tisdag 31 mars 2009

Vaken...?

Jag har precis tillbringat nästan två dyng i sträck i sängen. Just nu snurrar min skalle och jag funderar på om det verkligen var en bra idé att sätta sig vid datorn och skicka in ränkninarna. Troligen inte, men jag kollade alla tre eller fyra gånger innan jag skickade dem.

Fy fan vad jag avskyr migrän!

Jag skrev ner en beskrivning av det en gång... den håller än....



Den här gången kom den inte smygande.

Den krypande känslan i nacken varade bara några minuter. De dansande ljusprickarna anföll min syn på kortare tid än så. Tunnelseendet kom strax före det ihållande illamåendet som kulminerar i kräkningar som får en att önska att man kunde avlägsna sig från smärtan de skickar som vågor genom kroppen.

Ljuset och ljuden förstärks. Ett vacuum vore välkommet. Inga ljud, inget ljus. Öronproppar används en stund, tills det känns som om de håller på att spränga örontrummorna, ögonbindel går inte över huvud taget.Tiden försvinner. Det enda som finns är smärta och vacuum i en konstig, vriden kombination.

Rätt vad det var kom de sylvassa, glödgade nålarna som stacks rätt in i hjärnan. Skallbenet blir alldeles för litet. Den gråa massan vill tränga sig ut ur det och trycket får en att vilja skrika rätt ut. Med sammanbitna tänder låter man bli eftersom man vet att skriket skulle få trumhinnorna att brista. Man vill raka av sig håret eftersom det känns tungt.

Man sover. I många timmar ligger man som i koma och vill inte komma tillbaka till ytan. När man väl vaknar inser man att man inte kan resa sig upp eftersom ryggen låst sig av allt stillaliggande. Lukten för en att iaf röra på sig. Man tvingas hasa sig ur sängen och försiktigt sträcka ut sig för att ens kunna stappla iväg till toaletten. Om man har tur minns man att ta med sig hinken för att tömma den, annars för man gå tillbaka igen. Man vet att man ska tillbaka till sängen igen. Om det inte kändes som om det var tungt på ansiktet skulle man gråta av hopplöshet.


Jag har överlevt anfall av detta slaget i över trettio år. Jag kommer att överleva igen - kanske.

6 kommentarer:

A sa...

Usch! Krya på dig!
Kramar

Btw, jag hoppas att middagen blev bra?

~Sol~ sa...

Kanelen, tack vännen.
Jag hoppas eftersläntningarna av migränen snart är borta också. Jobbigt att gå omkring och vara snurrig och desorienterad. :(

Ja, den gick blev bra och uppskattad. =)

Kramar

Anna sa...

Men gumman! Krya på sig!

~Sol~ sa...

Tack Rockern!
*Kram*

Ullis sa...

vet hur det är, lider ju oxå av migrän som du vet.. men jag har ju turen att få det mer sällan.. stackars lilla gumman *krama*

~Sol~ sa...

Ladyn, jag har det inte så ofta nu för tiden och det håller bara i sig i mellan två-fyra dagar då jag får det, så jag ska inte klaga allt för mycket. Förr var det värre.
*krama tillbaka*