Relationer är något man hela tiden lever med, påverkar och påverkas av. Men frågan är hur ofta man stannar i en relation även då man vet att den inte längre tillför något eller är direkt skadlig för en själv? Jag syftar inte enbart på kärleksrelationer nu, utan generaliserar stort.
Under natten har jag funderat, blött och stött några olika relationer som behövts omvärderas. Det har skett många förändringar i mitt liv på sistone. Inga rockader, men tillräckligt för att det åter är dags att fundera på vad som är viktigt för mig och vad som är värt att städa undan. Att bolla samtidigt med allt som figurerar omkring mig just nu är ett konststycke jag inte bemästrar, därför måste jag sortera ut de som går att plocka bort och bordlägga dem.
Det finns saker som gjort att jag känt det som att jag inte riktigt hör till, att jag står utanför... Till en början smög sig känslan över mig men på sistone har den blivit mer påtaglig. Det är faktiskt så också, men inte av den anledningen jag trott. Iaf inte enbart. Tidigare har jag bara undrat vad som gjort att de dragit sig undan, men idag kom jag till insikt om att jag faktiskt tagit ett stort steg bort samtidigt som de makat sig undan. Insikt leder till vidare tanke, eller borde iaf göra det.
Jag har nu beslutat att reducera något som jag tidigare ansett vara en viktig relation till en kontakt, bestämt mig för att jag måste prata ingående med en närstående om en situation innan jag tar vidare beslut i en oväntad relation och slutligen ska jag börja bygga upp en relation som varit på nedåtgång. Den förtjänar att behandlas bättre än hittills. Nya relationer tillkommer konstant. Dem får jag ta ställning till allt eftersom.
Alla funderingar är inte avslutade. Det finns många förvecklingar i mitt liv som påverkar varandra. Det kommer krävas en del fingertoppskänsla för att lösgöra dem utan att strula till allt. Jag gillar verkligen inte komplikationer, men kommer att stöta på en hel del innan jag lyckas återskapa det lugn som härskade i mitt liv för bara ett halvår sen.
Jag tänker inte nöja mig och jag tänker inte acceptera enbart för att det förväntas av mig.
Under natten har jag funderat, blött och stött några olika relationer som behövts omvärderas. Det har skett många förändringar i mitt liv på sistone. Inga rockader, men tillräckligt för att det åter är dags att fundera på vad som är viktigt för mig och vad som är värt att städa undan. Att bolla samtidigt med allt som figurerar omkring mig just nu är ett konststycke jag inte bemästrar, därför måste jag sortera ut de som går att plocka bort och bordlägga dem.
Det finns saker som gjort att jag känt det som att jag inte riktigt hör till, att jag står utanför... Till en början smög sig känslan över mig men på sistone har den blivit mer påtaglig. Det är faktiskt så också, men inte av den anledningen jag trott. Iaf inte enbart. Tidigare har jag bara undrat vad som gjort att de dragit sig undan, men idag kom jag till insikt om att jag faktiskt tagit ett stort steg bort samtidigt som de makat sig undan. Insikt leder till vidare tanke, eller borde iaf göra det.
Jag har nu beslutat att reducera något som jag tidigare ansett vara en viktig relation till en kontakt, bestämt mig för att jag måste prata ingående med en närstående om en situation innan jag tar vidare beslut i en oväntad relation och slutligen ska jag börja bygga upp en relation som varit på nedåtgång. Den förtjänar att behandlas bättre än hittills. Nya relationer tillkommer konstant. Dem får jag ta ställning till allt eftersom.
Alla funderingar är inte avslutade. Det finns många förvecklingar i mitt liv som påverkar varandra. Det kommer krävas en del fingertoppskänsla för att lösgöra dem utan att strula till allt. Jag gillar verkligen inte komplikationer, men kommer att stöta på en hel del innan jag lyckas återskapa det lugn som härskade i mitt liv för bara ett halvår sen.
Jag tänker inte nöja mig och jag tänker inte acceptera enbart för att det förväntas av mig.
2 kommentarer:
Hej Gumman!
Låter som mycket kloka tankar du har, ibland kommer man till insikt.
Sköt om dig
Stor kram
Du vet vart jag finns
Ullis
Tack. Kram
Skicka en kommentar