på hyllorna håller på att driva mig till vansinne. Jag drar nog ett varv med snabeldraken när jag ändå håller på.

Ikväll kommer en kompis över och äter med oss, så jag måste även fundera ut vad sjutton vi ska inmundiga och sedan handla s å att det finns hemma.

Härligt att vara ledig! ;D

Reflektioner

Ikväll har det förflutna blandats med idag. Många skratt, många funderingar, mycket prat. Nu satt vi givetvis inte och grävde ner oss i det som varit, men det är nog oundvikligt att man ändå jämför, diskuterar och funderar över vad som föranledde vissa val, hur resultatet av dessa val blivit och kanske vad som blivit om man valt aningen annorlunda.

Jag har konstaterat att jag är mig väldigt lik. Självklart finns det skillnader, självklart har jag förändrats, men jag är ändå mig väldigt lik i grunden. Värderingarna jag fick som ung har möjligen polerats, men de finns kvar. Vissa ovanor finns kvar. Vissa bra vanor finns också kvar. Men det som framförallt finns kvar är den jag är. Den person som kikar fram ur det de kallar själens fönster idag har väldigt många likheter med den som använde detta skal för femton - tjugo - tjugofem år sedan. Jag är jag.

När jag satt på bussen hem sveptes jag in i en känsla av overklighet. Kanske berodde det på att jag kom från ett område jag inte äventyrat mig till på många år, kanske grundade det sig i att jag träffat någon som skulle kunna skissa upp grunden till vem jag är med ögonbindel, kanske beror det på att jag sällan åker buss på kvällstid, kanske var det att mp3-listan just då kommit till några av de låtar jag spelade mycket som ung som framkallade den... Troligen var det en blandning av alla dessa faktorer och sedan några. Anledningen spelar ingen roll.

Jag kände mig som sexton igen... eller nej... sjutton. Jag kände det som om jag var på väg hem som sjuttonåring. Inte hem till föräldrahemmet, utan till mitt egna hem. Till viss del saknar jag den tiden. Den oskuldsfullhet man, trots allt, besatte. Känslan av att man hade hela livet framför sig. Illusionen av att allt kommer bli en dans på rosor. Tänk att vara så ung igen. Och samtidigt är jag glad över att den tiden är förbi. Jag är nöjd med den jag är idag. Visst kan jag behöva tappa några kilon, men det är oväsentligt. Spelar väldigt liten roll. Personen Yvonne är idag någon jag överlag gillar rätt bra. Klart det finns saker jag vill utveckla eller ändra på, men grunden är bra. Grunden gör att jag trivs med mig själv. Känner att jag duger. Inser att jag är mänsklig och får ha brister.

Undrar om man kan fånga känslan av oskuldsfullhet på flaska för att släppa ut lite när man känner ett behov av att lyfta det tunga ok livet ibland väljer att lägga över ens axlar? Det är en trevlig tanke.

Jäpp

En del av dagens skörd. =)

Denna gång blev det lite fler gulingar än förra. Jag har nu en väldigt trött rygg, men känner ändå en väldans tillfredställelse över att jag faktiskt plockat de flesta själv. Morsan och hennes man hjälpte mig att plocka en del, men deras insats bestod mest i att de spanade och om de hittade ropade de på mig så att de slapp böja sig ner i det blöta. Kanske hittade jag dem inte alla själv, men de flesta är det obestridligen jag som plockat. =P

Lust

Min styvfar tyckte lite synd om mig efter min senaste tur ut i skogarna här omkring för att hitta lite svamp och erbjöd sig därför att eskortera mig ut till ett ställe där det borde finnas fler än de få stackarna jag och Ladyn hittade då. Glatt tackade jag ja. Jag är ju ledig idag och en skogstur är ju alltid skön... eller?

Regnet öser verkligen ner här. Kanske är det annat i krokarna omkring Ramnäs, men det tvivlar jag på. Nej, jag ser det redan framför mig. Dyngsur, kall och med någon stackars svamp i korgen. Med lite hjälp av min fantasi ser jag dessutom hur den där kantarellen hånskrattar åt mig och mina vedermödor. Mmmm, kanske är den livlig, men min fantasi lämnar mig aldrig oberörd iaf. =P

Nåja, blir detta scenariot sant är det ju lätt åtgärdat sen. En varm dusch, god mat och en filt att svepa om sig en stund efteråt. Vad är det värsta som kan hända liksom? Ja, bortsett från att de återinför de där jackorna som gör att man kramar sig själv igen efter att de inser att jag verkligen hör svampar hånskratta, alltså?

Viktigt

Tre minuter efter att sonen äventyrat sig iväg till skolan ringde min mobil. Ivern i rösten är påtaglig.

"Mamma! Vet du vad som står utanför affären???"
"Nej." *aningen mindre ivrigt*
"En BEN&JERRY´s lastbil!!!"

