Minns ni förr i världen, när kedjebrev skulle skrivas av i fem ex och sedan ges till lika många offer? På den tiden var det lite kul, lite spännande och lite så att man hoppades att man slapp få ett. Orka skriva av liksom... ändå hände det att man gjorde det. Belöningen var ju ofta en glass, ett tuggummi eller kanske att killen man som naiv tolvåring tyckte var så himla fiiiiin skulle le i ens ungefärliga riktning så att man kunde tolka det som att han lett mot just dig. Åh, dessa oskyldiga stunder då man fnissat, rodnat, skrattat högt och känt en (mindre) hemlig förhoppning om att han verkligen hade sett åt en.
Idag är kedjebrev lite mer avancerade. De kommer främst på mailen och mobilen. Imorse blev jag väckt av ett sådant. Klockan var väl inte allt för tidigt, men jag har sovit oerhört illa under natten och hade äntligen sjunkit in i en välgörande sömn. Ja, ja, visst kan jag stänga av mobilen under natten, men ska jag behöva göra det? Om något viktigt händer, om någon jag bryr mig om vill höra av sig eller att jag helt enkelt anser att det hör till god kutym att inte skicka kedjebrev tidigt en lördag morgon borde det ju rimligen vara så att min telefon ska kunna vara på.
På mailen blir det ofta bombningar. De jag känner som insisterar att skicka sådant elände känner i många fall varandra också, så jag får samma skit skickat till mig i x antal exemplar. Jag skickar inte tillbaka, inte vidare och skickar heller inga egna. Ändå blir jag bombad av eländet. Om det varit lite mer personligt hade jag kanske... kanske... kunnat skicka tillbaka något så att de, som de skriver, "vet att du bryr dig om" eller "är en sann vän" men när det kommer skit efter skit med en generell text skriven med värme och i personlig ton som gått till varenda nisse på vederbörandes maillista känns det faktiskt inte alls personligt och är inget jag tror på. Visst, det är ofta fina bilder och en gripande (iaf första gången man får ett, därefter är det bara olika variationer av samma) text men när man ser att det gått iväg till även de man vet att den personen verkligen inte känner så för känns allt ännu mindre värt än när det "bara" skickas till en hel hög människor samtidigt.
Det skrämmande idag är att det inte utlovas straff längre. Nej, nej, du kommer inte ha en usel dag, bli utan den där puddingen du spanat på, mista tuggummit eller ha otur i fem dagar. Nu för tiden får du inga straff, men indirekt kan man utläsa av alla kedjebrev som figurerar att den lycka, den framgång, den kärlek som utlovas om du inom x antal minuter skickar skiten vidare till x antal personer kommer att helt försvinna ur ens liv om man väljer att inte följa anmaningen. Du kommer inte kunna komma vidare i livet på ett bra sätt om du inte lyder brevets befallning och bombar dina vänner. Hur många ensamma, ledsna, osäkra människor känner inte då ett tvång att skicka helvetet vidare? Sataniskt upplägg.
Hata kedjebrev! Bojkotta kedjebrev!
Skicka dem fan inte till mig!!!
Idag är kedjebrev lite mer avancerade. De kommer främst på mailen och mobilen. Imorse blev jag väckt av ett sådant. Klockan var väl inte allt för tidigt, men jag har sovit oerhört illa under natten och hade äntligen sjunkit in i en välgörande sömn. Ja, ja, visst kan jag stänga av mobilen under natten, men ska jag behöva göra det? Om något viktigt händer, om någon jag bryr mig om vill höra av sig eller att jag helt enkelt anser att det hör till god kutym att inte skicka kedjebrev tidigt en lördag morgon borde det ju rimligen vara så att min telefon ska kunna vara på.
