Telefontiggare

Nyligen fick jag ett telefonsamtal från någon farbror som representerade Svenska Psoriasis Föreningen (eller något liknande). Han påbörjade samtalet med att berätta om psoriasis. Efter att han rabblat sin läxa oavbrutet i några minuter passade jag på att sticka i mellan med att min grabb har psoriasis och att jag faktiskt vet vad det är. Farbrorn ignorerade mig, tog in all luft han behövde och läste klart sin harang. Jag försökte flera gånger avbryta men han malde på.

Nå, till slut var harangen och luften slut och jag fick äntligen chansen att åter säga att jag vet exakt vad psoriasis är och sedan fråga vad det egentligen var han ville. Återigen hade han lock för öronen då han tog ett nytt djupt andetag. Nu började han berätta mer detaljerat om psoriasis. Till slut kom han till saken. Ville jag köpa julkort för att stödja forskningen om psoriasis?

Med lugn och behärskad röst talade jag om att jag redan stödjer forskningen om psoriasis (en vit lögn eftersom jag var trött på honom) eftersom sonen har det, så nej tack, jag vill inte köpa några julkort. Tänk, jag blev inte ens förvånad över hans svar... "Men... du skulle ha sagt att du vet vad psoriasis är!"

Jag är inte omöjlig. Jag har inte för vana att handla av telefonförsäljare, men när det gäller något sådant kan jag ibland göra det. Eftersom grabben har hudåkomman som det denna gång gällde hade det till och med varit troligt att jag köpt ett paket julkort av farbrorn om han bara knipt igen lite och visat intresse för det jag sa. Som det var nu blev jag bara irriterad istället.

Och jag trodde dessutom att jag var med i Nix....