Picture

Denna går jag och nynnar på hela dagarna.

Bortskänkes mot hämtning

Humöret är på topp här hemma. Varken jag eller sonen kan sova. Oj, vilka fina gliringar det flyger i luften mellan oss. Det är ibland nästan (ja, bara nästan) så att jag skäms över min brist på självkontroll. Han däremot har inte en tanke på att skämmas över sin. Nej, nej, det funkar inte så hos en empatibefriad bortbyting från långt-bort-i-rymden. Åh nej, där kan man vräka ur sig det ena efter det andra och sedan se förvånad ut över att det man säger får konsekvenser. "Vaddå??? Jag har väl inte gjort något???" Eller hur....

Det finns inget att göra på jobbet denna vecka. Jag har att välja på att sitta på rumpan på jobbet en hel vecka eller vara ledig. Eftersom jag faktiskt ska jobba hela sommaren väljer jag att ta tillfället i akt och spendera denna vecka med monstret från den svarta lagunen som tillfälligt (???) tagit över sonens sinne. Det var ett svårt val, men leda är fan värre än att tampas med en hormonförvirrad tonåring med hybris. Någon som vill ha honom? Bara några veckor över sommaren, så att jag kan vila upp mig inför hösten. =P

Flyttat

De flesta av mina blommor är av denna storlek. Kanske inte så konstigt att grabben inte orkade flytta på dem mitt i natten. *S*

Nu har jag varit schysst. Mot mig eller mot sonen kan diskuteras. Kanske var jag helt enkelt snäll mot blommorna. Jag flyttade på ett gäng som tidigare stod i hans fönster. Jag har stora växter i alla fönster. Så är det bara. Nu har jag färre stora i hans fönster och jag kastade en som tidigare stått i vardagsrummet för att få plats med den från hans rum. Den i vardagsrummet har varit på väg bort länge, men jag har varit för lat för att göra något åt det. Nu är den väck och prickbladen är omplanterad. Jag klippte av stammen också, den var lång och ranglig innan. Vi får se om den tar sig eller om den också åker i komposten.

Nå, med blommorna flyttade har jag kunnat ställa upp fönstret inne hos grabben. Fläkten går också. Men vänta bara... han kommer säkert komma och gnälla över att han störs av ljuden utanför och därför inte kan sova. Satunge... =P

Kan inte låta bli....

Något företag med bas i södra delen av landet ringde nyss. En kvinna rabblade en hel massa information om aloe vera, blåbärsextrakt, grönt thé och rosenrot. Det lät ju himla bra, ju, men jag kan bara inte låta bli....

Hon; Blåbärsextraktet påverkar synen positivt. Du garanteras behålla den syn du har idag, frånsett om någon sjukdom eller olycka påverkar.

Jag; Men jag är ju nästan blind som det är.

Hon; *förvånad tystnad* *pratar sedan väldigt snabbt* Blåbärsextraktet fördröjer åldringsprocessen i kroppen....

Jag; Jag trivs med min ålder och ser enligt andra många år yngre ut än vad jag är.

Hon; Eeeehhh.... vad bra.... Men aloe veran är bra mot torr hy och skadat hår. Den hjälper även mot trötta leder och träningsvärk.

Jag; Jag har fet hy, välvårdat hår, motionerar inte och anstränger mig sällan.

Hon; *perplext* Grönt thé är en produkt som är bra mot högt blodsocker och det minskar ätsuget och ökar förbränningen i kroppen.

Jag; Jag har bra sockervärden, älskar att äta och får ont i ryggen pga av för tung byst om jag är smal.

Hon; *lite frustrerat* Det hjälper även för att förebygga hjärt- och kärlsjukdomar.

Jag; Sådana har jag inga planer på att få....

Hon; Rosenrot skärper koncentration och minne, förbättrar humöret och ökar lusten.

Jag; Jag har inga koncentrationssvårigheter och redan alldeles för bra minne. Jag har dessutom sextorka just nu, men ändrar det sig förbättras nog humöret automatiskt.

Hon; *matt och utan hopp* Ska jag skicka dig två av våra produkter gratis, det enda du betalar är portot?

Jag; *glatt* Tack, men jag känner att jag klarar mig utan dem. Ha en bra kväll!

Klar

Osten är färdig. Det gick lite fortare än jag trott. Fortare än det brukar. Kanske är det värmen som gjorde att det vasslade ur så snabbt? Spelar ingen roll, det är klart iaf.

Från en överfull bytta som fylldes på flera gånger

Till detta. Blev väl omkring en liter kvar av de fyra jag hällde i.

Som vanligt är det stark vitlökssmak på den. Paprika, basilika, salt, peppar och så vitlök. Himla gott!

Self-boost

Tidigt idag lärde jag mitt ett nytt uttryck. Ego-massage. Det är ett väldigt bra och talande uttryck. Ibland behöver man lite ego-massage. Idag fick jag det. Jag gillar verkligen att gå till bolaget. De frågar mig om leg var tredje eller fjärde gång jag är där. Nu är jag inte alls åldersfixerad, men ingen vill väl se gammal ut? Jag hyser då ingen önskan om att göra det.

Idag frågade jag tjejen i kassan om de har någon lampa eller någon annan form av kontroll som visar att det är dags att fråga efter leg, oavsett vem som kommer. Det nekade hon till. De går efter hur svårt det är att åldersbestämma någon. Jag kan tydligen vara allt mellan tjugo och trettio. Hur man än räknar så slår det bort minst sex år från min egentliga ålder. Nu håller jag ju inte med själv, men det spelar ingen roll. Jag ser iaf inte gammal ut. =)

Jag kom, jag såg, jag vände...

Fördelen med att vara timvikarie är att man är den som får gå hem om det inte finns jobb. Ja, ja, diskussionerna om hurvida detta är en fördel eller inte är irrelevanta just nu, eftersom det idag, här och nu, är en fördel för mig. Jag kom till jobbet, konstaterade att det fanns många fler personal än barn ,trots att de små gullungarna varit anmälda att vara på fritids ,och cyklade sedan hem igen.

