På min tid hade vi kvartssamtal. Den benämningen sa allt, liksom. En kvarts vånda i ett ekande tomt klassrum där var skrapande av stolen skickade obehagliga rysningar längst ryggraden på många elever. Läraren satt där med ett uppmuntrande leende medan eleven undrade vilken misstag hon gömt i ärmen för att slänga fram inför föräldrarna...
Idag heter det utvecklingssamtal. Inte alls ett lika bra namn. Man går dit, läraren möljer på om en hel massa saker, upprepar sig ofta, ska återkomma till vissa saker när man pratat lite mer och tiden dras ut i vad som känns oändlighet. Eleven sitter (som förr) mellan sina föräldrar och läraren och anstränger sig för att se ut som en ängel, trots att alla vet att det är en illusion. I slutet ska föräldrar och elevern skriva på ett "kontrakt" om fortsatt studieplan/handlingsplan. Undrar om någon elev någonsin vägrat skriva under. Jag betvivlar det. Däremot är det nog många av dem som glömt vad de skrivit under på inom väldigt kort.
Nåja, nu är det dags att gå se hur Belsebub-wannabe´n sköter sig.
Idag heter det utvecklingssamtal. Inte alls ett lika bra namn. Man går dit, läraren möljer på om en hel massa saker, upprepar sig ofta, ska återkomma till vissa saker när man pratat lite mer och tiden dras ut i vad som känns oändlighet. Eleven sitter (som förr) mellan sina föräldrar och läraren och anstränger sig för att se ut som en ängel, trots att alla vet att det är en illusion. I slutet ska föräldrar och elevern skriva på ett "kontrakt" om fortsatt studieplan/handlingsplan. Undrar om någon elev någonsin vägrat skriva under. Jag betvivlar det. Däremot är det nog många av dem som glömt vad de skrivit under på inom väldigt kort.
Nåja, nu är det dags att gå se hur Belsebub-wannabe´n sköter sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar