Jag klarar dagen bra. Till och med jättebra., trots att jag slitit hund. Det slumpade sig att jag fick sköta alla tipp-uppställningar (ståbräda för handikappade), besök i skötrum, lyft, sondmatningar och en stor del av de andra förflyttningarna som kräver lyft, teknik, kraft och en hel del vilja idag. Snacka om att jag var trött när jag slutade, en och en halv timme senare än annars. Jag ringde brorsan och tiggde skjuts. Det är inte något som hör till vanligheten. Tur att jag har en snäll bror...
Efter jobbet var jag barnvakt. Jag hade lovat innan, annars hade jag aldrig gått med på det. Jag var redo för sängen redan då jag kom hem från jobbet. Efter en och en halv timme med en speedad tvååring och en glad ettåring som lärt sig förflytta sig snabbt och effektivt riva i allt kändes det som om jag hamnat i någon sorts vaken koma.
Underlig känsla.
Efter jobbet var jag barnvakt. Jag hade lovat innan, annars hade jag aldrig gått med på det. Jag var redo för sängen redan då jag kom hem från jobbet. Efter en och en halv timme med en speedad tvååring och en glad ettåring som lärt sig förflytta sig snabbt och effektivt riva i allt kändes det som om jag hamnat i någon sorts vaken koma.
Underlig känsla.
2 kommentarer:
men kära du, hur klarar din rygg det!! du är så DUKTIG!! stark och duktig.. jag avundas dig :)
Tack. =) Jag tror att det mest handlar om en enorm djävlar anamma och en övertro på min egen förmåga. *S*
Jag tar det försiktigt och använder mig av alla hjälpmedel som finns. Innan ryggeländet gav upp hände det ofta att jag bara tog i och lyfte istället för att peta dit en lyftsele etc, men nu görs allt lugnt, metodiskt och med stor hjälp av diverse saker som ju finns där av just den anledningen. =)
Skicka en kommentar