Jag hann få en blomsterkvast (som luktar gudomligt) av en kollega som missat att jag fyllde i torsdags och som plockat ihop en bukett i sin trädgård tidigt i morse, sa hej till alla, fick lite motion och nu funderar jag på om jag ska sova eller om jag ska försöka hålla mig vaken ett tag och hoppas att jag sover inatt.

Jag borde rimligen vara i koma vid detta laget, men tyvärr funkar jag inte så. Det hade varit lättare, faktiskt. Men kanske ska jag ta en filt, en bok, några liter vatten och sedan låta ödet ta över där jag ligger på gräset och mår bra...? Men med min sabla tur hamnar jag väl i ett spindelbo och vaknar av att de kryper på mig. Plötsligt är tanken på att somna på en filt på gräset mindre lockande. Varför kan inte min hjärna koppla bort ibland för? On/off vore en bra funktion. *S*

Nåja, det visar sig vad dagen har att bjuda på. Det är iaf bättre att ta det lugnt hemma än att sitta på jobbet och tråka en hel dag. =D

Mosigt

Idag känner jag mig som en överkokt morot. Skallen är som mos. Jösses, vad jag känner för att åka till jobbet.... =P

Osmidigt

Son; Jag kan inte sova, det är för varmt!

Jag; Sätt igång din fläkt.

Son; Den låter för mycket.

Jag; Öppna fönstret i så fall.

Son; Då måste jag ju först flytta alla dina blommor!

Jag; Lägg dig i soffan då. Där går ju takfläkten hela tiden och balkongdörren står alltid öppen.

Son; Jag vill ligga i min säng.

Jag; Men ligg då där, håll käften och sov!

Orka vara pedagogisk vid kvart över två på morgonen.

Elva

Det är nu man ska vara trött. Klockan är elva och jag ska naturligtvis upp i morgon. Är jag trött då? Nej, nej, det vore ju att begära för mycket. Eller, jo, klart jag är trött. Men inte sovtrött. Kroppen behöver sova, men ögonen är sorgligt pigga. Även då jag ligger och blundar länge, länge vill de inte fortsätta vara slutna. Nåja, jag kan ju fundera ut lösningen på världens alla problem när jag ligger där i sängen. Lika bra att göra någon nytta, liksom... =P

Skön söndag

Fick besök idag också. Ett gäng personer som inte kunde komma och fika igår valde att dyka upp i förmiddags istället. Tur att det fanns fikabröd kvar. *S*

Jag har haft eftermiddagen för mig själv. Sonen har äntligen fattat att det finns roligare saker att göra än att stå i garderoben och häcka. Han var in en sväng för att äta och dricka några liter vatten, men sedan gick han iväg igen. Det är skönt att få vara ensam lite. Inte för att han på något vis stör mig när han står i sin garderob, men ändå.

Jag har spenderat tiden med Lemmy Kilmister och en massa vätska på balkongen. Var tvungen att gå in efter ett tag eftersom det blev som en bastu där ute. =P När jag ändå var inne beslöt jag mig för att sätta igång en laddning ost. Jag har några önskemål och några beställningar på den, så jag tog i ordentligt denna gång. Det kommer väl ta någon dag extra innan den är klar, men vad gör det? Alla som frågat kommer att få ost och jag kommer även att ha en del kvar att njuta av själv. =D

Nu sitter jag och funderar på om jag ska våga mig ut på balkongen igen. Solen ligger inte längre direkt på. Kan funka. Lemmy´s bok är osammanhängande, virrig och intressant. Det verkar som om han dikterat och sedan har de tryckt den med exakt de ord han använt. Eller... kanske har de redigerat bort en del ord och uttryck eftersom det är förvånandsvärt få svordomar i den. *L* Men intressant är den, trots allt. Om den är bra eller inte visar sig. Just nu nöjer jag mig med intressant. =)

Natt

En timme var vi ute och gick. Konstigt nog blev det inga protester. Men faktiskt, grabben brukar inte gnälla under våra nattliga promenader. Vi tar dem inte så ofta, men rätt vad det är faller rastlösheten över oss samtidigt och ingen av oss kan sova. Då är det bättre att vi i sällskap med varandra promenerar bort det värsta. Jag skulle lätt kunna gå ut själv, men då skulle kanske han också få för sig att göra så, vilket jag inte vill. Kanske är jag en hönsmamma, men då får det vara så. Jag vill inte att han knatar omkring själv ute mitt i natten.

Natten har blivit min. Det är nu många nätter jag tagit mig igenom utan att sova mer än någon eller några få timmar. Kanske borde tiden användas till något vettigt, men det är svårt att motivera sig till att vara nyttig under nattens tysta inverkan. Att baka är meningslöst eftersom det är fullt i frysen. Ingen mening med att baka något jag inte har möjlighet att spara. Att städa lockar inte alls. Förresten har jag inte så mycket att städa ens när jag själv anser att jag måste storstäda. Allt är relativt. Att skriva är inte aktuellt när hjärnan går i spinn av trötthet. Kan ju vara bra om berättelsen är någorlunda sammanhängande. Det blir trist att läsa sig igenom nätterna, även om böckerna är bra. Många timmar ägnas åt att ligga, slappna av och försöka sova.

Efter någon timme eller två börjar hjärnan jobba igen. Den ger upp. Tankarna vaknar. Funderingarna avlöser varandra. Varför blir män skalliga, men inte kvinnor? Hur kan man överleva att bli träffad av blixten? Var Neil Armstrong verkligen på månen eller spelades det hela in i en källare i Burbank? Undrar hur jag ska övertala min hyresvärd att plantera en syren- och en jasminbuske under mitt sovrumsfönster? Vad skönt det vore med lite semester i sommar. Ja, funderingarna blir många under en natt.

