Oggig

Dagen har varit lång, lång, låååång. Vid lunch hade jag sprungit som en skållad råtta för att försöka få ordning på alla motsägelsefulla besked jag fått under förmiddagen. I slutändan visade det sig vara som jag trott från början. Asdrygt när en massa kärringar börjar spekulera. Rätt vad det är har någon hört spekulationerna och tagit dem för sanna. Klart som korvspad att den sanningen förs vidare till nästa etc, etc. Skitkul att reda upp sen.

Man kan ju tycka att det inte är min sak att ordna upp sådant som överskolning, inskolning och personal till detta, men nu föll det på min lott eftersom alla andra rörde till det. Jo, att min kollega i klassen (som är ordinarie) är på semester i ett varmt land och att den nyanställda fröken, som faktiskt är på plats och ska ha ansvaret, aldrig någonsin jobbat med mulithandikapp bidrar ju även till att jag är springer benen av mig lite mer än vanligt. Jag kommer bli så tacksam när min kollega kommer hem igen. Måndag, måndag, måndag.... *längtar*

Jag klankar inte på personen, märk väl, men situationen är inte kul. När de äntligen anställde en lärare till klassen hade jag inte ens kunnat föreställa mig att det skulle vara någon som inte tidigare kommit i kontakt med en verksamhet som vår. Faktiskt känns det som att ha en praktikant i klassen istället för en ansvarig pedagog. Förhoppningsvis blir hon snart varm i kläderna, men vi får nog räkna med att slita häcken av oss även resten av denna termin. Vi har ju gjort det utan lärare i över två månader nu, så någon månad till utan sådant ledarskap kanske funkar... trots att den tilltänkta ledaren ju är på plats.

Efter jobbet gick jag över till min kära niece. Tur i oturen var hennes humör också mindre uppåt, så vi satt och oggade av oss tillsammans. Lite te, rostade mackor och ogg var precis vad jag behövde för att vara lugn och sansad när jag kom hem. Tack Lina!