På mailen blir det ofta bombningar. De jag känner som insisterar att skicka sådant elände känner i många fall varandra också, så jag får samma skit skickat till mig i x antal exemplar. Jag skickar inte tillbaka, inte vidare och skickar heller inga egna. Ändå blir jag bombad av eländet. Om det varit lite mer personligt hade jag kanske... kanske... kunnat skicka tillbaka något så att de, som de skriver, "vet att du bryr dig om" eller "är en sann vän" men när det kommer skit efter skit med en generell text skriven med värme och i personlig ton som gått till varenda nisse på vederbörandes maillista känns det faktiskt inte alls personligt och är inget jag tror på. Visst, det är ofta fina bilder och en gripande (iaf första gången man får ett, därefter är det bara olika variationer av samma) text men när man ser att det gått iväg till även de man vet att den personen verkligen inte känner så för känns allt ännu mindre värt än när det "bara" skickas till en hel hög människor samtidigt.
Det skrämmande idag är att det inte utlovas straff längre. Nej, nej, du kommer inte ha en usel dag, bli utan den där puddingen du spanat på, mista tuggummit eller ha otur i fem dagar. Nu för tiden får du inga straff, men indirekt kan man utläsa av alla kedjebrev som figurerar att den lycka, den framgång, den kärlek som utlovas om du inom x antal minuter skickar skiten vidare till x antal personer kommer att helt försvinna ur ens liv om man väljer att inte följa anmaningen. Du kommer inte kunna komma vidare i livet på ett bra sätt om du inte lyder brevets befallning och bombar dina vänner. Hur många ensamma, ledsna, osäkra människor känner inte då ett tvång att skicka helvetet vidare? Sataniskt upplägg.
Hata kedjebrev! Bojkotta kedjebrev!
Skicka dem fan inte till mig!!!
6 kommentarer:
Dom värsta är när det står "Skicka tillbaka detta till den du fick av för att visa att du uppskattar vänskapen/kärleken/ bla bla yada yada"
Sånt visar jag hellre på riktigt än via mail.
marbor, ja.. det är så patetiskt så man kräks. "Åh, jag har skickat detta till fyrtiosju personer men det betyder inte att det inte sårar om du inte skickar tillbaka det till mig för att jag ska veta att du bryr dig".
Hellre en riktig kram än en virtuell sådan som skickats till alla, inklusive exet som man egentligen bara vill ska emigrera till Långtbortistan och vara utan internet eller andra kommunikationsmedel.
Jag går med glädje med i din bojkott- få saker får mig så irriterad som opersonliga kedjemail..morr.
Nästa gång jag får ett kedjemail ska jag tammetusan skriva tillbaka och posta ett GAMMALDAGS KEDJEBREV som du pratade om i början så kanske nån fattar vinken. Grr!
Tesstamente, de av mer gammeldags karaktär hade just det - karaktär. Man skrev dem för hand med sina egna kråkfötter och man riskerade inte ett hemskt liv utan lycka, framgång och kärlek. För sjutton, att gå miste om en kvasi-åt-mitt-håll-blick eller ett tuggummi var ju överkomligt, även som tolvåring. *S*
Ett sådant kedjebrev skulle jag nog skratta gott åt om det föll ner i min brevlåda hemma. Vilken nostalgitripp. *skrattar*
Senast jag fick ett kedjemail, så svarade jag vederbörande att jag inte tycker om sånt och skulle uppskatta om hon slutade skicka sånt till mig i fortsättningen. Hon svarade att hon inte heller gillar sånt men skickar det vidare ändå.
Om man nu inte gillar det, så varför då göra det?
Jag har inte fått fler såna mail sen jag sa till personen ifråga.
Man kanske får börja införa tvärtom-tekniken gällande kedjemail. Att något hemskt lär hända om du skickar det vidare.
Kanelen, det låter som en bra metod. "Skickar du detta kommer din dator att brinna upp". Jo, det måste ju vara en suverän metod. *hahaha*
Ja, helt ofattbart att folk som inte själva gillar sådant skickar dem vidare. Den logiken kommer jag aldrig kunna ta till mig. Synd att man inte kan blocka fenomenet kedjebrev utan att samtidigt blocka mail från dem som skickar eländet.
Skicka en kommentar