Skönt att han har ordning på prioriteringarna i livet. =P

Nu har skolan börjat - äntligen! - och det är åter igen "befogat" med strängare tider på kvällar och mornar. Ett nödvändigt ont och absolut ett föräldrapåhitt enligt sonen, men tänk... som förälder är jag satans så glad över att det är nödvändigt. Nu sitter han inte längre vid datorn hela dagarna. Faktum är att han redan idag, andra skoldagen, tog sig för att åka hem till en kompis när han slutat för dagen. Jag som börjat misstänka att han hittat på alla de han kallar kompisar eller att de var virtuella kompisar. Jag hade inte blivit ett dugg förvånad om det plötsligt kommit en avatar och skakat hand med mig samtidigt som h*n presenterade sig som grabbens bästa vän. =P

Jag hade en kort dag på jobbet. Bara tre timmar. Personalmöte. Skönt att ha träffat alla. De pratade om en massa jag ännu inte är insatt i, men det känns som om det inte kommer ta så lång tid att komma in i det som jag först befarat. Skönt. =)

Efter jobbet var jag till Lotta på Egohörnan*. Drack en kopp thé, pratade bort några timmar och som bonus gick jag därifrån med de fina naglarna ni ser på bilden. Hon är otrolig på att fixa sådana. Hon vet dessutom vad jag gillar för färger och motiv, så det brukar vara rätt lätt för henne att få mig att sträcka fram händerna, trots att jag i vanliga fall inte bryr mig speciellt om mina naglar. Besök hos henne får mig alltid att lämna stället med en ökad känsla av kvinnlighet. Bonusar är ibland väldigt bra. =D

*www.egohornan.com

1:a

Första morgonen där hösten verkligen sa hej.
Första dagen i veckan är snart över.
Första dagen på gymnasiet för grabben avklarad.
Första "riktiga" arbetsdagen efter introduktionen gjord.
Första gången jag är betrodd med egen nyckel på jobbet.
Första gången på länge jag känner att det börjar bli ordning här hemma igen.

Just nu känns livet helt ok. =D

Stick

Hur man planterar om en stor high chaparral:

1. Stå på ett ställe med bra svängrum.
2. Se till att ha ordentligt handskar och helt heltäckande kläder.
3. Be någon hjälpa dig hålla den.
4. Lyft försiktigt över kaktusen till den nya krukan och låt den andra hålla den medan du fyller på jord.
5. När kaktusen står stadigt ställer ni den där den ska stå och går därifrån med en känsla av väl utfört arbete.

Hur man inte ska göra då man planeterar om en stor high chaparral:

1. Tro inte att du kan göra det själv.
2. Om du trots allt är så dum, se till att handskarna är av läder eller grovt material. Thinsulate i fleece funkar inte!
3. Välj för all del inte att stå så nära det ställe den ska stå som möjligt för att spara tid och förflyttning senare om det stället även innebär en trång plats.
4. Efter att man stuckit sig rejält när man lyft över den i den nya krukan är det givet att den bara ser ut att stå stadigt när man ska fylla på mer jord. Släpp för fasen inte, hur stadig den än verkar vara!
5. När du ändå släppt är det smartast att bara se på när den ramlar.
6. Skrik på hjälp när den ska lyftas upp. Den sticks!
7. Tvinga den som motvillig hjälpt dig samtidigt som h*n försöker hålla sig för skratt att stå kvar och hålla eländet medan du fyller på mer jord.
8. Muttra inga fina ord som den hjälpsamme kan använda mot dig sen.
9. Skjut djävulens tortyrredskap (läs: kaktusen) på plats och börja dammsuga upp all jord och skräp som spred sig som ett svampmoln när eländet välte.

10. Svär att aldrig göra om det!

Älskade gamla farmor

Jag gjorde rätt som adopterade den damen. Hon är mig otroligt kär. Idag gick jag dit, något jag varit alldeles för slarvig med på sistone, och sällan har jag skrattat så gott. Hon älskar mig för den jag är och säger det hon tycker, även om det ibland är aningen oupplyst och baserat på saker hon inte riktigt har kläm på. Andra gånger är det klockrent och mitt i prick. Att prata med henne får mig alltid att känna mig älskad och varm i hjärtat. Över 80 år och så full av livserfarenhet.

Idag pratade vi om dagens samhälle, ett ämne som ofta kommer på tapeten. Klagomål om dagens ungdomar följde som ett brev på posten.

Jag; Men snälla farmor, det är inte bara ungdomar som begår brott.
Farmor; Nej, men de gör värre saker.
Jag; Nej, kolla här *håller fram tidningen* det är lika ofta det är medelålders människor som gör hemska saker.
Farmor; Vuxna människor borde veta att ha tillräckligt med sex för att inte behöva göra sånt!

När jag skrattat klart övergick vi till att prata om annat. Jag berättade bl a att jag tömde källaren på bråte i förra veckan.

Jag; Det var otroligt skönt att få iväg allt skräp till Återbruket!
Hon; Jag behöver verkligen städa i min källare!
Hon; Vad gör man egentligen på Återbruket?
Jag; Man slänger skräp. Det finns olika containrar för olika saker, plast, metall och vad man nu har. Bäst är att sortera innan man ens åker dit så att det bara är att slänge skiten.
Hon; Måste man sortera själv?
Jag; Ja...
*hon slår händerna för pannan och ser lurig ut*
Hon; Jag lämnar det nog tills efter jag dött! *blink*


Innan jag gick dit idag var jag riktigt off. Skratt är väldigt förlösande på en sådan känsla...

