Jag var, som ni såg i det förra inlägget, på Axfood idag. För er som inte vet vad denna förnämliga anrättning är kan jag meddela att det är en storgrossist till vilken man måste ha ett företagskonto för att kunna handla i. Uppenbarligen spelar det ingen roll vilken typ av företag man har, man kan ändå få ett kort som tillåter en att handla mat i stora kvantiteter där.
Jag strosade runt där och förundrades över att det ens finns så stora förpackningar av de olika varorna. Jag måste nog erkänna att jag aldrig tidigare sett en ostklump som väger 15 kg. Jag smålog åt en del saker, skakade på huvudet åt andra, men sen...
Plötsligt hamnade jag i både himmel och helvete! Godis. Överallt. Godis. Nu vet jag var kioskerna får sina leveranser ifrån. Har aldrig ens funderat på det tidigare. När jag gick där som ett barn i en leksaksaffär upptäckte jag gottesaker jag aldrig tidigare sett (exempelvis djungelvrålklubbor) och godis jag inte sett på väldigt, väldigt länge (exempelvis tefat fyllda med pulver). Jag var inte frestad av något av det, trots min fallenhet till att sluka sådana sockerbomber. Nix, jag var nöjd med att titta på allt. Tills...
Fredsmärken. Massor med byttor fulla med fredsmärken. Jag stannade till, vände mig bort, tog några steg, tvekade... sen samlade jag ihop mig och gick vidare. *Klappar mig själv på ryggen*
Mitt ex är en uppmärksam person som känner mig väl. Vi var ju ändå ihop i sju år och om någon månad är det tio år sedan vi lärde känna varandra. Jag kom ut ur butiken med ca 270 fredsmärken att kalasa på. Risken finns väl att jag föräter mig på dem, men det betvivlar jag.... =D
Jag strosade runt där och förundrades över att det ens finns så stora förpackningar av de olika varorna. Jag måste nog erkänna att jag aldrig tidigare sett en ostklump som väger 15 kg. Jag smålog åt en del saker, skakade på huvudet åt andra, men sen...
Plötsligt hamnade jag i både himmel och helvete! Godis. Överallt. Godis. Nu vet jag var kioskerna får sina leveranser ifrån. Har aldrig ens funderat på det tidigare. När jag gick där som ett barn i en leksaksaffär upptäckte jag gottesaker jag aldrig tidigare sett (exempelvis djungelvrålklubbor) och godis jag inte sett på väldigt, väldigt länge (exempelvis tefat fyllda med pulver). Jag var inte frestad av något av det, trots min fallenhet till att sluka sådana sockerbomber. Nix, jag var nöjd med att titta på allt. Tills...
Fredsmärken. Massor med byttor fulla med fredsmärken. Jag stannade till, vände mig bort, tog några steg, tvekade... sen samlade jag ihop mig och gick vidare. *Klappar mig själv på ryggen*
Mitt ex är en uppmärksam person som känner mig väl. Vi var ju ändå ihop i sju år och om någon månad är det tio år sedan vi lärde känna varandra. Jag kom ut ur butiken med ca 270 fredsmärken att kalasa på. Risken finns väl att jag föräter mig på dem, men det betvivlar jag.... =D
2 kommentarer:
hahaha jag köpte en typ.. 3kgs kladdkaka där en gång :P iofs, nu åt jag inte upp den själv, det kan man kanske tro när man ser mig!
anrättning? är inte det mat? heter det inte inrättning? :D
*tokkrama som en eländig ensam igel*
3 kg kladdkaka? Fasen också, den missade jag! =P
*tänker efter* Ummmm... jo.... det heter inträtting. *S*
*Kramar tillbaka ordentligt.*
Skicka en kommentar