1 januari

Denna dag har förflutit precis som den ska. Av gammal hävd ska årets första dag användas till att slappa. Enda undantaget är om man jobbar och inte har något annat val än att slita hund.

Ivanhoe var precis likadant som alla andra år. Konstigt det där. ;) Men det var ändå skönt att sitta framför tv´n, mumsa på ett päron (är så trött på godis) och bara förlora sig i en romantiserad skildring av en rätt så våldsam epok i vår historia. Konstigt är det också att jag blir lika irriterad var gång jag ser att Ivanhoe väljer det där våpet istället för den självständiga, vackra och rådiga Rebecca. Ja, ja, jag vet att det har med religion och livslång kärlek att göra, bla, bla, bla, bla och dessutom bara är en film. Spelar ingen roll. *L*

På tal om päron... Det är lustigt det där med vad man gillar och gillar. Jag avskydde päron som barn. Gillade det inte som vuxen heller faktiskt. Inte förrän nyligen, vill säga. Nu kan jag längta efter att äta ett saftigt päron. Jag har läst någonstans att man var femte år får nya preferenser när det gäller smak etc. Kanske det. Jag vet iaf att jag de senaste åren kommit att tycka om mycket som jag tidigare mått direkt illa av att äta. Något jag faktiskt har vomerat av är oliver. Nu äter jag dem som om jag vore gravid (vilket är omöjligt). De svarta får visserligen vara, men de gröna är ju himmelska. Nåja, att utöka sina kulinariska upplevelser kan ju knappast vara fel. =)

Resten av dagen har gått åt till att slappa. Jag var visserligen inte drucken igår, men jag kom ändå inte hem förrän vid halv fyra. Vid närmare eftertanke är det väldigt få nätter de senaste tre veckorna jag somnat före fem på morgonen och sen har jag ändå gått upp hyfsad tid. Ja, allt är ju relativt, så innan tolv är hyfsad tid när man somnat framåt fem-sex på morgonen. Kontentan är iaf att jag sover för lite och borde göra något åt det. Frågan är bara vad...?

Men nu måste jag ändå ta tag i mitt liv. Jag kan inte gå hemma och dröna längre. Jag håller nämligen på att bli tokig av det. Min frisyr tar skada av att jag sliter i den för att jag är frustrerad och uttråkad. Det lilla som liknar en frisyr som jag har ens på en bra dag vore trevligt att behålla. Alltså ska jag de dagar som är kvar av sjukskrivningen och annan ledighet försöka göra något som bryter monotonin i tillvaron. Om jag samtidigt kan göra saker som tränar ryggen är det ju två flugor i en smäll. A win-win situation.

Nu när det gamla året är slut ämnar jag försöka lämna en hel del av det som varit under det året bakom mig. A clean break, så att säga. Jag tog ett avslutande samtal med en person idag. Det är väl egentligen avslutat för länge sen, men idag blev det ändå ett mer definitivt avslut. Iaf för mig och det var det som var poängen. Det finns andra saker jag behöver gå bort ifrån också och även om jag varit på väg ett bra tag känns det också mer definitivt nu. Inget mer tjafs och skit nu. Jag kliver ur. Kastar in handduken utan att för den skulle ha gett upp annat än situationen.

Jag fick igår en indikation på något som kan bli lite jobbigt i längden. Tur att jag fick en vink om det rätt tidigt så att jag kan arbeta runt det. Jag tänker inte undvika de personerna det handlar om, men jag kan gå runt det som kan bli infekterat genom att låtsas vara både blind och extremt blond.

Jaha. Så är det som vanligt med min slappardag. Funderingar och åter funderingar. *L* Jag tyckte inte jag gjort något vettigt alls under dagen, men jag har ju kommit fram till en hel del. Kanske är det så man ska göra... Låta sitt undermedvetna jobba järnet medan man själv inte gör något mer ansträngande än att knäppa på datorn...? ;)