Nät, vänskap och oförklarligt

Igår kväll pratade jag med en vän jag var nära att tappa bort. Hade inte facebook varit och han sökt upp mig där hade han troligen fallit ner till den där platsen där människor man tänker på med ett notstalgiskt leende på läpparna hamnar och blir sittande. Vi träffades väldigt sällan på den tiden det begav sig, mest för att han bor i Falun medan jag alltid bott I Västerås. Hade han bott närmre hade vi troligen haft tätare kontakt och dessutom hållit den bättre.

Han är faktiskt en av de allra första bra vännerna jag träffat genom internet. I början av 1998, på aftonbladets chat och jag satt och funderade över vilka udda människor som fanns där och vad i hela friden det var som lockade mina vänner att sitta vid en dator så ofta de kunde. Då plötsligt kom höjdrädslan. Ja, han kallade sig så på chatten, Vertigo. Hur som helst började vi prata där för att snart övergå till telefon. En fin vänskap växte fram. Efter ett tag frågade han mig om jag trodde på andra sfärer än vår. Vad svarar man på något sådant? Jag sa som det är, jag tror att det finns något mer men att jag själv inte är speciellt mottaglig och därför känner mig aningen ambivalent över vad det kan vara. Han trodde inte.

Jag åkte dit en helg i maj. Han bodde på ett område som hette Galgberget. OK, alla som känner mig förstår vilken lockelse enbart det hade på mig. I skogsdungarna om kring honom hade stadens avrättningar under 16-1700-talen skett. Klart som korvspad att jag ville se det! Vi gick på stan, vi träffade hans vänner, vi var och hälsade på hans föräldrar i Insjön och framför allt skrattade vi. Det var lika lätt att umgås med honom irl som det var på telefon. Kvällen innan jag skulle åka övertalade jag honom att följa med mig ut i skogen. Jag bara skulle ut och kolla in stället. Jag tror faktiskt jag hade gått själv om han inte följt med.

Under åren sedan platsen användes hade naturen tagit tillbaka den. Det enda vi visste om dess exakta plats var att det på stenhällarna där fanns namn inristade. Inte de avrättades namn utan turister som många, många år efter att platsen använts aktivt betalt en liten summa för att få sina namn inristade i stenen på den plats där folk fått sina liv förkortade. Tänk er själva... inga ficklampor, en måne som regelbundet går i moln, klockan var närmare midnatt och det var tidigt i maj. Jo, när månen gick i moln var det mer eller mindre becksvart. Där knatade vi omkring och letade efter tecken på en plats som försvunnit tillbaka till naturen. Ummmm...?

Vi snubblade iaf omkring där ett tag. Han muttrade och ville hem medan jag kände att vi snart var nära. Fråga inte hur jag visste det, jag har ingen aning. Intuition, kanske. Rätt vad det är fick jag honom att skratta åt mig genom att jag helt sonika ville gå tillbaka en bit eftersom vi faktiskt gått förbi stället. Jag förstår att han skrattade. Jag hade nog gjort likadant. Men snäll som han var följde han med mig tillbaka. Faktiskt var han lite lättad över att vi gick åt "rätt" håll igen. *s* Han slutade skratta när jag efter ett trettiotal meter stannade på en stenhäll och lugnt deklarerade att vi var på rätt plats. Då såg han mest irriterad ut. Faktiskt kände jag mig rätt fånig också. Men sen såg han något i månens sken...

Jag hade stannat på en inrisstning i stenhällen. Jag stod mitt på den. Nyfiket klev jag åt sidan och tillsammans, på var sin sida om inristningen, försökte vi tyda den. Det var svårt som sjutton eftersom månen just då valde ett synnerligen mörkt moln att gömma sig bakom. Till slut kom den fram. Hans reaktion var inte väntad. Ett skrik, ja ett riktigt kärringskrik, undslapp honom innan han sprang bort en bra bit och ropade att det var bäst vi gick hem. Jag fattade ingenting. Jag ställde mig på den sida han stått på. Då förstod jag hans nervosistet. Det var en... udda... upptäckt vi gjorde den natten.

Inristad i stenen stod det ett namn. Troligen en turist som haft några mynt över att slösa på att få sitt namn förevigat i sten. En kvinna. Hennes eftennamn gick inte att tyda i månens sken, men hennes förnamn var inte dolt av mossa. Hon hade hetat Yvonne. Ja, jag hade stannat mitt på hennes namn - mitt namn - och sagt att vi var framme. En väldigt underlig upplevelse, men för mig var den aldrig skrämmande.

längre tiden gått sedan detta hände, desto mer har jag funderat på om jag inbillat mig det hela, men små dagboksanteckningar och brev skrivna under den tiden har motsagt detta. Samtalet med honom igår kväll bekräftade också att jag inte gjort det. Han minns det lika tydligt som jag gör, även om han vill tona ner det där omisskännliga kärringskriket han lät eka mellan trädstammarna till ett förvånat och, framför allt, litet rop. ;)

Därom tvista de lärda...

