Det är en underlig känsla när man möter någon man känt förr och inser att den bild man som ung haft på den eller dem inte alls stämmer ihop med den bild man får som vuxen. Även om det är samma person bildar man en ny uppfattning av honom/henne. Många gånger söker jag efter kännetecken, saker som jag associerar med personen. Visst finns de kvar, men de har inte en lika framträdande roll i dennes karaktär som man förr ansett dem ha.
Det är möjligt att detta gäller dem man träffar regelbundet genom åren också, men det är mer märkbart när man inte träffats på några/många år. Som tur är gillar jag den vuxna uppfattningen av den person jag nyligen sprungit på igen också. Det känns skönt eftersom jag inte vill att bilden jag burit med mig genom åren ska gå i spillror. Oavsett om det är ett barns uppfattning eller inte har den personen betytt mycket för mig. Många gånger har tanken på att h*n fanns där, brydde sig om och och såg efter oss hjälpt mig ta mig igenom mardrömmar och dagar då jag sett allting i svart.
Mina nya ögon ser med tacksamhet på den personen. Jag känner denne även om h*n bär en ny, vuxnare skepnad nu. Jag är inte ett barn längre och blir därför inte behandlad som så. Jag behöver lära känna den vuxna människan som jämlike nu. Jag ser fram emot det.
Det är möjligt att detta gäller dem man träffar regelbundet genom åren också, men det är mer märkbart när man inte träffats på några/många år. Som tur är gillar jag den vuxna uppfattningen av den person jag nyligen sprungit på igen också. Det känns skönt eftersom jag inte vill att bilden jag burit med mig genom åren ska gå i spillror. Oavsett om det är ett barns uppfattning eller inte har den personen betytt mycket för mig. Många gånger har tanken på att h*n fanns där, brydde sig om och och såg efter oss hjälpt mig ta mig igenom mardrömmar och dagar då jag sett allting i svart.
Mina nya ögon ser med tacksamhet på den personen. Jag känner denne även om h*n bär en ny, vuxnare skepnad nu. Jag är inte ett barn längre och blir därför inte behandlad som så. Jag behöver lära känna den vuxna människan som jämlike nu. Jag ser fram emot det.
6 kommentarer:
Jag tycker det är härligt när man återser någon som ger en positiv uppfattning när man inte haft det tidigare. Det är bara att hoppas på att andra känner samma sak när dom återser mig...*S*
marbor, jag har alltid haft en väldigt positiv uppfattning om denna person. Den är fortfarande positiv, men nu mindre glorifierad. =)
Det där om hur man själv uppfattas är svårt. Jag tror inte att man någonsin har samma syn på sig själv som andra har. Detta kan vara både plus och minus, men som du hoppas jag att folk fått en sådan bra uppfattning om img att de anser det positivt att vi möts igen. =)
Hmm,om det går lång tid utan att man träffas är det lätt hänt,att man tappar känslan för människan i fråga,det som var är borta och förbi,man möter en främling som man har ingenting gemensamt att dela med,.men det är kanske bara jag som känner så? Ha det fint.
Jack, det är naturligtvis så att man inte känner så som jag beskrivit inför alla "gamlingar" man möter. Men det finns några få, några som gjort intryck och påverkat ens liv så pass att det känns som att man äntligen hittat sin gamle vän igen, trots att det gått åratal sedan man pratade med varann.
Ha det bäst!
OT: Gällande spikmattan som du skrev om i ett tidigare inlägg, så rekommenderar jag att ni beställer från Azon. Fraktfritt över 500kr.
Den där mattan kostar 599:-
http://www.azon.nu/sv/artiklar/shakti-spikmatta.html
Kanelen, tack för tipset. Den finns även för 565 kr på www.ljusweb.se, inklusive frakt, om någon är intresserad. =)
Skicka en kommentar