fredag 10 juli 2009

Lättad


Jag har på sistone oroat mig över att grabben inte skulle komma in på gymnasiet. Inte för att han har svårt för skolan, utan för att han var så korkad att han slutade bry sig i mitten på förra terminen. Resultatet var att han kom hem med mindre bra betyg. Jag menar, hur sorgligt är det inte när en unge som är riktigt matematiskt begåvad och pratar engelska hemma kommer hem med G i bägge de ämnena?

Ja, jag har som sagt oroat mig över hans framtida skolgång.
När jag hittade hans namn i tidningen i morse kände jag lättnad, men jag vågade inte riktigt tro på det helt förrän vi fått brevet. Samtalet från sonen om att brevet landat i lådan gjorde att jag äntligen tillät mig slappna av. Faktiskt märkte jag inte ens hur lättad jag var förrän jag kom hem, läst brevet, fyllt i alla blanketter de ville ha i retur och gått och postat det. Då kändes mina steg mycket lättare.

Trots att jag försökt att inte grubbla har oron tydligen legat tyngre på mina axlar än jag förstått. No more...! =D
Nu håller jag tummarna för att Mini-Belse tar sig i kragen och sköter detta på ett bra sätt. Men även om han inte gör det tänker jag inte oroa mig förrän det är ett faktum.

2 kommentarer:

Ullis sa...

jag vet precis hur han känner sig.. jag var ett sånt där "underbarn".. som ansågs onaturligt smart hit och dit.. och det ledde till att jag blev sjukt uttråkad mot slutet.. jag var extremt skoltrött och orkade inte bry mig alls sista tiden.. så mina betyg visade ju på allt annat än en smart tjej liksom.. men, jag valde fel linje så det gick ju åt skogen även om jag kom in *S*

~Sol~ sa...

Ladyn, jag har viss förståelse för att man blir trött och inte orkar, men jag hade så lätt för skolan att jag inte ens behövde lyssna mer än på delar av lektionerna för att få bra betyg. Jag fattar inte varför han inte gör detsamma. Det kräver ju väldigt lite annat än att man är där.