Kort vila

Jag var helt slut när jag kom hem igår. Inte fysiskt-nu-kommer-jag-tuppa-av-slut, utan mer mentalt-tusen-nya-intryck-och-en-miljon-nya-saker-att-hålla-reda-på-slut. Det senare är nog så jobbigt, det också. *s* Ett bevis på att jag behövde vila hjärnan är att grabben kom in i köket strax innan jag skulle gå lägga mig och bad om ursäkt för att han inte plockat undan sin disk ordentligt. Han hade ställt den på en annan bänk än vanligt. När han bett om ursäkt för det och jag nådigt nickat såg han frågande på mig och undrade varför jag inte sagt till honom om det redan. Jag sa som det var, jag var för trött för att tjafsa om något alls, vad det än var. Hans chockade min och förskräckta undan om vem jag var och vart hans mamma tagit vägen säger allt... =P

Idag börjar jag sju. Inget jag direkt är överförtjust i. Jag föredrar kvällarna. Men... som vanligt märks det direkt när det är första tidiga turen. Jag ramlade i säng i vettig tid, men att somna var som att försöka låta bli att bli kissnödig när man vet att man inte har någon möjlighet att använda faciliteten på hela dagen. Omöjligt alltså. Jag låg vaken tills klockan var efter ett och när jag äntligen somnat bestämde sig min kropp för att den faktiskt behövde använda faciliteten. Grrrrrrrrrrrrrr. Nåja, jag har iaf fått några timmars osammanhängande sömn och det räcker kanske för att jag inte ska paja ihop helt under dagen. Det borde iaf göra det. Men eftersom det är första dagpasset lär jag få en hel del nya intryck att sortera och memorera igen, så förvänta er inga intellektuella inlägg i etftermiddag/kväll. *hahaha*

Klockan är nu tio och jag har ingen aning om vad jag ska hitta på under de kommande två och en halv timme. Därefter ska jag till jobbet, så eftermiddagen är säkrad iaf. *s* Jag funderade på att baka bröd, men kom fram till att jag faktiskt inte har någon lust. Det blir nog några av de där tråkiga telefonsamtalen jag måste göra, men skjutit på. Då blir ju något vettigt gjort iaf. =D

Fick mail från min chef igår. Inte chefen på stället jag är bokad hos, utan chefen för vikarierna. Jag får några spänn mer i timmen nu. Jag blir inte rik, men det är ändå en förbättring. =D Timvikarier har inga lönesamtal, så jag är himla glad över att min förfrågan om lönen renderat i att de ändå höjde lite.

Just nu har jag flyt i livet.

Hektiskt

Idag gick arbetstiden väldigt fort. Eftersom jag redan känner till en hel del om vissa av barnen blir det så att jag faktiskt jobbar under introduktionen. I vanliga fall går man bredvid och tittar på ett tag innan man provar själv, men då läget är som det är får jag istället göra medan de tittar på. Funkar bra för mig eftersom jag då fortare kommer in i deras rutiner. =D

Nu är jag trött som sjutton. Det blir nog till att vika ihop mig rätt tidigt idag. I morgon har jag inget speciellt jag ska göra innan jobbet, så kanske tar jag lite sovmorgon också....

Jävlar anamma

Jag gillar att börja mitt på dagen. Dels för jag sova de timmar jag vanligen sover som allra bäst, nämligen mellan 5 - 9 på morgonen och dels verkar jag ha en hel del mer jävlar anamma här hemma under förmiddagarna. Idag har jag fixat mat åt mig och grabben, diskat, plockat undan, bytt vatten i akvarierna, städat badrummet efteråt och ändå hunnit sitta och bara ta det lugnt. Det allra bästa med allt detta är att jag vet att jag kan sätta mig ner och ta det lugnt när jag kommer hem.

Just det där med att komma hem framåt kvällen, i kväll strax efter kl 20, och bara se mig omkring utan att känna att det finns saker jag borde fixa är guld värt. Ja, jag gillar dessa kvällsturer, av mer än en anledning. =D

Update

Jag har varit ledig idag och hade tänkt skriva ett långt inlägg om mitt första arbetspass, men min tid har sprungit ifrån mig. Jag har haft fullt upp hela dan, jag har sprungit som en skållad råtta... och inte är det slut än heller.

Gårdagen var väldigt bra. Eftersom jag jobbat på boende tidigare fanns det mycket jag kände igen. Det är bra. Efter fyra pärmar fyllda med papper att plöja är det rätt skönt att vissa saker sitter i ryggmärgen. Personalen jag träffade var bra. Barnen var också bra, ungefär som jag förväntat mig. Ja, detta känns som att det kan bli väldigt bra. =D

Idag var jag ner på kontoret för att lära mig lägga schema. Detta ställe tillämpar önskescheman som läggs om fyraveckors perioder och sen håller man tummarna för att man får så många av sina önskade pass som möjligt. Det ska bli intressant att se hur jag lyckades på mitt första försök. *S* Hur som helst har de ordnat så att jag får semester de dagarna jag är i Portugal. Snacka om schysst! Jag hade tänkt ta obetald semester och leva snålt i någon månad, men nu ordnar det hela sig utan att jag ens behöver oroa mig. Jag gillar dessa chefer. =D

Äntligen!!!

Nu har mina böcker kommit. Och kolla! De ser ut som de ska - trots att jag inte ändrat något alls i mina filer. Där ser man... ;)

Nu är det dags

Om bara två timmar kommer jag vara på min nya arbetsplats. Jag har haft sovmorgon, duschat och gjort middag till grabben resp matlåda till mig själv. Det är nästan så att det känns som om det är dags att åka redan, men jag får gott vänta i en och en halv timme innan jag beger mig iväg.