Nå, nu är klockan snart morgon igen. Om någon timme ljusnar dunklet. Om ytterligare några timmar är det morgon. Sen är även denna natt förbi...

Mina ord

Oro

Glädje

Värme

Leende

Saknad

Obehag

Trötthet

Vänskap

Irritation

Välbefinnande

Förnöjdsamhet


Alla dessa ord finns inom mig just nu. Inte huller om buller, men i symbios. De ger en skön känsla av balans. Trots detta önskar jag bort de negativt laddade orden. Men mest av allt önskar jag sova ut ordentligt.

Dagen

Olivbröd med paprikakrydda, bakat på förmiddagen.

Dukat bord. Smörgås för den hungriga, fika för den sugna.

Blommor var dagens tema.

De kom med vänner vars bild jag inte ämnar lägga upp här.

Mycket skratt och många trevliga samtalsämnen blev det.

Sådana här dagar får en att inse hur många som verkligen bryr sig om en.

Solsken överallt.

Kan man vara annat än glad efter en sådan här dag???

Måste ha räknat fel....?

Räkningarna är betalda. *usch*
Storhandlingen är avklarad. *uff*
Apoteket har besökts. *suck*
Skulder har kvittats. *skönt*
Uttag på flaskbanken har gjorts. *ler*

Jag ser nu på saldot på kontot. Det är några få saker till som ska dras, däribland hyran. Den summan är inte nådig. Ändå kommer jag att ha nästan dubbelt så mycket pengar kvar än vanligt. OK, innan någon börjar jubla kan jag informera om att det trots detta är en rätt löjligt liten summa, men ändå. Dubbelt. Hur sjutton har det gått till????

Undrar om det blivit fel någonstans?

Ummm....

I affären stod jag och valde mellan några böcker. Ja, trots att jag har hela skrubben full med böcker jag inte ännu läst stod jag vid pockethyllan och valde. Jag som inte brukar köpa pocket. Nåja, det blev iaf två. De är bägge biografier, men de kan inte vara mer olika. Själv funderade jag inte så mycket på skillnaden mellan dem förrän killen i kassan skrattade till när han slog in dem. Kontraster, ni vet.... Undrar vilken jag ska börja med? =P

Den osminkade sanningen

Klicka på bilden för att se bättre.

Jag har hållit mig i skuggan idag. Det verkar som om mina fräknar inte tar hänsyn till det. Nej, nej, de har beslutat sig för att begå myteri. Plopp, plopp, plopp.... Överallt är de. Vojne, vojne, hur ska det bli när jag faktiskt vistas i solen???? *S*

TACK!!!

Ett stort tack för alla gratulationer.

Note to self

Kolla så att blommorna inte bor i samma kvarter som brännässlor innan du plockar nästa gång.

Pladder

Middagen är över. Det verkade som om den blev uppskattad. De tog iaf om och de åt även flera bitar av daimtårtan jag gjort. Personligen tycket jag den var lite söt, så jag vet inte om jag ska göra den fler gånger. Men ungarna gillade den, vilket var huvudsaken. Och jag får fundera på vad jag ska välja att baka nästa gång. Tänkte ju sikta på denna tårta om den blev bra, men som sagt - väldigt sött.

Tröttheten sliter i kroppen, men ögonlocken känns som om de limmats fast i öppet läge. Trots ett gott försök att sova i eftermiddags hade jag mindre framgång. Jag funderar på att ta till artificiell hjälp, men sedan tidigare vet jag att det inte brukar hjälpa förrän efter den tredje eller fjärde natten. Den första natten brukar sluta med att jag känner mig illamående och att rummet snurrar trots att jag ligger still. Känns inte som något jag vill uppleva när jag ska upp till jobbet dan efter. Jag får ta det på fredag, om jag inte lyckats somna utan innan dess. Sovmorgon på lördag. Kan sova tills tolv om jag behöver det. Känns utopiskt. *S*

Parkering

Det var tio minuter kvar av parkeringstiden. Undrar om de får böter om de inte flyttar sig innan tiden tar slut? ;)

Eget program

Det är ju gammal skåpmat att folk som pajat sina liv ska försöka reparera skadorna när de tar tag i dem igen. Nu vet jag visserligen inte om det ens är möjligt, men tanken är god. Att människorna dessutom tvingas stå för det de gjort är också bra. Det är troligen det vinnande i hela situationen. Man kan inte laga, men man kan vinna insikt. Kanske kan de även, om de har tur, hitta förlåtelse.

Jag har inga skandaler bakom mig. Inget jag känner jag måste be om ursäkt över. Inget jag behöver sona. Men jag har något annat.

Jag har en massa människor som trott på mig när jag inte själv gjort det. Jag har folk som ställde upp när jag annars inte hade orkat. Jag har några som aldrig slutat älska mig, oavsett vad som hänt. Jag har klippor jag kan luta mig mot. Jag tänker inte följa ett program som de som försöker reprarera sina liv gör, men jag tänker försöka se till att de människorna som betytt så otroligt mycket i mitt vet hur uppskattade de är. De flesta vet det redan, men sen finns det några som inte har en aning.

Idag skickade jag ett kort till en av dem. Jag skrev hur mycket den personen betytt och tackade. Vi har inte haft kontakt på väldigt länge och jag ämnar inte försöka återuppta kontakten, den var aldrig av den karaktären. Men jag vill ändå att den personen ska veta hur hon påverkat mitt liv till det bättre. Kanske påverkar jag då hennes liv till det bättre också, om inte annat genom att hon får den uppskattning hon förtjänar.

