Jag har lånat bilden av en vän.
Det finns några saker omkring mig just nu som gör mig ledsen. Den stora besvikelsen är att sonen strulat i skolan. Inte så att han bråkar, utan att han inte alltid går på lektionerna. Jag förstår inte.
Han har inte svårt för skolan. Han går iväg på mornarna. Han verkar över huvud taget inte ha någon direkt anledning till att inte gå på lektionerna. Ändå är han inte där. Varför? Jag är så trött på detta....
Hans pappa är inte till någon hjälp i detta. Han hör knappt av sig alls och verkar mindre än måttligt intresserad av vad som händer. Pratar man med honom svarar han knappt, än mindre kommer med några förslag eller hjälp.
Jag får se till att vi tar oss igenom detta också. Även om jag vid vissa tillfällen vill vrida nacken av honom och lämna honom i skogen åt de vilda djuren. Tack och lov går dessa plötsliga attacker av mordiskhet över rätt snart och jag är återigen mest ledsen och trött.
Han har inte svårt för skolan. Han går iväg på mornarna. Han verkar över huvud taget inte ha någon direkt anledning till att inte gå på lektionerna. Ändå är han inte där. Varför? Jag är så trött på detta....
Hans pappa är inte till någon hjälp i detta. Han hör knappt av sig alls och verkar mindre än måttligt intresserad av vad som händer. Pratar man med honom svarar han knappt, än mindre kommer med några förslag eller hjälp.
Jag får se till att vi tar oss igenom detta också. Även om jag vid vissa tillfällen vill vrida nacken av honom och lämna honom i skogen åt de vilda djuren. Tack och lov går dessa plötsliga attacker av mordiskhet över rätt snart och jag är återigen mest ledsen och trött.
8 kommentarer:
kramar om. En tröst är kanske vetskapen att tonåringars hjärnor är inte färdiutvecklade. ni fixar det säker på något sätt
Tack vännen. Jag är trött in i märgen på den totala oförståelse jag möts av när jag försöker prata med honom om det. Det är som om han blivit lobotomerad. Det bara KAN inte vara min unge.
Kram
jag förstår hur du lider.. och jag förstår hur sonen lider, faktiskt.. jag tycker ju fortfarande att det är pappans fel. han är den vuxne i det, och han är helt jävla dum i huvudet *klarspråkar* inte kul att känna sig oönskad, och ännu värre att DU råkar ut för idiotin. <3
Ladyn - Allt är inte pappans fel. En del är det, men grabben är 16. Han måste ta eget ansvar också. Så enkelt är det faktiskt. Man kan ha anledningar till att agera som man gör men det innebär inte att man kan släppa allt ansvar och bete sig hur som helst. Han är inget litet barn längre.
Kram
håll ut.. jag hoppas allt löser sig.. been there me oxå..
Meta - Ja, jag hoppas också allt löser sig snart. Och det gör nog det. Men man skulle behöva en bubbla som man ibland kan kliva in i för att få lite ro i själen och ork att ta tag i nästa sak som kommer.
Jag förstår precis hur du känner, man är så maktlös trots att man ska vara den vuxna, kloka som ska ordna, fixa och ha svar på allt. Men som du säger, de har ett eget ansvar också. Men det gör ont att se hur de förstör för sig själva, utan egentlig anledning. Hoppas det blir bättre.
Kram på dig! / Lena
Lena - Man är ju den vuxna, men det är inte som när de var små. Då kunde man gå in och göra det mesta bättre, ordna saker för dem och begränsa skadorna. Nu är de för stora för sådant och man står hjälplöst bredvid och ser när de pajar för sig själva. Det är hemskt. Hoppas det löser sig för er också.
Kram!
Skicka en kommentar