Trött som fan....

... men det var det värt! En dyngstripp på böljan blå har kommit till sitt slut. Massa folk. Många pensionärer, men även ett stort gäng från något Maxi i landet. Det var rätt intressant att studera just den gruppen. Mer om det sen.

Ladyn och jag använde tiden till att äta massor av god mat, dricka en hel del drinkar, prata med folk, kolla på folk, röra på oss och lyssna på musik. Det var oerhört enkelt att umgås med henne i ett dygn i sträck. Inga slitningar alls och vi vi hade hur roligt som helst. Tack för en allt i genom positiv upplevelse!!!

Antropologer skulle tro att de var i himlen om de åkte på en kryssning. Herregud så folk beter sig. Denna gång var det iofs ingen som trodde att man bara hukar sig där man står och gör sina behov genom byxorna, men det fanns mycket annat att studera. Maxigänget till exempel.

När de stod på terminalen och väntade på att kliva på båten var det lite stelt uppslupet och de ställde sig i mindre grupperingar i den stora grupp de samlades i. Efter några timmar, en del alkohol och lite dans stod många i än mindre grupper. Två och två blev vanligare allt efter kvällen led. Det vore intressant att vara en fluga på väggen när de vaknar i den riktiga världen igen. Snacka om ångest. Undrar hur många som aldrig någonsin vill träffa sina jobbarkompisar efter den här resan.