Jag har underbara vänner. Det är dem jag lutat mig mot när jag behövt stöd. Utan dem hade livet i perioder varit otroligt tungt. Vissa är sådana jag aldrig träffat och andra är sådana jag har privilegiet av att få umgås med. Tack till er alla. ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Komp

Nu har jag varit på jobbet i en hel timme och det har konstaterats att det finns alldeles för många personal i förhållande till vad det finns att göra. Gissa vem som har komp att ta ut? *ler brett*

Detta blir nog inte en allt för jobbig dag iaf. Den enda planerade aktiviteten nu är matlagning och middagsgäster. Kompisens dotter har beställt mat hos mig. *S* Jag ska ju ändå laga mat så att göra till några fler är inga problem.

Snart ska jag ut i solen. Ta mig hem från jobbet och bara vara i några timmar. Undrar om jag ska vara en elak mamma och väcka sonen före tolv? Jag har ju redan blivit unnämnd till Satan, så varför inte? Han kan behöva lite sol han också, annars tror nog folk att jag hyser en vampyr här hemma. =P

Sol igen

Jag gillar solen. Men just nu hade jag hellre sovit än att gå ut i den. Nåja, jobbet väntar, bara att pallra sig iväg. =)

Ha en bra dag, alla.

Synsk

Mitt i natten igen och jag är fortfarande vaken. Till grabbens stora förtret, kan tilläggas. *hehehe* Han vill ligga och titta på tv halva natten och om jag är vaken funkar det mindre bra. Han tror han är så himla smart och kan lura mig men hittills har det inte lyckats.

Den stackaren är övertygad om att jag antingen är synsk eller att jag har ett överutvecklat sjätte sinne. Svaret på gåtan hur jag alltid vet när han fortsätter att kolla på tv när jag sagt åt honom att stänga av är mycket enklare än så. Trots att han gör ett nummer av att stänga av tv´n vet jag när det inte blir gjort. Den sluga gossen lägger sitt överkast framför dörren och hindrar således ljuset från tv´n från att synas utifrån. Det han inte tagit med i beräkningen är att han sedan många år är för lat för att dra ner rullgardinen och därför hindrar även det ljus som annars kommer från gatlamporna att synas under dörren. Alltså, är det helt mörkt i springan under hans dörr försöker han lura mig.

Någon dag kommer han att lista ut hur det ligger till, men tills dess får han gärna tro att jag är synsk. *S*

Konstigt förhållande

Min syster kommer till stan om två veckor. Varför? Jag förstår faktiskt inte.

Ummm, det där låter kanske hårt, knepigt och mindre kärvänligt och det är det också. Vi var otroligt tighta när vi var mindre, men tyvärr valde min käre far att avlägsna henne från oss andra på ett mindre lagligt sätt när vi var i småskoleåldern. Hade jag inte vaknat tidigare än de andra och haft så tråkigt att jag den morgonen valde att springa över till morsan hade även jag blivit avlägsnad från de andra, men ödet ingrep. Hur som helst träffades vi inte alls mellan att jag var sju och fjorton år. Vi hade så gott som ingen kontakt. När jag var tolv eller så försökte vi oss på att skriva brev, men i den åldern hade jag inget att berätta. Inget jag ville berätta om iaf.

När jag var fjorton kom hon tillbaka. Hon kom in i en familj med fem barn som levt ett hårt liv och som i det hårda livet skapat sina platser. Detta hade inte skett fredligt. Nej, nej, vi hade slagit oss fram till dem. Hon svassade in och trodde att hon som äldst automatiskt var något slags överhuvud för oss andra. Eeehhh? Troligt! Vi försökte bygga upp en bra relation, men det raserades om och om igen. Ett år bodde hon med oss. Ett år då det inte fanns en enda lugn stund. Om hon inte skapade bråk med eller mellan oss syskon skapade hon bråk med eller mellan morsan och hennes (mindre civiliserade) karl. Det var ett tungt år även enligt vår måttstock. Kaos avlöste kaos. Lättnaden var faktiskt stor när hon beslöt sig för att flytta tillbaka till Finland.

Efter några år sträckte vi ut handen mot varandra igen. Försiktigt och inte allt för hjärtligt. Men vi tog iaf kontakt. Det visade sig att hon inte ens tycker om mig. Hon anser mig vara bortskämd (mmmm, jag fick ju ta många slag i mina syskons ställe, jag skötte syskonen, jag lagade mat, jag fick knappt gå ut eftersom jag då kunde ligga i rännstenen och hora etc etc, så jag antar att jag var det eftersom jag ju ändå var den de såg - iaf när det var straff på g), uppkäftig, alldeles för uppfylld av min egen betydelse och trodde jag var rolig. Jag å min sida erkände att jag anser henne oerhört barnslig, blind för det uppenbara, mindre snabbtänkt, slampig eftersom hon bokstavligen kastat sig över alla mina killkompisar, småsint och hade dålig humor. Ni kan ju tänka er hur väl vi kom överens. ;)

Ändå kommer hon och hälsar på. Hon och morsan pratade inte med varandra på femton år och nu är de bästisar. Jisses vad bra syrran är, helt plötsligt. Troligen för att hon är den enda av oss som inte talat om för morsan exakt vad vi anser om vår barndom. Nåja, anledningen spelar ingen roll, hon söker iaf upp mig fortfarande. Och jag försöker. Jag svär på att jag försöker. Jag biter mig i tungan, jag vänder mig bort, jag lämnar rummet. Jag försöker. Ändå slutar det med att jag säger något elakt. Hon bjuder in till det. Den ena inbjudan efter den andra i form av korkade kommentarer landar vid mina fötter och bara väntar på att jag ska mosa henne verbalt. En dag klarar jag. Två dagar om jag verkligen anstränger mig. Sen är hon en våt fläck på marken.

Jag har flera gånger talat om för henne hur det ligger till. Hon har samma dilemma faktiskt. Hon vill platta till mig också. Problemet för henne är att jag har en livslång erfarenhet av att freda mig mot sådana påhopp. Det gör dels att hennes påhopp är lama och dels att mina svar är tre gånger snabbare och tusen gånger mer svidande än hennes lamheter. Man måste inte gilla sina syskon, men jag försöker iaf vara civiliserad. Men jag önskar att hon kunde stanna där borta.