Jag kan inte påstå att jag är nervös, även om det självklart är lite spännande. Jag funderade på det där med avsaknaden av nervositet men kom fram till att den inte brukar infinna mig när jag ska börja på nya arbetsplatser. Jag går bara dit, hälsar och tar det som det kommer. Kanske kommer det mer nerver med i leken när jag är på väg, men jag tvivlar på det.

Hoppas mina tidigare kollegor tar väl hand om min vän, som rent bokstavligt byter arbete med mig. Från och med idag går jag på hennes rad medan hon går som assistent på skolan. Lustigt hur livet är. *s*

Skogsutflykt

Som den novis jag är såg jag ingenting.

Ladyn däremot spanade rätt snart in några av de gyllene läckerheterna.

De allra första svampar jag någonsin plockat.

Efter dessa stackars svampar verkade skogen hånskratta åt oss.

Det fanns mängder med lingon och blåbär, men vart fanns skogens guld???

Mygg fanns det däremot massor av. Trots heltäckande och kepa hittade de bart skinn att bita i.

Efter tre timmar kändes det rätt dött.

Vi steg ut i ljuset för att påbörja vår hemfärd.

Det var en sorglig skörd vi samlat ihop. *S*

Trots vårt uppenbara misslyckande att hitta det vi sökt efter insåg vi att det fanns de som hade sämre dagar än vi.

Jag har idag klampat omkring i insekternas himmelrike, svalt en mygga, klättrat över stock och sten, klafsat omkring i sank mark och kommit hem med en mager belöning för allt detta slit. Ändå är jag fantastiskt nöjd med dagen. Jag har haft kul, helt enkelt. =)

Men det hindrar inte att jag längtar efter en dusch.... *siktar mot badrummet*

Klicka på bilderna om ni tycker de är för små.

Tänk på vad du skriver

Man ska vara försiktig med vad man skriver på nätet.

Trasig

Jag borde vara det. Ligga i sängen och önska att det blev en nya dag med nya tag. Men det gör jag inte. Tydligen kan jag inmundiga två flaskor vin* på en kväll utan att gå sönder dagen efter. Visst har det med att göra att det gick många timmar mellan att första flaskan öppnades och den andra tog slut, men ändå. Jag hade nog några små förväntningar om att jag skulle vara aningen trasig idag iaf.

Missförstå mig rätt, jag är allt annat än ledsen över att jag nu är pigg och på bra humör. Det slår bakfylla när som helst! *s* Efter den bra kvällen jag hade igår ska man dessutom inte må dåligt. Väninnan bjöd på massa god mat, det fanns godis, det fanns chips det fanns vin och det fanns en himla massa samtalsämnen som ofta renderade i att skratten ekade genom rummet. Absolut en bra kväll. Att jag sedan slapp fundera på hur jag skulle ta mig hem mitt i natten eftersom brorsan ställde upp som chaufför var pricken över i´t. =D

Idag ska jag ut i skogen. Jag ska ta med mig en korg. Om jag har någon. Annars för jag ta en hink. Jag har läst någonsans att man inte ska ha en plastpåse, så det undviker jag väl då. Just nu ser inte vädret så lockande ut, men vad sjutton! Har jag fiskat i timtal i hällande regn kan det väl inte vara så farligt att plocka svamp i några timmar, även om det börjar regna. *är tacksam som fan över att jag inte är bakis* Skogen - here we come! =D


* Måste hålla med mina kollegor. FM är förbannat gott vin!

Rensning

Jag har umgåtts med min bror. Den lilla satungen ska flytta nedåt landet. Anledningen till detta är inte helt utrett, men det verkar ha något med säsongsbiljetter och hockey att göra. Kanske, kanske har det något med att han är skitless på den här stan att göra också, men det kan ju bara vara en bisak, eller vad tror ni? =P

Hur som helst har jag sedan tidigare lovat att vi ska gå ner i min källaren och ta fram saker som kan vara bra att ha när man flyttar till eget igen för första gången på många år. Jag har ju under åren lagt undan saker till grabben. Det är några år kvar tills han kommer behöva sådana saker, så jag ger dem till brorsan och börjar samla igen. Bättre de blir använda av någon som behöver dem än att de ligger och samlar damm i min källare. =)

Som bonus för att vi har varit ner och rotat i källaren har jag blivit av med en hel del som behövde nytt hem vid återbruket också. Ett givande och tagande i hjälpinsatser alltså. Helt ok. Jag har återigen en ekande källare. Är så skönt! Jag har undvikit att ställa saker där då jag inte vill inte vakna en dag och inse att jag har en källare full med saker jag inte vill ha, inte vill minnas och inte mår bra av. Dessutom avskyr jag att städa källarförrådet och ju mindre jag har desto mindre är sannolikheten att jag behöver göra det. Tyvärr leder dock det faktum att jag inte har bil (ja, ja körkort är nog också viktigt) till att jag ställer ner saker som egentligen ska till återbruket där istället. Som tur är sorterde jag eländet innan jag ställde ner det, så det gick rätt fort att tömma och nu ekar bägge källarutrymmena och jag kan slappna av. =)

Och inte en enda spindel såg jag! =D

Jag tog mina tofflor och gick....

Idag var en konstig dag. Trots att den var full av glädje och positiv känsla var den ändå svår. Jag ägnade en bra stund på dagen till att gå säga hej då till kollegor och en del barn. Många av barnen kommer jag träffa på mitt nya jobb, men inte alla.

Mina snälla kollegor hade bakat en tårta, skrivit rim och köpt presenter till mig. Det var en känslosam stund som lämnade mig hudlös och fylld av vemod. Men som jag sagt hela dagen, jag kommer ha det bra på det andra stället också och jag kommer komma att hälsa på dem på skolan med jämna mellanrum. Om inte annat så dyker jag upp på fredagsdanserna ju. =P

Jag resignerar. Som synes har även mina kära kollegor pejlat vem jag är. Jag och köket hör ofrånkomligen ihop. Min glädje över att få denna bakreceptsbok är ett tydligt bevis på det. =P

Jag är glad över det år jag tillbringat på Lillhagaskolans träningsskola. Det har lärt mig massor, påmint mig om sådant jag glömt och hjälpt mig utvecklas som människa. Människorna där är fantastiska. Visst finns det gnäll, klagomål och bitterhet där också, men i det stora hela är det ett underbart gäng som finns där för eleverna och som får solen att lysa starkt på deras himmel.

Avslut

Jag bjöd på fika på jobbet idag. Visserligen är det min sista dag i morgon, men jag valde att bjuda idag eftersom det är en som är ledig i morgon. Klart hon också ska ha fika ju! Det jag bjöd på är något jag fick recept på här om dagen. Så himla enkelt och så otroligt gott!

1 marängbotten
1 vaniljvisp
daimkulor

Lägg marängen i bottenpå en bakform med löstagbarbotten, vispa vaniljvispen ordentligt, häll över marängen och släng i daimkulor. In i frysen och voilá!

Rekommenderas! =D

Ett annat avslut togs idag. Jobbigt, men nödvändigt.

Väder och vind

De "hotar" med regn idag. Underligt det där. När det ska vara sol lovar de men när det ska regna hotar de. Eller är det bara en subjektiv tolkning av mig??? =P

Hur som helst är det himla svårt att avgöra hur man ska klä sig. Det är varmt nog att flyta bort, speciellt på mitt jobb som innehåller en hel del fysiskt arbete, men ändå vill man inte bli kall i regnet. Känns inte som om jag vill släpa med mig en massa extrakläder att byta till nu när jag börjat plocka hem saker för att inte glömma dem när jag slutar på fredag.

Jag gillar både sol och regn. Men ändå lovar och hotar de. Känns som en sådan där sak jag kommer att fastna i och grubbla på. Subjektivt och undermedvetet? *s*

YES!!!

Efter att tryckeriet försökt tala om för mig att problemet med mina omslag låg i min egen pdf skrev jag tillbaka till dem och påtalade att jag faktiskt fått den ena boken med titel, författare och baksidetext förr utan problem. De påstod då att problemet låg i att jag reviderat boken sedan jag beställde ett ex senast, men det fick jag inte att gå ihop. Dock hann jag inte kolla det och maila ett svar på det påståendet innan jag fick en väldigt trevlig ursäkt och information om att de ska gå igenom mina pdf´er igen och sedan kontaka mig. Detta eftersom det utan tvekan var tryckeriets fel att stackars Denise fått vänta med sin medicinlista tills jag påtalade vart den tagit vägen, nämligen i slutet av min andra bok. =P

Idag fick jag ett mail. Trevligt att vakna till sådana goda nyheter. De ska omgående trycka nya ex av mina två böcker med felfria omslag och skicka till mig.

Det lönar sig att stå på sig!

Ny

Jag har en ny leksak! En liten Packard Bell. Och jag menar liten! Jag har aldrig känt på en notebook förrän igår, då jag var till butiken för att just känna på den. Jag bestämde mig för att investera i en sådan. Den är inte någon värsting, den är mindre än ett A4 och den funkar för mig. =D Nu måste jag bara vänja mig vid det lilla tangentbordet. Sen är det bara att knattra på som aldrig förr. *S*

Nyfiken...

Jag är lite nyfiken på hur många det egentligen är som läser min blogg. Kan alla vara snälla att lämna ett livstecken efter sig? Spelar ingen roll om ni väljer att vara anonyma, det vore ändå trevligt att få ett hej. =)

Bortskämd?

Jag håller på att baka bröd. Jag gör ju det rätt ofta. Det blir minst en gång i veckan och oftast fler gånger. Jag gillar att göra det och sen blir det ju väldigt gott också. Jag har ett grundrecept och från gång till gång slänger jag ner det jag känner för som smaktillsats.

Idag har jag valt basilika och fetaost. Jag tänkte grabben skulle bli glad eftersom han älskar fetaost. Ja, det gör jag också förstås, men han är nog snäppet värre. Vad fick jag för reaktion, tror ni? Mmm, precis. Ett vanligt tonårsryckande på axlarna och en halv blick åt mitt håll. Kanske blir reaktionen större när brödet faktiskt kommer ur ugnen, doftande och lockande, men just nu intresserar det honom föga.

