Jag ser mig ofta omkring. Uppmärksamheten flyttar sig från en sak till en annan. Något som berör många delar av vår omgivning är hur vi mår. Detta speglar sig i hela samhället. Det som är speciellt slående är människor födda från mitten av 60-talet till mitten av 80-talet. Många av dem har issues med sitt mående. Många av dem har eller behöver hjälp med sitt mående.
Depressioner, diagnoser, brist på nära att prata med... Listan kan göras lång. Stress är något som i många fall genomsyrar våra liv. Vi hinner helt enkelt inte känna efter förrän det är för sent, förrän vi "gått in i väggen", för att använda ett populärt uttryck. Först då inser vi allvaret i situationen. Vi värjer oss, bagatelliserar och tar på skygglapparna tills vi inte längre kan. Familjen håller på att trasas sönder, jobbet kväver en, humöret dalar och personen faller isäg. Först då, när det (nästan) är för sent, då vaknar vi.
Läkare har en stor arbetsbörda idag. Kanske blir många blasé av att se dessa mäniskor som mår så dåligt. Kanske förklarar det bemötandet en del av dessa olyckliga människor får. Tyvärr finns det läkare som snarare stjälper än hjälper. I det läget är det svårt att hävda sig, att kräva sin rätt, att få en mindre intresserad läkare att verkligen se människan bakom och skapa en vilja att hjälpa. Vissa har turen att ha någon engagerad och kärleksfull vid sin sida. Någon som hjälper och stöttar trots motgångarna och personens oförmåga att visa tacksamhet. Som finns där trots hårda ord och ouppskattning. Andra har inte sådan tur. Ensamhet är ett faktum nu för tiden. En nästan lika svår sjuka som sådana man behöver medicinera.
Jag vet inte vad det beror på, men min generation (räknar då ca 10 år bakåt och lika många framåt från mitt födelseår) mår otroligt dåligt. Den är skadad. Orsaken till skadan är troligen mångfacetterad och svår att hitta. Jag önskar det vore enkelt. Lättnaden skulle vara enorm. Samhället idag har utvecklats och förändrats så fundamentalt att vi inte hunnit med. Vissa har klarat sig bättre medan andra sämre, men även de som ligger i mitten befinner sig i en förvirrad värld. Aldrig tidgare har utvecklingen gått så snabbt. Aldrig tidigare har så många mått dåligt. Det känns otroligt att de två faktorerna inte skulle ha med varandra att göra.
Vi är en skadad generation som gör vårt bästa för att anpassa oss, att passa in.
Depressioner, diagnoser, brist på nära att prata med... Listan kan göras lång. Stress är något som i många fall genomsyrar våra liv. Vi hinner helt enkelt inte känna efter förrän det är för sent, förrän vi "gått in i väggen", för att använda ett populärt uttryck. Först då inser vi allvaret i situationen. Vi värjer oss, bagatelliserar och tar på skygglapparna tills vi inte längre kan. Familjen håller på att trasas sönder, jobbet kväver en, humöret dalar och personen faller isäg. Först då, när det (nästan) är för sent, då vaknar vi.
Läkare har en stor arbetsbörda idag. Kanske blir många blasé av att se dessa mäniskor som mår så dåligt. Kanske förklarar det bemötandet en del av dessa olyckliga människor får. Tyvärr finns det läkare som snarare stjälper än hjälper. I det läget är det svårt att hävda sig, att kräva sin rätt, att få en mindre intresserad läkare att verkligen se människan bakom och skapa en vilja att hjälpa. Vissa har turen att ha någon engagerad och kärleksfull vid sin sida. Någon som hjälper och stöttar trots motgångarna och personens oförmåga att visa tacksamhet. Som finns där trots hårda ord och ouppskattning. Andra har inte sådan tur. Ensamhet är ett faktum nu för tiden. En nästan lika svår sjuka som sådana man behöver medicinera.
Jag vet inte vad det beror på, men min generation (räknar då ca 10 år bakåt och lika många framåt från mitt födelseår) mår otroligt dåligt. Den är skadad. Orsaken till skadan är troligen mångfacetterad och svår att hitta. Jag önskar det vore enkelt. Lättnaden skulle vara enorm. Samhället idag har utvecklats och förändrats så fundamentalt att vi inte hunnit med. Vissa har klarat sig bättre medan andra sämre, men även de som ligger i mitten befinner sig i en förvirrad värld. Aldrig tidgare har utvecklingen gått så snabbt. Aldrig tidigare har så många mått dåligt. Det känns otroligt att de två faktorerna inte skulle ha med varandra att göra.
Vi är en skadad generation som gör vårt bästa för att anpassa oss, att passa in.
2 kommentarer:
jaa.. alltså mänskligheten och samhället går ju längre och längre ifrån det naturliga, det vi är skapta för.. jag tror det är det som gör att folk blir värre och värre.. det är jobbigt :/
Lady, jag tror att det är att allt ska ske så förbannat snabbt och att vi inte har tid att bara vara. Det kan inte vara bra i längden. Men säkerligen har du en stor poäng i ditt resonemang.
Skicka en kommentar