Tänka efter före

Jag kände mig rätt pigg efter cykelturen till jobbet, men sedan gammalt vet jag att skenet bedrar. Därför var jag snabb som attan att tinga den elev som på olika vis är mest krävande. Med den eleven visste jag att jag inte skulle ha tid att sätta mig ner och bli alldeles mosig i skallen. Dessutom vet jag ju att den eleven vilar i drygt en timme efter maten tillsammans med sin personal. Jag tänkte alltså till redan i morse, så idag har jag jobbat häcken av mig men har även fått sova en halvtimme på arbetstid. =D

Sedan jag kom hem för en timme sen har jag piskat mattor, städat badrum, städat balkongen, bytt sängkläder och nu håller jag på tvättar. Kan jag ha kommit in i andra andningen, tro??? *S*

Fem

Ja, nu är jag uppe i fem på raken. Nätter utan mer än några timmars sömn alltså. Undrar varför.

Visserligen får jag perioder av sömnlöshet hyfsat regelbundet, men jag kan inte minnas att det hänt mitt i sommaren förr. Nåja, jag får väl ta mig igenom denna period också. Men just idag är jag trött in i märgen.

Brev

Jag måste börja skriva brev igen. Jag saknar det. Jag behöver det. I en flyttkartong i Canberra, Australien, finns mitt liv dokumenterat. Många hundra brev, vykort och lappar med mina ord. Knasiga, allvarliga, roliga, ledsna, glada brev. Många, många. I nästan sex år skrev jag minst ett i veckan. Ofta blev det fler. Sedan blev det ett eller två varannan vecka. Sen bara ett. Efter något år till blev det ett i månaden. Nu har det gått några år till och det har gått ett halvår sedan jag skrev ett riktigt brev sist. Jag saknar det.

Mottagaren till breven och jag har bara träffats en gång. Vi lärde känna varandra på en amerikansk chat under våren -98. Vi klickade direkt. Fy fasen vad roligt vi hade. Hon kommer från landet där under, så det var inte givet att vi någonsin skulle träffas, men under en kort period jobbade hon i London och då passade hon på att smita över hit för en veckas semester. Jag hade kramp i magen av allt skratt som genomsyrade den veckan.

Åren har gått och vi har fortfarande kontakt. Visserligen är hon ingen direkt brevskrivare, men rätt vad det är ringer hon och vi pratar bort en halvtimme eller så. Hon gillar mina brev. Hon kallar mig sin "crazy, unpredictable Swedish friend". Kan visserligen bero på att jag då jag haft tråkigt skrivit på toapapper eftersom det ändå bara är en massa skitsnack och dravel, ibland hittat en massa klistermärken jag använt som ord istället för att skriva dem så hon får klura ut vad det betyder, en gång skickade jag ett brev på svenska och några dagar senare skickade jag en svensk-engelsk ordlista. Nja, vi kan väl summera det med att hon fått en del udda brev under åren. =P

Ibland funderar jag på om jag skulle vilja läsa innehållet i den kartongen. Ägarinnan till den brukar ibland läsa om vissa av dem. De får henne att skratta, att må bra. Det är bokstavligen mitt liv som är dokumenterat där. Eftersom vi blev så bra vänner och eftersom hon är så långt borta finns det ingen självcensur i de breven. Det är bara jag. Jag, jag och ingen annan än jag. Uppgångar, nedgångar, killar, jobb, fritid, vänner, funderingar. Jag. Jag kom fram till att jag inte vill det. Jo, i nostalgisyfte, men inte för att analysera mitt liv. Förresten frågade jag henne i höstas om hon tycker jag förändrat mig under dessa år. Hon upplever mig som gladare, men fortfarande samma starka, ärliga, tokiga tjej hon lärde känna för över en dekad sen. Det duger för mig. Men jag ska börja skriva brev igen. På papper. Med bläckpenna.

Aj som fan

Solen skiner. Jag är ledig. Och vad gör jag? Jo, helt frivilligt utsätter jag mig för tortyr! Helt otroligt sanslöst.

Det räcker med ett enda ord för att de flesta kvinnor ska förstå vad jag menar. Epilator. Mmmm, den där helvetesmaskinen som faktiskt lämnar benen lena och fina mycket längre än en hyvel någonsin skulle kunna. Sommarfina ben vill man ju ha när det finns chans till sol och kjol/shortsväder. En del jag pratar med säger att det bara gör ont en stund, sen blir man bedövad. Eeeehhh...? Jag blir visserligen bedövad där jag redan har använt eländet, men inte där jag ska använda den. Där är huden fortfarande lika härligt känslig som annars. Underbart! =P

Det värsta är nog egentligen inte att börja. Nej, det värsta för mig är när jag äntligen är klar med det ena benet. Då vet jag att jag har ett ben kvar. Mmmm, bara att fortsätta. I det läget törs jag inte ta en paus. Gjorde jag det skulle jag nog tvingas raka det ena benet rätt regelbundet medan det andra håller sig lent och hårlöst en längre period. *S*

Man blir prickig efter användadet av epilator. Det går över inom ett dygn, men slängde jag på mig ett par nätstrumpor nu skulle den enda rätta beskrivningen vara okokt julskinka. Blek svål de rakat bort borsten på och som är inlindad i ett nät. Mmmmm, låter onekligen sexigt. Alltså, inga nätstrumpor för mig. *haha*

Mindre uppmärksam

Ibland yttrar jag mig förhastat. Jag kläcker ur mig något som i efterhand känns dumt och fånig. Jag inser att jag talat utan att tänka efter eller att uppdatera mig. Nyligen gjorde jag precis det. Nu när jag insett hur det ligger till känns det superfånigt och jag skulle vilja gå tillbaka och rätta till det, men det skulle nog kännas ännu fånigare. Vilket dilemma. Att verka fånig genom att svara konstigt pga av att jag inte hållit mig up-to-date och därför baserade mitt svar på gamla intryck eller att verka ännu fånigare genom att ta upp det hela igen långt efteråt. Jag avskyr att känna mig fånig. *S*

Äsch!

