Natt

En timme var vi ute och gick. Konstigt nog blev det inga protester. Men faktiskt, grabben brukar inte gnälla under våra nattliga promenader. Vi tar dem inte så ofta, men rätt vad det är faller rastlösheten över oss samtidigt och ingen av oss kan sova. Då är det bättre att vi i sällskap med varandra promenerar bort det värsta. Jag skulle lätt kunna gå ut själv, men då skulle kanske han också få för sig att göra så, vilket jag inte vill. Kanske är jag en hönsmamma, men då får det vara så. Jag vill inte att han knatar omkring själv ute mitt i natten.

Natten har blivit min. Det är nu många nätter jag tagit mig igenom utan att sova mer än någon eller några få timmar. Kanske borde tiden användas till något vettigt, men det är svårt att motivera sig till att vara nyttig under nattens tysta inverkan. Att baka är meningslöst eftersom det är fullt i frysen. Ingen mening med att baka något jag inte har möjlighet att spara. Att städa lockar inte alls. Förresten har jag inte så mycket att städa ens när jag själv anser att jag måste storstäda. Allt är relativt. Att skriva är inte aktuellt när hjärnan går i spinn av trötthet. Kan ju vara bra om berättelsen är någorlunda sammanhängande. Det blir trist att läsa sig igenom nätterna, även om böckerna är bra. Många timmar ägnas åt att ligga, slappna av och försöka sova.

Efter någon timme eller två börjar hjärnan jobba igen. Den ger upp. Tankarna vaknar. Funderingarna avlöser varandra. Varför blir män skalliga, men inte kvinnor? Hur kan man överleva att bli träffad av blixten? Var Neil Armstrong verkligen på månen eller spelades det hela in i en källare i Burbank? Undrar hur jag ska övertala min hyresvärd att plantera en syren- och en jasminbuske under mitt sovrumsfönster? Vad skönt det vore med lite semester i sommar. Ja, funderingarna blir många under en natt.

Nå, nu är klockan snart morgon igen. Om någon timme ljusnar dunklet. Om ytterligare några timmar är det morgon. Sen är även denna natt förbi...