Finns det egentligen någon helyllefamilj? Man ser dem ofta på film, men finns det verkligen en motsvarighet utanför filmduken?
Man ser hur familjerna sitter vid middagsbordet, hur de pratar och skrattar. De väluppfostrade barnen som sällan får utbrott över något alls. Allt är bra, ingen stress. När det blir tyst vid bordet vet man att det är något som inte stämmer. Pappa är arg, mamma ledsen och barnen antingen skamfulla eller spända på vad som står på. De lever så nära varandra att de alltid vet när något är på gång, när något skakat helyllemiljön i grunden.
Jag känner flertalet familjer som till vardags äter framför tv´n. Här hemma brukar vi äta tillsammans rätt ofta, men det händer titt som tätt att det är lite bråttom, att man ska iväg eller att sonen har något planerat direkt efter maten. Visst kan vi ha den där gemytliga atmosfären de har i filmer, men ändå inte. Vi pratar om dagen, hör med varandra om vad som komma skall, avlastar tankar och funderingar och ibland har vi riktigt djupa diskussioner över en bit mat. Ändå känns det inte som någon helyllemiljö. Kan det bero på att det endast är vi två? Eller beror det på att helylle hör till utopia?
Hur gör ni? Äter ni tillsammans? Har ni en speciell matplats eller äter ni helst framför tv´n? Har ni helylletillvaro?
Man ser hur familjerna sitter vid middagsbordet, hur de pratar och skrattar. De väluppfostrade barnen som sällan får utbrott över något alls. Allt är bra, ingen stress. När det blir tyst vid bordet vet man att det är något som inte stämmer. Pappa är arg, mamma ledsen och barnen antingen skamfulla eller spända på vad som står på. De lever så nära varandra att de alltid vet när något är på gång, när något skakat helyllemiljön i grunden.
Jag känner flertalet familjer som till vardags äter framför tv´n. Här hemma brukar vi äta tillsammans rätt ofta, men det händer titt som tätt att det är lite bråttom, att man ska iväg eller att sonen har något planerat direkt efter maten. Visst kan vi ha den där gemytliga atmosfären de har i filmer, men ändå inte. Vi pratar om dagen, hör med varandra om vad som komma skall, avlastar tankar och funderingar och ibland har vi riktigt djupa diskussioner över en bit mat. Ändå känns det inte som någon helyllemiljö. Kan det bero på att det endast är vi två? Eller beror det på att helylle hör till utopia?
Hur gör ni? Äter ni tillsammans? Har ni en speciell matplats eller äter ni helst framför tv´n? Har ni helylletillvaro?
4 kommentarer:
Så långt i från helylle som det kan blir. Vi är också bara två. Numera äter vi maten vid bordet pga att jag inte tillåter slabbandes av mat på min nya fina ryamatta. Våra måltider går fort då sonen har sitt rastlösa i sig som jag ändå måste acceptera. vi hinner inte prata så mycket och några djupa diskussioner blir det inte men hoppas att det kommer med åren
Virvelvinden, jag har en känsla av att det där helylle man ser på film hör hemma just på film. Verkligheten ser annorlunda ut nu för tiden. Lite trist, men troligen ett faktum.
mamma FÖRSÖKTE nog ha oss att äta samtidigt.. men jag var aldrig hemma och vi var osams minst hälften av tiden jag faktiskt var där, så njä.. det har inte riktigt funkat..
och idag, när jag bor själv har jag inte ens ett köksbord, säger det mesta ;D
kanske därför traditionella saker och just helylle är något jag eftersträvar när jag en dag hittar nån idiot som står ut med mig och befruktar mig :D
Vi åt oftast samtidigt, men någon bra stämning vid bordet var inte någon självklarhet. Patriarken satt själv i vardagsrummet och åt förutom några få gånger om året, då alla andra önskade att han snabbast möjligt förflyttade sig dit igen. *S*
Det är själva känslan av helylle jag saknar och den jag låter symboliseras av bilden av familjen som sitter tillsammans och trivs vid matbordet.
Skicka en kommentar