Personen på bilden (Sid Vicious) har personligen inget med artikeln att göra.Idag har jag hunnit med en hel del under dan. Klockan är ett och jag har simmat ½ km, solat en stund och skrivit nästan ett helt kapitel.
Ni som simmar ofta vet att det kan vara förbannat tråkigt att simma fram och tillbaka, fram och tillbaka. Jag brukar distrahera mig med att se mig omkring (så gått det nu går). Man hinner observera en hel del under den tid det tog att simma de 20 längder jag nöjde mig med idag.
När jag stod i kö i kassan såg jag en liten grupp skolungdomar som också skulle in och bada. De var naturligvis inne vid badet samtidigt som jag. Jag la speciellt märke till två personer. En tjej med väldigt utmärkande uppträdande, klädsel och hår och en kille utan något alls som egentligen utmärkte honom förutom att han påtagligt stod en bit bort och såg blyg och osäker ut.
Inne på badet var rollerna ombytta. Tjejen sjönk liksom ihop och blev osäker och visste inte hur hon skulle bete sig. Hon ville absolut inte göra en övning som tydligen var obligatorisk eftersom hennes hår då skulle bli blött och det gick inte för sig. Hon skulle aaaaaldrig hinna få ordning på det innan bussen kom för att hämta dem. Utöver den diskussionen märktes hon inte av alls. Killen däremot uppträdde självsäkert, pratade och skrattade med de andra och såg ut att ha hejdlöst roligt.
De var klara ungefär samtidigt som jag, så de stod och väntade på sin buss när jag kom ut. Åter igen hade de tidigare rollerna övertagits. Tjejen stod beklagade sig högljutt över att hon fått underkänt i övningen och över att hennes hår absolut inte såg ut som det skulle eftersom det varit så fuktigt inne i badhuset. Hon tog plats och hindrade de andra att få en syl i vädret. Pojken var återigen blyg och osäker. Han stod för sig själv och pratade inte längre med de killar han haft så roligt med inne i bassängen.
Är vi så beroende av våra yttre att vi inte kan vara den vi vill? Kanske är det bara min tolkning, men det var ändå någon jag upplevde som väldigt markant. Jag tycker i viss mån synd om dessa bägge ungdomar, samtidigt som jag inser att detta är inte enbart är ett ungdomsbeteende. Många människor i samhället lever så. De är en person på jobbet, en annan på fritiden och en tredje hemma. Nu menar jag inte att man anpassar sig efter situationen, något vi alla gör, utan jag menar att de bokstavligen är andra människor beroende på vart de är/vilka de umgås med och vilken fasad de använder sig av då. Det yttre spelar tyvärr en stor roll i hur vi beter oss och hur vi därefter uppfattas.
Ni som simmar ofta vet att det kan vara förbannat tråkigt att simma fram och tillbaka, fram och tillbaka. Jag brukar distrahera mig med att se mig omkring (så gått det nu går). Man hinner observera en hel del under den tid det tog att simma de 20 längder jag nöjde mig med idag.
När jag stod i kö i kassan såg jag en liten grupp skolungdomar som också skulle in och bada. De var naturligvis inne vid badet samtidigt som jag. Jag la speciellt märke till två personer. En tjej med väldigt utmärkande uppträdande, klädsel och hår och en kille utan något alls som egentligen utmärkte honom förutom att han påtagligt stod en bit bort och såg blyg och osäker ut.
Inne på badet var rollerna ombytta. Tjejen sjönk liksom ihop och blev osäker och visste inte hur hon skulle bete sig. Hon ville absolut inte göra en övning som tydligen var obligatorisk eftersom hennes hår då skulle bli blött och det gick inte för sig. Hon skulle aaaaaldrig hinna få ordning på det innan bussen kom för att hämta dem. Utöver den diskussionen märktes hon inte av alls. Killen däremot uppträdde självsäkert, pratade och skrattade med de andra och såg ut att ha hejdlöst roligt.
De var klara ungefär samtidigt som jag, så de stod och väntade på sin buss när jag kom ut. Åter igen hade de tidigare rollerna övertagits. Tjejen stod beklagade sig högljutt över att hon fått underkänt i övningen och över att hennes hår absolut inte såg ut som det skulle eftersom det varit så fuktigt inne i badhuset. Hon tog plats och hindrade de andra att få en syl i vädret. Pojken var återigen blyg och osäker. Han stod för sig själv och pratade inte längre med de killar han haft så roligt med inne i bassängen.
Är vi så beroende av våra yttre att vi inte kan vara den vi vill? Kanske är det bara min tolkning, men det var ändå någon jag upplevde som väldigt markant. Jag tycker i viss mån synd om dessa bägge ungdomar, samtidigt som jag inser att detta är inte enbart är ett ungdomsbeteende. Många människor i samhället lever så. De är en person på jobbet, en annan på fritiden och en tredje hemma. Nu menar jag inte att man anpassar sig efter situationen, något vi alla gör, utan jag menar att de bokstavligen är andra människor beroende på vart de är/vilka de umgås med och vilken fasad de använder sig av då. Det yttre spelar tyvärr en stor roll i hur vi beter oss och hur vi därefter uppfattas.
1 kommentar:
Sid Vicious var minsann en stilig karl.
Det är ju ofta sådär att folk har självförtroende efter utseende, vilket är väldigt synd men även förståeligt i dagens utseendefixerade samhälle.
Jag gillar att simma, då brukar jag låta mina tankar vandra som de vill. Nu har det inte blivit så mycket simmande eftersom att jag tatuerar mig titt som tätt, haha. Men annars brukar jag simma under vattnet bara, det är så mycket mer skönt än att simma med huvudet ovanför ytan..
Oh, inte illa att skriva ett helt kapitel! Jag skulle också vilja skriva böcker, men jag kommer aldrig längre än till början när jag provar. Så jag får lägga min talang på trummorna istället :)
Skicka en kommentar