Kapitel

I somras bestämde jag mig för att inte skriva något alls på väldigt länge. Ja, inte annat än online och några brev förstås. ;) Men hur som helst så var det inte speciellt svårt att ta fasta på det beslutet. Jag var så trött på mina karaktärer, speciellt huvudpersonerna, att jag i huvudet hade funderat igenom de mest morbida och gruvliga metoder att avrätta dem på. Inte ta livet av, utan avrätta. Det var tortyr, mord och rättegångar som slutade i diverse halshuggningar, långsamma blodtappningar, fastpålande i marken under en stekande sol etc. Det var nog med stor tur de lyckades "överleva" sommaren. Mongolernas metoder var rätt effektiva. *hehe*

Hur som helst bestämde jag mig att börja skriva igen när mörkret återkom till vårt land. Det första kapitlet i tredje boken var så självklart att det knappt tog någon tid alls att skriva det. Från att inte ha en aning om vad jag skulle skriva satt jag en stund senare med en riktigt bra början på den nya boken. Vilken kick det var!

Andra kapitlet var också lätt. Inte lika lätt, men ändå inte något problem. Jag mitt fån tänkte att detta nog ska gå bra, ju. Mmmmmm, eller hur! Mellan andra och tredje kapitlet gick det nästan en månad. Motivationen blev liksom begraven under allt annat som hänt i livet. Har inte ens känts som något jag överhuvudetaget vill ägna mig åt. Underligt när något som varit en så stor del av ens liv i över ett år plötsligt tappar all betydelse. Man saknar det, trots att det inte är något avgörande i ens liv.

Nå. Igår morse satte jag mig vid datorn för att ännu en gång ägna mig åt att slösurfa. Hör och häpna, några timmar senare hade jag visserligen slösurfat en hel del, men jag satt även med ett färdigt kapitel som dessutom var helt ok. Kanske ska jag inte fundera så mycket, utan bara låta fantasin leka fritt?