Jag jobbar på en särskola. Det är inget nytt för de flesta, men just nu är själva poängen att jag jobbar på en särskola. Det är inte ett grundsär, där barn med en mild eller måttlig begåvningsnedsättning går, utan det är en träningsskola. På "min" skola är barnen alltså gravt begåvningsnedsatta.
Trots att dessa barn är inskrivna på en träningsskola och det dessutom är skrivet i alla deras papper att de är det måste skolsköterskan skicka ett intyg till försvarsmakten i vilket hon listar deras diverse diagnoser och eventuella tilläggshandikapp. Varför? Jo, för annars blir dessa barn kallade till mönstring. Som om det inte är tillräckligt jobbigt för familjen att hantera allt som kretsar runt ett barn med dessa problematiket, de måste dessutom motivera varför deras grabb inte ska behöva göra lumpen.
Varför är det så satans viktigt med alla dessa papper och onödig byråkrati i detta land...?
Trots att dessa barn är inskrivna på en träningsskola och det dessutom är skrivet i alla deras papper att de är det måste skolsköterskan skicka ett intyg till försvarsmakten i vilket hon listar deras diverse diagnoser och eventuella tilläggshandikapp. Varför? Jo, för annars blir dessa barn kallade till mönstring. Som om det inte är tillräckligt jobbigt för familjen att hantera allt som kretsar runt ett barn med dessa problematiket, de måste dessutom motivera varför deras grabb inte ska behöva göra lumpen.
Varför är det så satans viktigt med alla dessa papper och onödig byråkrati i detta land...?
6 kommentarer:
Ja varför blir jag inte förvånad.
Där finns minsann resurer... Byråkrati!
Man kan ju annars tycka att det är väldigt onödig pappers hantering!!!
O som du sa har inte familjerna nog ändå!?
Nej, förvåningen uteblir - tyvärr. Man skakar bara på huvudet och går vidare. Skrämmande att man kan bli så van vid sådant att en huvudskakning är ens största reaktion.
hehe.. vi har samma bransch gemensamt även om jag höll till på diverse gruppboenden ett antal år( räkna ca 15 ). Jobbade ett tag med ungdomar mellan 7-21 med grava handikapp. Kan meddela om att det är väldigt vanligt att det kommer inkallningsorder till grabbar i lämplig ålder. Ett tag diskuterade vi faktiskt om vi inte skulle göra en utflykt till mönstringen och se om de fick va me och leka med de stora pojkarna men idé föll alltid på det praktiska... att resan ofta var lång... :-)
Jag jobbade på ett sådant boende i flera år. Redan då ansåg jag att många av de papper och intyg som krävdes från diverse ställen var helt galna. Men jag gillar ert sätt att tänka. Synd att resan var så lång. Det hade varit guld värt att ta kort på mänstringspersonalen när de fick syn på grabbarna. *hahaha*
verkligen.. med tanke på att den multihandikappade "gossen" på glada 190+ var uttagen till flygvapnet... hade nog blivit en syn för gudar.
Hahahahahahahahahahahahahaha
Jag kan verkligen se det framför mig! =D
Skicka en kommentar