Oväntat

Jag fick ett oväntat samtal idag. Mitt ex ringde för att höra hur det är med mig. Det var ju snällt av honom, speciellt med tanke på att han själv tydligen har lunginflammation och har hostat av några revben. Vi har ingen kontakt. Visserligen kan vi vid högtider och födelsedagar skicka ett kort grattis sms, men utöver det har vi bara träffats några få gånger då det varit kalas eller så i hans släkt.

Han verkar ha skaffat sig en annan syn på mig nu än vad han hade mot slutet av vårat förhållande, så samtalet blev lite surrealistiskt. När vi var ihop var jag ofta korkad, hade ett mindre tilltalande yttre, var tråkig och pratade för mycket. Nu är jag plötsligt den bästa tjej han någonsin haft och han saknar mig oändligt mycket. Vad är det man brukar säga...? Man saknar inte kon förrän båset är tomt. Eeehh... eller... man förstår inte vad man mister förrän det är borta låter nog bättre. ;)

Att vi har olika minnesbilder av saker var snabbt konstaterat. Han ser saker enbart till sin fördel, medan jag ser att bägge gjort fel. Jag beslöt mig för att inte börja bråka om något som hänt flera år sedan, utan hummade bara lite och böt ämne. Varför gräva i något som redan är passé? Jag gynnas knappast av det. Tar bara onödigt med energi. Jag är färdig med att vara arg och besviken över sådant som har med honom att göra.

Det var trevligt att prata med honom, trots vissa knepigheter. Vi var ju ändå ihop i sju år, då borde man väl kunna vara civiliserade mot varandra. En liten up-date så att man vet vad som händer med barnen, ett trevligt samtal och sen är det bra. =)