tisdag 16 juni 2009

Ledigt


När jag kom till jobbet visade det sig att vi var alldeles för många personal till de elever som var där. Gissa vem som glad i hågen åkte därifrån? *S*

Solen sken, jag var på gott humör. Kan dagen bli bättre? Jo, faktiskt. Man kan låta bli att åka hem och bara dröna. Jag åkte förbi en kompis och pratade bort en stund, jag tog en snabb sväng förbi gatan bredvid för att hämta upp min keps som jag glömt i bilen efter Springsteenkonserten och jag passade även på att ta en tur till mitt förra jobb för att hälsa på. Jisses vad effektiv jag varit idag. =)

Nu är det tidig eftermiddag och jag känner att det är helt ok att ta det lite lugnare. Ska väl ta mig igenom Roslund & Hellströms bok om Flickan under gatan. Den var sämre än jag förväntat mig, men det kanske beror på att jag egentligen aldrig varit speciellt nyfiken på den. Jag har en annan bok som väntar när denna äntligen är slut. En Paulo Coelho. Den intresserar mig mer.

En väl använd förmiddag. Ensam hemma eftersom grabben äntligen tagit sig för att åka någon(annan)stans, mina böcker. Ja, detta är en bra dag. =)

4 kommentarer:

Ullis sa...

vad skönt, helt rätt dag att vara ledig på. kram

Tesstamente sa...

Va?! Existerar såna företeelser? Jag trodde det bara fanns i böcker. Varför händer det aldrig på mitt jobb;-)

Härliga ~Sol~, dina ord värmde verkligen mitt gamla hjärta!! Några extraslag gjorde sig t.o.m. hörda.

Kanske vi "möts" igen, kanske inte. Hur som helst önskar jag dig ett underbart liv, du verkar vara en riktigt bra människa!

Kram, kram och återigen KRAM!

~Sol~ sa...

Ullis, ja det var verkligen skönt. Jag behövde en sådan dag. Bara jag med världen. =)
Kram

~Sol~ sa...

Tesstamente, jepp det händer. Inte ofta men någon gång då och då blixtrar det till när samhällets gruvliga tag på en släpper tillräckligt för att några få individer ska kunna njuta av en dag mitt i veckan. =D

Tack själv, Tesstamente. Du har varit en fröjd att läsa. Snälla, ta inte bort bloggen utan låt den ligga kvar så att man kan gå tillbaka och läsa igen då man behöver ett gott skratt.

Tack för de snälla orden. De värmer verkligen. Njut av livet, ta väl hand om varandra och återkom snarast möjligt med nya äventyr. Glöm bara inte att meddela mig när (inte om) du åter sätter på dig berättarmössan. =) Hälsa Irish så gott.

*Många varma kramar*