Jag bryr mig föga om att jag druckit för mycket. Det påverkar mitt liv i så liten utsträckning att det är en bagatell. Nej, sådant får jag inte ångest över. Min personliga känsla av ångest kommer sig av att jag vid några tillfällen under kvällen lämnat ut mer av mig själv än jag brukar. Det var behövligt för de andra parterna, men för mig känns det som om jag precis tagit en tur i en torktumlare. Jo, det jag gjort har hjälpt de andra parterna. Det är en ofrånkomlig sanning. Har det hjälpt mig? Nej. Det är lika mycket sanning.
En av parterna kommer att läsa detta och det borde väl censurera mig lite, men det fungerar inte riktigt så. Detta är ju min blogg och om jag inte skriver från hjärtat finns det ingen mening med den. Jag har precis gjort något som slitit hjärtat ur kroppen på mig. Det jag delat med mig av är inte småpotatis. Det är ingen bagatell. Jag kommer att älta detta länge. Jag har extremt bra minne, så det spelar ingen roll hur länge sen det var, heller. Jag minns. Men kan det jag en gång upplevde, och sedan i minnet genomlevt många gånger om sedan dess, hjälpa någon annan är jag villig att försöka. Efter alla dessa år är jag duktig på att stoppa undan det, att rendera det en biroll i det som idag är mitt liv. Låt det bara hjälpa någon annan. Låt det inte vara förgäves.
Min hjärna är kokt. Allt för många tankar och funderingar snurrar samtidigt. Jag behöver sova. Klockan är snart halv tre. Jag sov bara några timmar igår förmiddag. Hjärnan känns som mos. Men det är inte hjärnan som styr nu, det är känslorna. De är inte mos, de är kristallklara. Inte vettiga, men ändå kristallklara. Nåja, lite sömn på det gör nog en hel värld av skillnad. Iaf hoppas jag det. Lika så önskar jag att mina känslor inte fått övertaget. Just nu behöver jag känna mig omtyckt. Älskad. Vettig. Förnuftig. Sedd för den jag är.
Usch för känslomässigt dravel!!!! Men jag behöver det ändå. :( Oavsett hur ofta jag får höra att jag är en klippa, förnuftig, intelligent och klok... jag behöver känna mig omtyckt för den jag är, en människa, någon som kan göra fel, någon som ibland inte alls är förnuftig, någon som inte alltid klarar av att vara empatisk, någon som är otålig, någon som åtrår, någon som känner att man behöver andas innan nästa fas börjar... Jag är inte mer än människa. Duger inte det????
En av parterna kommer att läsa detta och det borde väl censurera mig lite, men det fungerar inte riktigt så. Detta är ju min blogg och om jag inte skriver från hjärtat finns det ingen mening med den. Jag har precis gjort något som slitit hjärtat ur kroppen på mig. Det jag delat med mig av är inte småpotatis. Det är ingen bagatell. Jag kommer att älta detta länge. Jag har extremt bra minne, så det spelar ingen roll hur länge sen det var, heller. Jag minns. Men kan det jag en gång upplevde, och sedan i minnet genomlevt många gånger om sedan dess, hjälpa någon annan är jag villig att försöka. Efter alla dessa år är jag duktig på att stoppa undan det, att rendera det en biroll i det som idag är mitt liv. Låt det bara hjälpa någon annan. Låt det inte vara förgäves.
Min hjärna är kokt. Allt för många tankar och funderingar snurrar samtidigt. Jag behöver sova. Klockan är snart halv tre. Jag sov bara några timmar igår förmiddag. Hjärnan känns som mos. Men det är inte hjärnan som styr nu, det är känslorna. De är inte mos, de är kristallklara. Inte vettiga, men ändå kristallklara. Nåja, lite sömn på det gör nog en hel värld av skillnad. Iaf hoppas jag det. Lika så önskar jag att mina känslor inte fått övertaget. Just nu behöver jag känna mig omtyckt. Älskad. Vettig. Förnuftig. Sedd för den jag är.
Usch för känslomässigt dravel!!!! Men jag behöver det ändå. :( Oavsett hur ofta jag får höra att jag är en klippa, förnuftig, intelligent och klok... jag behöver känna mig omtyckt för den jag är, en människa, någon som kan göra fel, någon som ibland inte alls är förnuftig, någon som inte alltid klarar av att vara empatisk, någon som är otålig, någon som åtrår, någon som känner att man behöver andas innan nästa fas börjar... Jag är inte mer än människa. Duger inte det????
2 kommentarer:
det duger. DU duger. jag tycker mycket om dig och hoppas det känns bättre *kramar*
Ladyn, tack. Jag vet att jag gör det och det är bara ibland, rätt sällan, jag faller ner i den brunnen. Jag uppskattar dina ord massor. Tack. *kramar tillbaka*
Skicka en kommentar