Jag tog mina tofflor och gick....

Idag var en konstig dag. Trots att den var full av glädje och positiv känsla var den ändå svår. Jag ägnade en bra stund på dagen till att gå säga hej då till kollegor och en del barn. Många av barnen kommer jag träffa på mitt nya jobb, men inte alla.

Mina snälla kollegor hade bakat en tårta, skrivit rim och köpt presenter till mig. Det var en känslosam stund som lämnade mig hudlös och fylld av vemod. Men som jag sagt hela dagen, jag kommer ha det bra på det andra stället också och jag kommer komma att hälsa på dem på skolan med jämna mellanrum. Om inte annat så dyker jag upp på fredagsdanserna ju. =P

Jag resignerar. Som synes har även mina kära kollegor pejlat vem jag är. Jag och köket hör ofrånkomligen ihop. Min glädje över att få denna bakreceptsbok är ett tydligt bevis på det. =P

Jag är glad över det år jag tillbringat på Lillhagaskolans träningsskola. Det har lärt mig massor, påmint mig om sådant jag glömt och hjälpt mig utvecklas som människa. Människorna där är fantastiska. Visst finns det gnäll, klagomål och bitterhet där också, men i det stora hela är det ett underbart gäng som finns där för eleverna och som får solen att lysa starkt på deras himmel.