Många gånger har jag svurit över hur ouppfostrad och kaxig min grabb är. Jag tar på mig hela ansvaret för det. Det är ju trots allt jag som ska ha uppfostrat honom.
Det har visserligen varit annat då han inte varit hemma, vilket jag är tacksam över. Folk talar ofta om vilken trevlig och väluppfostrad son jag har. Mot mig kan han vara smått uppkäftig eller (vilket är hans favoritmetod eftersom han vet hur mycket det retar mig) strunta i att ens se eller höra mig då jag pratar med honom. Hur han är mot sin pappa ska vi inte gå in på, men jag är ändå glad över att han "bara" beter sig illa mot sina föräldrar. Det hör ju till att växa upp, den här revolten mot de som känns tryggast i hans liv.
Nå, idag har jag fått svart på vitt på att han faktiskt är en bra grabb. Han såg på mig idag hur ont jag hade och tog sedan helt sonika över. Han har skött tvätten, han diskade och han har hjälpt mig att slå in paket, sortera dem och ställa undan dem. Katastrofområdet som utropats i mitt sovrum har plötsligt minskat med nästan tre fjärdedelar. Han hjälpte mig att röja undan medan vi ändå höll på med paketen. Han vet hur röran gjort mig less och irriterad. Hellre en glad mamma än en som bara gnäller, tydligen. :)
Iofs har han fortfarande varit kaxig, men idag var det med glimten i ögat. När jag bannade honom för det såg han lite överlägset ner på mig (han är ungefär 1 cm längre än jag nu) och påpekade att han just för tillfället har övertaget eftersom han kan gå ifrån mig just nu, så han tänker fortsätta vara kaxig så länge jag inte kan få tag på honom även om jag skulle vilja. Hmmmmm.... *L*
Men kaxig och ouppfostrad mot mig eller inte, jag har en suverän grabb. =D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar