torsdag 28 maj 2009

Eeehhh...?


Jag är nu hemkommen från läkaren. Det var en minst sagt intressant upplevelse. Han ställde en massa relevanta och irrelevanta frågor om foten. Efter många om och men övergick han till att faktiskt undersöka den. Han vände och vred på den så att jag kände att jag ville stämpla honom i väggen med hälen på sagda fot. Shit, det gjorde verkligen ont. Vid ett tillfälle sa han "Oj, det verkade göra lite ont". Perceptiv djävul. Jag blev imponerad... av att han missat att jag tidigare suttit och knutit nävarna, flämtat till, sagt aj och faktiskt gjort en mindre graciös vridning av kroppen i samma riktning som han då vred foten för att minska vridningen på foten. Han verkade lite lost faktiskt.

Jag blev helt övertygad om detta faktum när han efter undersökningen, efter alla frågor och efter att jag förklarat ingående hur det känns i foten sa "Det verkar inte vara något fel på foten." Eeeeeehhh? Va? OK, jag köper att det kanske inte är någon skelettskada eller något lika allvarligt, men det är uppenbarligen något fel. Det fattar ju till och med en blind, känselbefriad och mindre intelligent person. Plötsligt kom han att tänka på något. Efter 20 min av frågor och undersökning som efterföljts av ett konstaterade att allt är som det ska mindes han att fråga om den varit svullen. Jo, hela första veckan var den ju det. "Aha!" utropade detta aningen taffliga exemplar av läkarkåren, "då kan det ju kanske vara en skelettskada iaf! Vi skickar dig till röntgen så får vi se."

Sonen skulle undersöka sin psoriasis hos samma läkare direkt efter min tid, så han var med in. Han skakade misstroget på huvudet och såg ut att önska sig långt bort. Värre blev det. Det bestämdes att det skulle tas en biopsi på en psoriasisfläck, men först ville läkaren konsultera med den som träffat grabben i detta ärende tidigare. Det var tre år sen vi var till läkaren med just detta problem. Troligt att hon mindes - NOT. Men han sprang iaf iväg och sonen uttryckte en önskan av att det förhoppningsvis var någon annan som skulle ta själva biopsin då denna läkares händer påminde om de hos en parkinsonsjuk. Han hade inte sådan tur, utan denna läkare gjorde biopsin... efter att han fått springa i omgångar för att hämta den utrustning han glömt. Handskar, pincett, sax och plåster. Härligt med dugligt folk på rätt plats. Tur att det fanns en bra sköterska där också.

Nu får jag vänta och se. Svaren på både biopsin och röntgen, som jag åkte och gjorde direkt efteråt, kommer med posten.

5 kommentarer:

Bika sa...

hahaha fyy vilket illa läkarbesök..
snacka om att man tappar förtroendet för läkarkåren. tur att det är flera dagar innan jag ska till läkaren hör i tierp, så att jag hinner glömma bort ditt inlägg om din läkare, och på så sätt inte gå in med färdigskrivet testamente!! :D

älskadedotra sa...

för att setat där inne i 1 timme o väntat på er , så ska det faktiskt bli kul o höra resultatet av detta besök hos farbror doktor ... *flinar*

~Sol~ sa...

älskadedotra, det tog ju sådan tid för att farbror doktor (som säkerligen var yngre än jag) var otroligt obeslutsam och fumlig. Inte mitt fel! *S* Men det är säkert inget annat fel på min fot än en sträckt sena eller liknande och det kommer i så fall inte synas på röntgenplåtarna, så du kan ställa in dig på ett negativt besked därifrån. *S*

Men tack så otroligt mycket för skjutsen!
Kram

älskadedotra sa...

jag vet hur den doktorn va *asg*
därför som det e spännande ...
vad han ska få röntgenbild o biopsi till ... hahhaaaa

~Sol~ sa...

älskadedotra, ja, han var ju lite knepig. *s*