Han är inte bortskämd med materiella ting, men han är nog aningens bortskämd med annat. Allt är ju relativt.

Aktivitet

Jag har nog blivit "skadad" av mitt jobb. När jag läste rubriken "Individuell gruppträning för pigga barn" formade min hjärna direkt om orden till "Mindre gympagrupper för bokstavsbarn".

Bokstäver

Den oskrivna dagen slutade med några fullskrivna blad. Sju sidor och några foton har numera påbörjat sin resa till andra sidan jorden, Down Under. Visserligen har jag hållit på i några dagar, men idag avslutade jag det hela och såg till att det kom iväg.

Det var skönt att skriva av sig. Jag hade glömt hur skönt. Det är skillnad att skriva brev för hand och att blogga eller knattra iväg sidor som skrivs ut på datorn. Man får mer tid att tänka när man sitter med en penna i handen. Det blir mer känsla. Iaf för mig.

Trots de ändrade planerna har jag ändå haft en väldigt bra dag. Flera har hört av sig för att bjuda med mig på diverse aktiviteter. Det tackar jag för. Mina vänner är guld värda.

Nu har kvällen letat sig hit och jag känner hur det rycker i käkarna. Gäspningarna är inte långt borta. Efter en skön timme på balkongen tillsammans med en bok och en 33 cl cider känner jag mig avslappnad och till freds. Ett erbjudade om fortsatt kväll på stan finns, men faktiskt tror jag att jag kommer att sova sked med John Blund istället. =)

Planering

Genom åren har jag lärt mig att planer ofta blir ändrade. Ändå envisas jag med att planera. Det är som en sjukdom som vägrar släppa taget.

Denna helg har varit fullplanerad så till vida att jag visste med vem och vart jag skulle tillbringa min tid. Exakt vad som skulle ske brukar däremot får vara lite diffust eftersom de ändå är omöjligt att planera. Inte att förvånas, men helgen ser inte alls ut som jag tänkt.

Att det förändrats har sina fullt acceptabla anledningar och jag har full förståelse för att vi skjuter våra planer på framtiden. Men det är ändå lite typiskt i mitt liv. Att jag inte lär mig att planerna kan komma att ändras inom en bråkdelssekund, alltså. Nå, nu har jag en oskriven dag framför mig istället. Som jag skrev till en vän nyligen, oskrivna dagar kan bli de bästa av dagar. Bara att tuta och köra. =D

Tävling

Har ni sett en sådan söt liten sak???

Det är Therese som har denna tävling i sin blogg. Liten, behändig och väldans söt, trots att den är rosa. Faktiskt gillar jag inte rosa i vanliga fall, men denna lilla sak är gullig. Det vore ett mirakel om jag vinner, men det skulle ändå vara lösningen på ett problem jag har... nämligen att jag inte har råd att köpa en själv och känner att jag behöver en för att kunna skriva min bok vart jag än är. Tävla själva eller håll tummarna för mig. =)

Konstigt

Jag har sovmorgon idag. Klockan är nio och jag är inte på jobbet ännu. Om en halvtimme ska jag kliva på stålhästen och bege mig iväg till den ärorika läroanstalten *host, host* för att fördriva några timmar där innan det är dags att åter styra kosan hemåt, i sällskap av en Ben&Jerry´s på grabbens uttryckliga begäran.

Men det är underligt vilken skillnad några timmar kan göra. Jag sov två timmar längre in på morgonen eftersom jag ju börjar två timmar senare. Det är ingen skillnad i tid i hur lång stund jag har att duscha, äta frukost, klä på mig och göra allt man nu gör innan man åker till jobbet. Ändå känns det som om jag idag har hur mycket tid som helst. Troligen är det att jag känner mig lite mer utvilad som gör att det inte känns lika "stressigt". Jag har mer lugn i kroppen och känner inte mest för att bara slänga mig ner i sängen och dra något gammalt över mig, en känsla som är rätt vanligt andra dagar.

Idag är en bra dag. Solen skiner, jag känner mig mer utvilad än på länge, jag får en lugn dag på jobbet. Äntligen fredag! =)

Domedagen?

År 2012 har av många beräknats vara det år jorden slutar att vara. Domedagen, Ragnarök, Apokalypsen... Namnet är valfritt. Händelsen är densamma.

Det påstås att denna beräkning först kom från Mayaindianerna. Detta eftersom man funnit en kalender, en årscykel som kallas era, som slutar just den 21 december det året.* Eftersom kalendern sträcker sig från 3114 f.kr till 2012 e.Kr har vidskepligt folk antagit att det innebär att himlen kommer att rasa ner. Jag är lite mer pragmatisk.

OK, så kalendern sträcker sig fram till 21 december 2012. En kalender måste ju sluta någonstans. Troligen trodde de att de skulle finnas kvar under alla dessa år och därför kunna göra en ny kalender som tog över från detta datum, precis som vi gör med våra kalendrar. Inget underligt i det.

Men ärligt... om detta folkslag nu trodde att de skulle vara kvar, vilket det bevisligen inte är, kan man ju fråga sig hur korrekta deras förutspåelser egentligen är. Visst kan man tolka en del som att de stämmer, men så är det ju med allt. Letar man efter något så ser man tecken på just det hela tiden eftersom man väljer att tolka det man ser på det viset. Man ser helt enkelt det man vill se. Nej, jag är inte rädd för 2012.