Jag har varit sugen på sura bananer hela eftermiddagen. Ni vet, de där rosa bananerna. Efter några (läs; många) fina vinkar traskade grabben äntligen ner till affären för att få mig att sluta störa honom. Livet tedde sig genast mycket ljusare, trots att jag faktiskt inte ens var säker på att det finns i lager i vår kvartersbutik. =)

Han kom hem med en påse och talade om att han faktiskt inte räknat hur många det var och att jag fick nöja mig med de han köpt för nu går han satan i gatan inte iväg igen. Punkt slut! Mäh, spela roll, liksom. Jag hade ju fått mina bananer! =D

Lyckligt öppnade jag påsen. Jag bokstavligen kände lyckan rinna ut ur mig igen. I påsen fanns bananer. Vanliga, äckliga, vita bananer som faktiskt smakar skumbananer. Min min måste ha varit talande. När jag såg upp mot sonen för att påtala detta skickade han iväg en mörk blick och sa att jag fick de enda bananer som fanns där i godisform och att jag ska vara tacksam för de jag fått. Dörren till hans rum följde hans ord innan jag hunnit säga något. Hmmmm......

Skumbananer någon?

Namn

Vet du vad ditt namn betyder? Jag kollade upp mina för många år sen, men har sedan inte tänkte speciellt på det. Kanske är det vanligt att man blir nyfiken på det någon gång i livet, vad vet jag, men sonen kollade upp sina idag. *S*

Son; *drypande av sarkasm* Tack så himla mycket för Stilig och Älskad.

Jag; *med begrundande min* Mmmm, jag var lite orolig över att vi valt helt fel men.... *ser lite tveksam ut*... de funkar kanske ändå.... *låter tvivlande*

Son; *med självsäker röst* Ja, men älskad är jag ju iaf.... *ser osäker ut efter att ha sett min min*... väl?

Jag; *glatt* Ja, mormor älskar dig nog!

Son; *går och kollar betydelsen av sitt andra namn*

Son; *ironiskt* Åh, tack som fan! Liten. Liten, stilig och älskad, varav inget stämmer!

Jag; *fortfarande glatt* Men liten är nog personligheten, inte fysiken, så då är det ju ändå rätt!

Son; *ser skadeglad ut* Hahahahaha, jag ska kolla dina namn.

Jag; *ler brett och självsäkert*

Son; *måste återges på orginalspråk* FUBAR!* This isn´t bloody fair!!! It´s totally wacked! How can I be small, handsome and beloved and you be strong and divine????? Thanks a whole lot, mom!


*Faktiskt använder han FUBAR (fucked up beyond all recognition). Han svär sällan och vet att det och fugly är sådant jag låter passera utan gnäll.

Ångest

Jag bryr mig föga om att jag druckit för mycket. Det påverkar mitt liv i så liten utsträckning att det är en bagatell. Nej, sådant får jag inte ångest över. Min personliga känsla av ångest kommer sig av att jag vid några tillfällen under kvällen lämnat ut mer av mig själv än jag brukar. Det var behövligt för de andra parterna, men för mig känns det som om jag precis tagit en tur i en torktumlare. Jo, det jag gjort har hjälpt de andra parterna. Det är en ofrånkomlig sanning. Har det hjälpt mig? Nej. Det är lika mycket sanning.

En av parterna kommer att läsa detta och det borde väl censurera mig lite, men det fungerar inte riktigt så. Detta är ju min blogg och om jag inte skriver från hjärtat finns det ingen mening med den. Jag har precis gjort något som slitit hjärtat ur kroppen på mig. Det jag delat med mig av är inte småpotatis. Det är ingen bagatell. Jag kommer att älta detta länge. Jag har extremt bra minne, så det spelar ingen roll hur länge sen det var, heller. Jag minns. Men kan det jag en gång upplevde, och sedan i minnet genomlevt många gånger om sedan dess, hjälpa någon annan är jag villig att försöka. Efter alla dessa år är jag duktig på att stoppa undan det, att rendera det en biroll i det som idag är mitt liv. Låt det bara hjälpa någon annan. Låt det inte vara förgäves.

Min hjärna är kokt. Allt för många tankar och funderingar snurrar samtidigt. Jag behöver sova. Klockan är snart halv tre. Jag sov bara några timmar igår förmiddag. Hjärnan känns som mos. Men det är inte hjärnan som styr nu, det är känslorna. De är inte mos, de är kristallklara. Inte vettiga, men ändå kristallklara. Nåja, lite sömn på det gör nog en hel värld av skillnad. Iaf hoppas jag det. Lika så önskar jag att mina känslor inte fått övertaget. Just nu behöver jag känna mig omtyckt. Älskad. Vettig. Förnuftig. Sedd för den jag är.

Usch för känslomässigt dravel!!!! Men jag behöver det ändå. :( Oavsett hur ofta jag får höra att jag är en klippa, förnuftig, intelligent och klok... jag behöver känna mig omtyckt för den jag är, en människa, någon som kan göra fel, någon som ibland inte alls är förnuftig, någon som inte alltid klarar av att vara empatisk, någon som är otålig, någon som åtrår, någon som känner att man behöver andas innan nästa fas börjar... Jag är inte mer än människa. Duger inte det????

Usch

Jag borde veta bättre. Sprit är aldrig bra, inte i någon form. Bacardi límon är visserligen gott med cola, men bra vore ju att ta i. Att dessutom blanda det med vodka + vad helst det finns att grogga på är allt annat än en bra idé. Sömnlösheten i går natt plus spriten i natt.....Mmmm, jag förtjänar nog morgondagen. *ryser*

Vad säger man?

