lördag 21 mars 2009

Oväntat


Jag har hört av en gammal skolkompis. Vi har sprungit på varandra rätt "regelbundet", med något eller några års mellanrum, sedan vi gick ut nian. Vi pratade en del i skolan, men har aldrig umgåtts.

Var gång vi träffats har han frågat om han får ringa. För ca 11-12 år sedan fick han det. Vi var så himla olika att det hela bara rann ut i sanden. Visst var han trevlig och han ville träffas men just då var det dels turbulent som fan i mitt liv och dels blev jag lite avskräckt av att han var så himla proper och prydlig hela tiden, både i tal och sätt. =P


För två år sedan fick han mitt nummer igen och han använde det. Vi pratade i telefon några gånger och sedan frågade han om vi inte kunde träffas. Denna gång sa jag ja. Tid och plats bestämdes. Bara någon timme innan det skulle ske ringde han och sade att det helt enkelt inte kändes rätt och att vi därför inte skulle träffas. Jaha, helt ok för mig. Jag antar att han kanske kände som jag gjort tio år tidigare. Vi önskade varandra ett trevligt liv och sedan var det inte mer med det.


Ikväll ringde han igen. Tydligen hade han kommit att tänka på mig eftersom han sprungit på någon gammal klasskompis och denne påmint honom om att det borde bli någon fest för att fira att det är 20 år sedan vi gick ut nian. Varför man firar sådant vet jag inte, men det vore lite kul att träffa alla gamla klasskompisar och höra hur de har det. Han ville höra om jag hört något om ett sådant jippo. Hur som helst, tro på sjutton om han inte frågade om vi kan fika ihop. Förklara det den som kan...

2 kommentarer:

Anonym sa...

ja du kke är de ödet:)

~Sol~ sa...

rosis, man vet aldrig, men det känns inte som om det vore ödesbestämt... :)