Vissa mornar vill man inte ens tänka på att gå ut. Just nu är det en sådan morgon. Om några minuter är det avfärd till jobbet. Vill inte, vill inte, vill inte! Det kommer kännas bättre så snart jag är framme på jobbet. Det är regnet jag faktiskt inte känner för idag. Det öser ner.
Nåja, jag ska väl vara glad över att cykeln funkar. För bara någon månad sen hade jag fått promenera i 25 minuter i ösregnet. Nu får jag istället cykla i mindre än tio för att komma fram. Man ska se ljuspunkterna i livet.... o_O
Nåja, jag ska väl vara glad över att cykeln funkar. För bara någon månad sen hade jag fått promenera i 25 minuter i ösregnet. Nu får jag istället cykla i mindre än tio för att komma fram. Man ska se ljuspunkterna i livet.... o_O
2 kommentarer:
haha vad söt du är gumman.. jag skulle lätt valt gå.. då kan man ha paraply och sånt gay, haha :P
men, jag hör regnet, och jag förstår din motvilja! kram
Ladyn, det hade inte hjälpt att gå. Regnet smattrade och stänkte så mycket att man blev lika blöt underifrån som från det skyfall som föll från skyn. *S*
Skicka en kommentar