Tid är ett förunderligt fenomen.
En stund kan vara oerhört lång, lagom eller oerhört kort beroende på vad man gör. Samma tidsrymd, men upplevelserna kan vara totalt olika.

Min morgon har varit väldigt lång och segdragen. Klockan har kollats var tredje minut i förhoppning om att den ska helt mirakulöst ska ha fått turbo. Aktiviteterna har dragits ut på så långt det varit möjligt för att det ska finnas något att göra. Minutrarna har känts som timmar och de mentala suckarna har avlöst varandra.

Ikväll har jag träffat en vän från förr. Vi har uppdaterat oss om vad som hänt i livet och återbekantat oss med någon vi i forntiden känt utan och innan. Kärnan är densamma men människan har genomgått transformationer. Det var intressant och roligt att se att vissa saker är precis som de var förr, medan andra förändrats väldigt mycket. Trots lång tidstymd mellan våra möten pratar och skrattar vi som om vi helt enkelt fortsätter ett samtal vi hade i går eller i förra veckan. Ja, med så mycket mer att berätta förstås. =P Vissa saker har man förträngt med vilje, andra saker ha ofrivilligt fallit i glömska, åter andra saker minns man kristallklart.

Det var en äldre variant av min vän som satt framför mig på fiket idag. Ändå ser jag den yngre flickan i henne. Våra öden har sammanflätats, urflätats och omflätats under många år. Ändå känns det som det ska. Dessa timmar med henne kändes som några minuter. Bortsett från stel rygg och träsmak i arslet, vill säga.

Konstigt det där.

Tack för en väldigt trevlig kväll! =D