måndag 5 januari 2009

Självkänsla/självförtroende


Jag hade idag ett samtal med en i min närhet. Han är rätt stor till formatet och har nu bestämt sig för att det är dags att klättra nedåt i viktskalan. Han säger sig göra det för sin egen skulle men också för att han ska ha en chans att delta.

Hans egna ord var "Jag vill iaf att folk pratar med mig innan de avfärdar mig."

Jag förstår honom helt och fullt. Hans upplevelse är att folk inte tar honom på allvar eller är intresserade av att lära känna honom som person eftersom de bara ser till det yttre och han inte direkt skulle vinna några pris i skönhet oavsett storlek, men som stor har ungefär lika stor chans som en snöboll i helvetet. Hans ord, inte mina...

Hur många är det som bär på sådan osäkerhet? Jag tror att det är många fler än vad man tror. Jag vet att jag gör det. Jag är väl inte fulare än gemene man/kvinna, är allmänbildad, kan prata om det mesta, känner mig sällan malplacerad på så vis att jag lätt anpassar mig till situation och plats, tycker om att lära känna nya människor och brukar ha lätt att få folk att skratta. Ändå känner jag mig ibland osäker, rädd för att jag ska uppfattas som tråkig, inte duger och att jag kanske inte passar in.

Självsäkerhet är något helt annat. Ge mig en uppgift och jag fixar det. Ställ mig framför ett problem och jag löser det. Jag har inga rädslor för att inte klara av något. Jag kan flytta berg om jag måste. Visserligen föredrar jag att använda andra metoder, men krävs det att jag skottar undan berget med enbart en spade så gör jag det. Ibland behöver jag lite hjälp med att klara ut det, men att veta när man ska be om hjälp är inte en svaghet utan snarare en styrka.

Om jag bara kunde fördela självsäkerheten och självkänslan lite, blanda ihop dem i en kompott. Då skulle jag nog få en rätt lagom portion av båda.

2 kommentarer:

Ullis sa...

känner igen det där.. tror det är fler än man tror som är osäkra.. alla dom där man TROR har stenkoll på allt och är så säkra på sig själva och så.. jag tror det, jag måste tro det.. annars känner jag mig förjävla eländig :D

~Sol~ sa...

Nej, när man pratar med folk så inser man att även de man minst anar det hyser samma osäkerhetskänslor som en själv.

Men vi duger som vi är, så det så! =)