*Omtvistat. Vissa forskare hävdar att den sträcker sig till 28 oktober 2011.

Del 2

Min grabb är så sparsam att det krävs en hel del övertalning att få honom att spendera pengar. Visst är det bra. Visst är det förnuftigt. Men ibland är det rent ut sagt tråkigt. När man ger honom pengar måste man nästan tvinga honom att lova att han ska använda dem när han åker och badar, när han går ner på stan etc.

Tydligen var Ben & Jerry´s väldigt god. Han skickade sms till mig när jag var på jobbet och bad mig köpa hem en till sådan liten behållare med glass. Han skulle ge mig pengar när jag kom hem! Otroligt. Den meningen har jag aldrig tidigare hört från honom. Jag är fortfarande chockad.

...

Vänskap utan utrymme för mänskliga brister och misstag från båda parter är en dödfödd utopi.

Jodå, det var gott...

Det har varit sådan hysteri kring den där Ben & Jerry´s att jag till slut föll till föga och införskaffade den sort alla höjer så förbannat till skyarna. Fy fan vilken dyr glass! Visserligen var cookie dough helt ok, men inte fasen anser jag att det var värt pengarna. Nej du. Jag köper hellre vanilj och har i frukt istället. =)

Mini-Belse däremot är lyrisk och vill absolut veta vart jag köpt glassen. Nu finns det inte i vår lilla närbutik, vilket troligen är bra för hans ekonomi, så han får sig en promenad när han väl bestämmer sig för att införskaffa mer. Onödigt dyrt, helt onyttigt men ungen kommer ut en sväng. Tar en bra sak ut två onda...? *s*

Blandat

När det stod klart att vi var övertalig personal idag åkte jag från jobbet. Alla andra har haft semester så jag tyckte gott att de kunde vara kvar så att jag får en ledig dag. =D

En tur till Gryta, där jag kollade på Time Team (ett gissningsprogram om historia i vilket små skärvor har stor betydelse) och åt lite godis, avklarades på förmiddagen. Tyvärr hittade jag inte det jag åkte dit för, men det löser sig nog. Om det värsta scenariot blir finns det en relativt enkel lösning för det också. Varför oroa sig i onödan? *s*

Mat och sedan IKEA med trevligt sällskap. Snälla Ladyn skjutsade mig till sagda handelshus så att jag kunde skaffa mig några konsoller som ska stödja de hyllor jag tjatar så förbaskat om. Nu finns allt jag behöver för att få upp dem, utom någon som faktiskt borrar och skruvar upp dem. Jag måste ringa och be snällt... =)

Ladyn köpte ett oerhört tungt bord men då det var den enklaste IKEA-möbeln jag någonsin skruvat ihop tänker jag inte klaga allt för mycket om mjölksyra och lackande svett. *hehe* Det är ett glasbord som hon kommer att få torka av typ två gånger om dagen, men det så snyggt att det är värt det. =)

Är tröttare nu än då jag jobbat hela dagen. Den där John Blund måste ha fått fel adress, för här var han då inte på besök inatt. Eller jo... han kom... men många timmar för sent. Undrar om det finns en GPS i rätt storlek för honom? Ska undersöka det. Påbörjade ett brev igår, men blev för trött för att skriva klart det. Hade planerat att göra det idag, men inser nu att de resterande sidorna inte blir skrivna förrän i morgon.

Idag kom rätt många på jobbet tillbaka efter semestern. De återberättanden jag lyssnat på innefattar dagsturer, övernattningar, resor, vila, avkoppling, god mat och allehanda andra positiva saker. Det vore lögnaktigt att inte säga att jag hyser avund gentemot dem för det de upplevt. Inte svartsjuka. Avund. Jag önskar att det var närmre min egen semester. Hur mycket jag än gillar mitt jobb vill jag ha lite ledigt nu.

Men samtidigt känns det knepigt. När jag väl får ledigt har jag ett annat jobb. Nya arbetskamrater, ny arbetsplats, till viss del nya barn. Det leder ju naturligtvis att jag inte kommer träffa dessa kollegor när jag kommer tillbaka, inte kommer kunna dela mina erfarenheter med dem. Jag kommer att sakna dem. Vissa mer, andra mindre, men jag kommer att sakna dem.

Ibland tror jag på ödet. Att något händer just för att det är menat. När jag ikväll satt och kände tröttheten och mattheten komma krypande ringde telefonen. Någon jag inte hört av på så otroligt länge tänker på mig och väljer just det ögonblicket att ringa för att få mig att skratta och må bra igen. Nu sitter jag istället och minns personer, händelser och samtal med ett leende på läpparna.

Just nu är det som om någon/t bestämt att jag ska bli hågkommen. Många som jag inte hört av på länge väljer att höra av sig nu och som den där droppen som urholkar stenen holkar deras röster och våra skratt ur de mörka tankarna som ibland vill bygga bo i mitt huvud. Det var inte bättre förr, men man kan vid tillfälle välja att minnas det som var bra och må bra av det.

Det blir en tidig kväll. John Blund har varit upptagen på andra adresser på sistone. Tänkte bjuda hem honom ikväll. =)