onsdag 24 juni 2009

Eget program


Det är ju gammal skåpmat att folk som pajat sina liv ska försöka reparera skadorna när de tar tag i dem igen. Nu vet jag visserligen inte om det ens är möjligt, men tanken är god. Att människorna dessutom tvingas stå för det de gjort är också bra. Det är troligen det vinnande i hela situationen. Man kan inte laga, men man kan vinna insikt. Kanske kan de även, om de har tur, hitta förlåtelse.

Jag har inga skandaler bakom mig. Inget jag känner jag måste be om ursäkt över. Inget jag behöver sona. Men jag har något annat.


Jag har en massa människor som trott på mig när jag inte själv gjort det. Jag har folk som ställde upp när jag annars inte hade orkat. Jag har några som aldrig slutat älska mig, oavsett vad som hänt. Jag har klippor jag kan luta mig mot.
Jag tänker inte följa ett program som de som försöker reprarera sina liv gör, men jag tänker försöka se till att de människorna som betytt så otroligt mycket i mitt vet hur uppskattade de är. De flesta vet det redan, men sen finns det några som inte har en aning.

Idag skickade jag ett kort till en av dem. Jag skrev hur mycket den personen betytt och tackade. Vi har inte haft kontakt på väldigt länge och jag ämnar inte försöka återuppta kontakten, den var aldrig av den karaktären. Men jag vill ändå att den personen ska veta hur hon påverkat mitt liv till det bättre. Kanske påverkar jag då hennes liv till det bättre också, om inte annat genom att hon får den uppskattning hon förtjänar.


Jag har underbara vänner. Det är dem jag lutat mig mot när jag behövt stöd. Utan dem hade livet i perioder varit otroligt tungt. Vissa är sådana jag aldrig träffat och andra är sådana jag har privilegiet av att få umgås med. Tack till er alla.
♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Inga kommentarer: