Singel

Jag har konstaterat att jag kommer att vara singel i evinnerliga tider.

Jag är sällan ute i svängen men de få gånger jag varit det har jag iakttagit och förundrats. Det jag kunnat utröna av det jag sett är att jag helt säkert inte komma att träffa någon som intresserar sig för mig. Killar och tjejer har stått och sett stjärnögt på varandra, romantiken och erotiken har omgett dem som en aura. Så långt är allt bra. Det är samtalen man råkat höra när man står i baren och väntar på sin beställning eller sitter vid bordet bredvid som övertygat mig om att jag är ämnad för glasberget.

Jag har aldrig, och jag menar aldrig, hört något så platinablont som de kommentarer tjejerna kläcker ur sig. Man blir ju mörkrädd mitt i stroboskopljusens blinkande. Fåniga samtal om något som kräver ett minimum av hjärnverksamhet. Killarna ser i sin tur ut som om de samtalar med självaste Einstein och att allt tjejen kläcker ur sig är roligt och kvickt. Jag kommer aldrig komma ner på den nivån, inte ens om jag genomgår en lobotomering.