Jag var iväg till en vän ikväll. Som vanligt lagade jag maten. Inga problem med det, det är som det brukar. Sonen var med. Det är också som det brukar. Ordväxlingen som följde var också typisk... *S*

Jag; Usch, jag gråter efter att ha skalat löken.

Son; Jaså? Är det som om du faktiskt har känslor???

Jag; *blänger*

Vad säger man? *S*

Ma Moran

Kate Barker

Alla har vi väl hört talas om Ma Barker, gangstermorsan som härjade vilt i USA under depressionen och som förevigats genom låten Ma Baker av Boney M? Tillsammans med sina fyra söner planerade och utförde de bakrån och kidnappningar runtom i USA. Våldsamma uppgörelser med polisen avslutade sagan om den kriminella familjen. De sköts alla till döds i Florida 1935.

Judy Moran

I Australien har de en egen version av Ma Barker. Hon heter Judy Moran. Hennes man och söner har redan fallit offer för det våldsamma liv de valt. Hennes eget öde har nu hunnit ifatt henne. Hon står åtalad för mord, trots sina egna bedyrelser om att hon alltid skyggat för våldet i hennes familj, att hon fördömt det.

Skillnaderna mellan de två kvinnorna är enorm. Kate Barker levde i fattigdom, bitter och trött på att bli trampad på. Judy Moran lever i lyx som en av australiens gangsterhöjdare. Där Ma Barker var en manshaftig (till sättet) person som även utåt eggade hennes söner att ta för sig, stjäla, kidnappa och anse att de hade rätt till det är Ma Moran mer sofistikerad. Hon visar sig inte offentligt utan att vara stylad, hennes liv är glamoröst , hon har inspirerat till en tv-serie och hon har skrivit böcker i vilka hon beskriver det svåra liv hon haft i de råbarkade männens sfär. Det är som en akt i tre delar. Inledningen, den intrigfulla mitten och sedan det storslagna avslutet. Är det dags för tredje akten nu, tro?

Nej

Det blev ingen sömn inatt. Några timmar på förmiddagen fick jag iaf. Konstigt nog känner jag mig inte speciellt trött. Jo, trött är jag väl, men inte helt slut. Mmmm, jag vet, det kommer. Jag ska nog planera in en tupplur på eftermiddagen. Hunden är nog överlycklig iaf. Hon var ut tre gånger under natten/morgonkvisten. Nu sitter hon och vill ut igen. Den hunden är svår att göra nöjd. *S*

Jag har funderat på det där att jag är pjoskig. Hela min natur strider mot det uttrycket i samband med mig själv så jag har genom noggranna analyser kommit fram till att jag inte allt är pjoskig. Jag är empatiskt. Jag menar, tänk själv om någon annan beslutade hur länge du var tvungen att vänta innan du fick lätta dig nästa gång? Jag skulle då absolut inte gilla det. Gilla förresten, jag skulle avskyr det med hela mitt väsen. Nej, jag är inte pjoskig. Jag är empatisk och väljer att ge större valmöjlighet. Promenad ibland, urin och exkremiteter ibland. Så det så! *nickar bestämt*

Requiescat in pace

Ihågkommen

Saknad

Sleepless in Västerås

Blödig. Det är det enda ord som passar. Jag är blödig. Hunden sover i en bur. Det är inget ovanligt i det, jag känner flera hundar som sover i burar. Denne för att hon älskar att förtära skor när folket sover. När dessa hundar varit kvar här över natten har jag drabbats av samma fenomen. Jag, som faktiskt inte är speciellt pjoskig. Men jodå, jag tycker synd om dessa hundar. Jag har vaknat mitt i nätterna och tyckt att de behöver komma ur buren lite, så jag kränger på dem kopplet och traskar en bit med dem så att de får sträcka på benen.

Inatt har jag inte sovit. Inte än iaf. Klockan tickar iväg så troligen kommer jag inte somna förrän det är morgon. Men, men, hunden har ju varit ut nyligen så hon borde klara några timmar in på förmiddagen. Om jag själv klarar det är en annan femma. Pjoskig. Löjligt. Sånt tjafs behöver jag inte. =P

Summering

+ med dagen:

Jag ägnade en kvart med att prata med en för mig främmande gamling jag mötte på gatan. Han berättade om sina glansdagar som korphockeyspelare. Hans leende lyste upp min dag.

Ett intressant utbyte av sms lyste upp den ytterligare.

Katt- respektive hundägaren kan slappna av och fira midsommar i lugn och ro eftersom jag sköter deras djur.

Maten var god.

Grabben och jag skrattade oss igenom "Livet från den goda sidan" tillsammans. En bra stund då vi la allt vardagsgnabb åt sidan.

Håret är rätt nyans igen.

Många har, på det ena eller andra sättet, hört av sig för att önska glad midsommar.


- med dagen:

Disken är inte ren ännu.

Jag tror hunden ska till att börja löpa.

Boken jag läser, Brida av Paolo Coelho, är sämre än jag trodde möjligt.

Scenario

Jag; Will you be an angel and do the dishes today?
Son; Nope, I don´t feel like it.

Min hjärna målar upp tre olika scenarion.
Det första är att jag ändå tvingar den lilla satungen att diska.
Det andra är att jag ger mig själv en bitchslap för att jag formulerade mig så illa.
I det tredje skrattar jag åt eländet.

Den sistnämnda vann.

Vakt

Jag har haft en väldigt lugn midsommar och så kommer det att fortgå. Gamla farmor har åkt iväg till sin dotter och har överlämnat ansvaret för sin ögonsten, den vackra Sabrina, åt mig. Jag bor ju på andra sidan gatan från henne så det är ingen ansträngning att göra gumman en tjänst. Katten själv märker man inte av. Den reagerar knappt när man kommer.

