tisdag 27 januari 2009

Skal


Ibland önskar jag att det vore möjligt att uppfinna en rustning för att skydda mig från världen.

Kroppen är nog så viktig, men till den behövs sällan en rustning. Det är insidan som hela tiden får ta emot törnar. Oro blandas med svårigheter som i sin tur blandas med yttre påverkan. Orken tar stryk innan man får ordning på det, om man nu får det, och känslorna hotar att ta över. Jag behöver inte nödvändigtvis en rustning i metall, utan skulle vara rätt nöjd med en i läder. Tålig, svår att penitrera och möjlig att forma.


Jag är av rätt hårt virke, så allt kommer att ordna sig i slutändan. Det brukar göra det. Saker faller på plats och sjunker från de enorma problemen de först verkar vara till mer rimliga proportioner. Men en känslomässig rustning.... det vore något det!

4 kommentarer:

Therese sa...

Den känslan kan jag så känna igen mig i. Eftersom jag är född i kräftans stjärnteckan påstås det att jag har ett skyddande skal. O visst det kan i viss mån stämma. Men svårt med en hård utsida o väldigt mjuk insida med...
:)

~Sol~ sa...

Där ser man... Även jag är kräfta. Jag har ett pansarskal utåt. Klarar allt! Men skadan på insidan är det inte många som vare sig uppfattar eller får se...
=)

marbor sa...

Och jag är vädur/oxe och saknar skal, har bara ett begynnande lager underhudsfett som skydd...haha...ehhh...

~Sol~ sa...

Oj! Ja, det skyddet glömde jag ju... Jag är ju vadderad till max. ;)

*hehehe*