lördag 17 januari 2009

Att jag aldrig lär mig....

Min mamma, som var en förståndig ko, sa alltid "be careful what you ask for, you might get it." Jag har hört detta uttryck till leda. Jag skulle nog kunna citera det i sömnen. Trots det lär jag mig aldrig...

Idag önskade jag att jag hade något att göra. Något som fick mig att inte tänka på hur uttråkad jag var, eller rent av göra mig mindre uttråkad. Min önskan gick i uppfyllelse.

Mina grannar har fyra små telingar. På något vis har det blivit som ett kollektiv med två dörrar i den här trappen. Deras tre äldsta kommer och går som de vill och min grabb är hos grannen stup i kvarten. Vi äter ihop rätt ofta, vi umgås och vi vet att det finns barnvakt, socker, tvättmedel eller vad sjutton man nu kan behöva nästan närhelst man behöver. Jag och grabben är dessutom faddrar till deras minsta grabb.

Grannfrun jobbar inom omsorgen och har oregelbundna tider. Det orsakade att grannen idag bad mig komma in vid 22-taget. Hans näst minsta hade kräkts över hela sin säng, sig själv, golvet och sin snuttefilt. Jag tog hand om barnet medan han sköljde, skurade och gick ner i tvättstugan. Det var helt ok för pojken var ren och hade fått på sig ny pyjamas när jag kom in. Pappan sprang som en tätting för att få rent överallt medan jag och grabben mös i soffan.

Pojken blev snart trött. Den lilla tvååringen lade sig i sin rena säng för att sova, men jag hann inte ens gå in till mig innan han åter hoppade upp, slängde upp dörren till sitt rum och kräktes ner hela hallen. Jag menar det bokstavligen. Matta, en jacka, skor, cykelhjälmar.... you name it. Jag duschade av grabben och satte mig sedan i soffan igen medan pappan åter fick sanera. Tur att tvättstugan inte stängs av på nattetid. Och att det är jag som bor ovanpå den, så ingen kommer att klaga.

Nu sover grabben sött, men hans lillebror är uppe och leker. Pigg som en mört. Jag är inte ett dugg avis på min granne. Jag har visserligen sagt att det är ok att väcka mig om det behövs, men jag hoppas verkligen inte att det gör det. Jag är inte känslig för spyor eller liknande, men det innebär inte att jag roas av att ta reda på resultatet av en kaskadspya.

Nästa gång jag är uttråkad tänker jag be om en vettig, artikulant, sexig, intressant, humoristisk och charmig karl som är intresserad av mig.

8 kommentarer:

Anonym sa...

ja ibland ska man nog inte önska nåt.. itne högt.. hoppas det itne var vinterkräksjuka bara.. för då kan du nog milt invänta en liten tur på toa själv oxå om ett par dagar eller så.

men det hoppas vi för guds skull INTE.... tur att du fick ltie att göra i alla fall.. även om jag inte... asch.. nu ska jag vara tyst det är mitt i natten... natti..

~Sol~ sa...

Jag har redan bestämt att det inte är vinterkräksjukan. =P

Natti natti... =)

Anonym sa...

va bra.. då behöver jag itne oroa mig för det.. fast det gör jag lite.. natti igen... fast.. hmm.. jag jobbar jue

~Sol~ sa...

Jag vägrar oroa mig förrän fan sitter där på väggen. =)
Jag har inte jobbat natt på ett tag. Kan sakna det ibland. Jag sover ju ändå inte. =P

Ha en bra natt!

marbor sa...

Man ska inte måla fan på väggen om man kan måla på...hmm...svärmor? Grannen? ;-)

Hoppas du inte vart smittad. Låter rätt schysst att ha ett kollektivboende :-) men jag hoppas ändå att du får din ensamhet när du behöver den...*L*

~Sol~ sa...

marbor, min fd svärmor är den jag numera kallar farmor. Världens gulligaste. Ingen fan kommer i närheten av henne. *S* Grannen gillar jag ju också, så ingen där heller. Men jag har ju en kollega... *funderar*... ;)

Det funkar ypperligt att stänga dörren när jag känner för det. Måste bara komma ihåg att låsa den då eftersom tvååringen är kär i mig och gärna försöker smita över hit när det passar honom. *L*

marbor sa...

Ta en äckelgrön färg...*tipsar*

~Sol~ sa...

Jag gillar ju grönt... Men jag avskyr rosa. En vedervärdig chockrosa som skiftar lite i lila, kanske? Gärna fluorescerande.... *hehehe*