Ändrade planer renderade i att jag nu har en väldigt fin hund här hemma. Jag har aldrig passat den vovven tidigare, men hon är tack och lov snäll. Kan bli jobbigt om detta muskelknippe bestämmer sig för att leva rövare. *S*

Tack alla som bjudit in oss till diverse aktiviveter. Det uppskattas massor, även om vi tackat nej till inbjudningarna. ♥ ♥ ♥

Glad midsommar!!!

Jag önskar alla där ute i cybern en glad midsommar. Samtidigt hoppas jag att alla i cybern kliver tillbaka in i den verkliga världen och firar midsommar där. =D

Enkelt recept

Bild snodd från nätet

Jag lägger upp receptet här istället för att försöka leta rätt på anonyma personers mail. *S*

1 liter filmjölk
1 liter naturell yoghurt
200 g fetaost
2-3 vitlöksklyftor
1 knippe gräslök
salt
peppar
paprikapulver

Ställ ett durkslag i en bunke och lägg i en handduk. Häll filen och yoghurten däri och låt det rinna av. När det runnit i några timmar kan man röra om lite. Förvara i svalt. Vrid ihop handduken när det är möjligt utan att allt rinner över. Vrid ur vätskan i mellan åt. Det hela tar ca 2 dygn, beroende på vilken konsistens ni önskar. Mosa ner fetaosten, klipp i gräslöken, pressa ner vitlöken och krydde sedan med salt, peppar och paprikapulver efter eget tycke.

Så enkelt och så himla gott!

Tillägg; Det blir en ganska stark vitlökssmak enligt detta recept. Ta mindre vitlök om starkt inte faller er i smaken. =)

Kväller

Nu är det kväll. Grabben lagade mat, så disken var min. Inte den vanliga fördelningen när jag lagar mat, men jag kände mig snäll idag. Iofs borde satungen ha fått ta disken också eftersom han konstaterade att jag är läskig. En blandning mellan Satan och SÄPO. Anledningen till detta är att jag har en (i hans tycke) läskig förmåga att veta saker. Alltså, det krävs bara lite god observationsförmåga och några hyfsade gissningar så är det ju rätt lätt att tolka en/sin tonåring, men vill han tro att jag är synsk är det ju till min fördel. *flin*

Nu sitter jag i mitt rum och funderar på om det kanske är värt att vakna väldigt tidigt i morgon. Grabben har rummet fullt med folk. Ändå är han ensam där inne. Jag hör minst två röster utöver hans där inne. Skype och högtalare skapar illusionen av att det är smockat i rummet. Tv eller säng? Tv eller säng? Det blir till att singla slant. *S*

Tvunget

Jag gjorde ett ryck idag. Jag trotsade vädret. Jag var tvungen.

Under somrarna slår vi ihop förmiddagens fikarast med lunchrasten och får då 45 min i ett sträck istället för att sitta ensamma i ett personalrum en kvart på förmiddagen. Vi ser till att det finns sällskap för alla under större delen av de 45 minuterna. Solidarietet, ni vet. :)

Idag bestämde jag mig för att skicka alla mina kollegor på rast samtidigt. Ja, jag hade en baktanke. När de kom tillbaka talade jag om att jag kanske skulle bli lite sen tillbaka från min rast, men att de inte skulle oroa sig, jag skulle komma tillbaka. Sen hoppade jag på en blöt och kall cykel. Närmsta frisör väntade... inte. Hon var fullbokad. Nåja, det fanns en till nedåt gatan. Nä hepp... magsjuka, återkommer på måndag. Hmmmm.... En oansenlig skylt på andra sidan gatan skvallrade om ytterligare en frisörsalong. Där då?

Ja. Nu har jag fått bort det slitna och kan faktiskt kamma igenom håret utan att fastna i borsten. Hur bra som helst. Visserligen fick jag lite skäll av frissan, men det var väntat. Men jag blev ändå förvånad. Denna frissa är den enda jag varit hos som inte påpekat att jag har sååå många hårstrån, men att de är såååå tunna. Istället valde hon att ge en komplimang för mitt mjuka hår (efter att hon klippt bort svintot, vill säga) och önskade att hon hade liknande hårkvalitet.

Nu vet hon ju inte vad hon pratar om eftersom mitt hår är som babyhår och därför kräver en hel massa arbete för att få till någon form av frisyr. När det tidskrävande jobbet är gjort vet jag att det är ungeför två timmar innan allt ligger platt och rakt igen, så det gäller att se till att alla kort tas inom en och en halv timme. Den sista halvtimmen är som om frisyren vore den döende dandyn, kämpande, ovillig att ge upp men väl medveten om att det kommer att det kommer att ske... *s*

Nåja, nu är det iaf klippt så att det kan formas till en frisyr. Skönt. =)

Osar

Jag har gjort ost. Färskost förstås. Vitlök och gräslök. Jisses vad gott det är! Och vad enkelt. Jag brukar göra några laddningar om året men eftersom grabben totalvägrat ens smaka på det tidigare har jag alltid gett bort en del. Jag menar, det blir lite enahanda att trycka i sig så mycket själv. Jag gör alltid på 1 liter fil och 1 liter yoghurt. Ibland slänger jag i lite gräddfil eller liknande också, om jag råkar ha i kylen och behöver använda det innan det blir gammalt. Hur som helst blir det rätt mycket.

Till den här laddningen lovade jag bort ost till några kollegor. Jag slevade upp den i några 200 g´s burkar och fick ändå dubbelt så mycket kvar själv. Tur är väl det eftersom grabben tydligen drabbats av alzheimers och nu plötsligt bara ääääälskar den. Tonåringar! Vänta bara tills han smakar den som en krämigare dressing till grillat. Då kommer ääääälskar vara allt för tamt. *S*

Naturligtvis har jag smakat den redan. Jag sitter nu här och osar så mycket vitlök att min gamla turkiska granne på Vallby skulle känna sig som hemma. =P